Det går undan när en av rullarna i pressmaskinen ska bytas. Mikael Munther har filtermasken på. ”Dammet är det som är sämst med arbetsmiljön. Det är för otympligt med helmask, man blir halvblind och ser dåligt och slår sig”, säger han.
Foto: PETTER KOUBECK
Arbetsmiljö Trädoften från flishögarna utanför BooForssjö pelletsfabrik känns direkt och följer med in i fabriken. Efter två timmar känns dessutom trädammet på tungan – om man inte har skydd.
– Eftersom jag är rädd om mina lungor använder jag mask, säger Mikael Munther, operatör på BooForssjö Energi AB utanför Katrineholm.
Han ska helst sitta i kontrollrummet en trappa upp och titta ut i presshallen, där mald sågspån och flis pressas till pellets.
– Är jag där har ju ingenting hänt, då rullar allt problemfritt.
Men den här dagen har en av pressarna gått sönder. Mikael och två arbetskamrater byter ut en av rullarna i pressen. Det tar tjugo minuter. Mikael bär filtermask som täcker mun och näsa.
– Man har ju bara en kropp, den är jag rädd om. Och så är jag skidåkare, då är det extra känsligt med andningen.
Att det finns risker med luften och dammet på pelletsfabriker vet Katja Hagström på arbets- och miljömedicinska kliniken i Örebro. Hon har länge forskat om problemen.
Vid mätningar på olika arbetsplatser har fyra av tio värden legat över det tillåtna gränsvärdet. AFA Försäkring har därför beviljat fyra miljoner till fortsatt forskning.
– Trädamm är irriterande för ögon och näsa och påverkar i längden förmågan att andas. Terpener och hartssyror i trädammet är också irriterande, säger Katja Hagström.
Nu studerar hon hur anställda utsätts för damm vid olika arbetsmoment och vad man kan göra för att minska dammet.
– Vi har sett att det är en ganska liten del av arbetsdagen som står för en stor del av exponeringen, vi vill hitta de topparna.
Det finns mycket att göra och andningsskydd hjälper, men Katja Hagström tycker att de ska vara den sista åtgärden.
– Det är inte realistiskt att arbeta en stor del av dagen med andningsskydd, det är för ansträngande.
BooForssjö är en av fabrikerna som studeras. Anställda har bland annat haft på sig mätare för att se hur de utsätts för damm i olika arbetsmoment. Huvudskyddsombudet Kent Karlsson ser fram emot resultaten, eftersom dammet är ett så påtagligt problem. Men både han och fabrikschefen Benny Wessman pekar på andra arbetsmiljörisker som hör samman med själva affärsidén: Att torka flis och spån i höga temperaturer för att tillverka något som ska brinna lätt.
Brandrisken blir ett inbyggt, ständigt närvarande problem och det märks tydligt vid vår rundvandring. Överallt sitter sprinkler – från torkningen där flis och spån tas in och hela vägen upp på skorstenen, där vattenångan sprutar ut.
– Vi har varje år brandförsäkringsrevision, det är ju rena riskbedömningen, säger Benny Wessman.
Det finns 0 kommentarer på sidan.

Lars-Inge sägs upp från Volvo Bussar i Säffle. Där får de anställda i snitt 10 000 i extra omställningsstöd. Eva förlorade jobbet när Ericsson stängde Gävlefabriken. Där fick arbetarna i snitt 300 000 kronor var i avgångsvederlag. Inget tvingar företag som lägger ned att betala sina anställda en enda krona extra. Facken kan bara vädja.
Efter sex år som truckförare på Volvo i Indien tjänar Shankarappa 650 kronor i månaden. Det räcker inte för att försörja familjen. Läs hela granskningen av Volvo här.
Kommentera