Per Andersson, Bobo Malmström och Robert Sandh har kvar sina anställningar på bemanningsföretaget Lernia, men närmare 300 kollegor blir av med jobbet. Foto: JONAS LINDSTEDT

”Här sitter inte facket på kontoret”

För ett år sedan hade kontaktpersonerna för Lernias fackliga nätverk inte vågat ställa upp med sina namn i tidningen. Nu tar de öppen strid för bemanningsanställdas villkor.

Det första kravet som nätverket drev var att alla Lernias anställda skulle ha vettiga skor. Att det inte var en självklarhet visade sig när en av kollegorna tappade tånaglarna.

– Han hade jobbat i för små skor. Det var först när han blev anställd direkt av Volvo som han vågade säga till, berättar Bobo Malmström.

Han tror att osäkerheten gör att många bemanningsanställda accepterar dåliga arbetsvillkor. Man vill inte verka krånglig och jobbar hellre för mycket än för lite. Många är osäkra på om de vågar sjukskriva sig eller gå på rast. Kommer de att få jobba kvar då?

– Jag vet folk som har gått en hel dag utan rast. De stannar kvar och jobbar medan de som är anställda av Volvo går iväg. Man vänjer sig snabbt vid att bli nedryckt i skorna, säger Bobo Malmström.

I början vågade nätverkets kontaktpersoner inte stoltsera med sitt fackliga engagemang. Då hade de interna möten och kommunicerade via en hemlig grupp på Facebook. Nu har de öppna rastmöten på Volvo två gånger i veckan och helgmöten utanför arbetsplatsen. De har delat ut flygblad på fabriken och driver en blogg där de informerar om aktuella frågor.
– Jag var ganska nojig i början. Vi ville driva nätverket anonymt, men det går ju inte, säger Robert Sandh.

Kanske var de onödigt oroliga i början, tror Per Andersson.

– Vi har inte fått några negativa reaktioner från Lernia. Jag tror att de tycker att det är bra att vi kan kommunicera och lösa problemen när de uppstår. Det är ju också ett pr-mässigt självmord att vara emot facket i Sverige i dag, säger han.

Fast oavsett om oron är befogad eller inte så finns den där.

– Även om jag är fast anställd av Lernia och säker på det sättet kan jag tvingas byta arbetsplats. Plötsligt kanske jag får börja jobba på något lager i stället och måste gå ner i lön. Den oron är inbyggd i att vara bemanningsanställd, säger Bobo Malmström.

Under de senaste veckorna har nätverkets blogg uppdaterats varje dag på grund av varslen i början av september. När Volvo Personvagnar beslutade att produktionen på fabriken i Torslanda skulle dras ner var det de bemanningsanställda som fick gå.

– På min avdelning är det flera som precis har köpt bostadsrätt och fått barn. Det är många som är oroliga och då är det jätteviktigt med information, säger Per Andersson.

Han har varit anställd direkt av Volvo tidigare och att gå in i bemanningsbranschen blev en stor omställning.

– Det är mer vilda västern. Vissa får fel lön och många vet inte vad de har för rättigheter, säger han.

Genom nätverket vill de inte bara sätta tryck på arbetsgivaren utan också på facket. De tycker inte att IF Metall har gjort tillräckligt för att stärka bemanningsanställdas villkor. Ombuden på verkstadsklubben har inte varit tillräckligt insatta i deras avtal och det har varit svårt att få svar på frågor.

– Generellt tror jag att det har blivit bättre under de senaste åren, säger Robert Sandh.

Genom att starta ett nätverk i stället för en fackklubb ville de bygga upp ett engagemang från gräsrotsnivå.

– Vi vill inte bygga ett luftslott med en aktiv styrelse och passiva medlemmar. Vi vill komma bort från bilden av att facket sitter uppe på något kontor, säger Per Andersson.

Förhoppningen är att de ska kunna bilda en fackklubb nu under hösten, men de vill undvika omfattande fackliga uppdrag. I stället vill de skapa en plattform där fler får möjlighet att vara med och sätta agendan.

Charlie Olofsson
Publicerad: 2012-10-01