AZF:s anläggning i Toulouse efter explosionen den 1/9 2001.
PASCAL PARROT
2001 exploderade en fabrik i franska Toulouse. 31 personer dog och de materiella skadorna blev enorma. Nu döms direktören till fängelsestraff.
Den 21 september 2001 flög fabriken AZF i luften. Det här var bara fem kilometer från den sydfranska staden Toulouses centrum, och på plats arbetade hundratals personer med att tillverka ammoniumnitrat.
21 anställda dog, liksom ytterligare tio personer som befann sig utanför industriområdet. Dessutom skadades minst 2500 invånare, och den materiella förödelsen uppskattades till över 20 miljarder kronor.
Nu, elva år senare, döms fabriksdirektören till tre års fängelse, varav två villkorligt, och dryga böter.
Domstolen anser att han är ansvarig för att outbildad personal från underleverantörer skötte behandlingen av det farliga avfallet på fabriken.
En arbetare har till exempel berättat att han fick sopa rester av klor i en hangar. Dessa ska senare ha hamnat ovanpå ett stort lager av nitrat i en annan hangar, och blandningen blev förödande. Facken är nöjda med att ansvarsfrågan har retts ut.
– Vi har hela tiden hävdat att olyckan måste ha berott på hur arbetet var organiserat, säger Didier Bonifaci, bas för kemi- och energiindustriarbetarna inom facket CFDT i regionen.
Men historien är känslig för de som arbetade på fabriken.
– Ja, de tyckte att de gjorde ett bra jobb, och har svårt för att acceptera att det handlade om slarv, säger han.
Eftersom olyckan bara inträffade tio dagar efter de stora attentaten i USA, misstänkte man först det handlade om ett terroristdåd. Under årens lopp har det också förekommit en rad andra teorier, som ett stort meteoritnedslag, eller ett elektriskt fenomen.
I första juridiska instans utsåg inte domstolen någon ansvarig på grund av bristerna på bevis. Men nu döms alltså fabriksledningen i en appellationsdomstol.
– Det är ovanligt att det blir fängelse i sådana här sammanhang. Jag är förvånad över att direktören som individ får ett så strängt straff, säger Didier Bonifaci.
Företaget Grande Paroisse som ägde AZF har meddelat att man överklagar domen till Högsta Domstolen.
Men Didier Bonifaci tror att den får konsekvenser oavsett vad som händer.
– Redan efter olyckan såg man över säkerheten inom den kemiska industrin. Efter det här tror jag att arbetsgivarna skärper sig ännu mer.
Det finns 1 kommentarer på sidan.
Trelleborg i Ersmark klarade finanskrisen men fabriken skulle ändå läggas ned. Då formerade facket sina trupper med ordföranden Jimmy Faltin i spetsen, bildade en sambandscentral och sökte upp en konsult med erfarenhet av stridsflygplanet Jas.
Lars-Inge sägs upp från Volvo Bussar i Säffle. Där får de anställda i snitt 10 000 i extra omställningsstöd. Eva förlorade jobbet när Ericsson stängde Gävlefabriken. Där fick arbetarna i snitt 300 000 kronor var i avgångsvederlag. Inget tvingar företag som lägger ned att betala sina anställda en enda krona extra. Facken kan bara vädja.
Inlagd av: fd. bussförare, 2012-09-26 21:46:09
Hade detta hänt i Sverige så hade direktören fått en stor fet bonus samt klapp på axeln för exemplariskt arbete (för rullning av tummar) och någon på golvet (anställd arbetare) hade fått bära dumstrut i stället.