Elisabeth Hedström och Anne-Marie Nilsson är kontaktombud för GS på Södras plantskola. Sedan förra hösten är de fast anställda, innan dess var de, i likhet med de flesta på plantskolan, säsongsanställda. Tio månader i arbete, två månader stämpla på Arbetsförmedlingen.
Jobbar med robotar. Elisabeth Hedström och Anne-Marie Nilsson är fackliga kontakt-ombud för GS-facket. De gillar sitt jobb, men har synpunkter på Skogsavtalet som inte fungerar när plantskolejobbet blir mer industriellt. Foto: SÖREN HÅKANLIND
– Strax före jul varje år fick vi gå hem, åtta veckor senare var vi tillbaka igen.
Så höll det på i 17 år för Elisabeth och i 14 år för Anne-Marie. Ändå trivdes de, med själva arbetet.
– Det är ett trevligt, omväxlande jobb, ibland jobbar man inne, ibland ute.
Många kvinnor är de också, inte minst på de stora truckarna och hjullastarna. 65 anställda pysslar om plantorna, 18 av dem är tillsvidareanställda. Det är märkligt nog robotar som ger fler och fler fasta tjänster, trots att de gör jobb som människor tidigare gjorde. Tack vare maskinerna kan arbetet på plantskolan bedrivas även under vintermånaderna.
– Andra företag i stan lägger ner, vi bygger ut och satsar, säger Elisabeth Hedström och Anne-Marie Nilsson.
Nackdelen är att det då krävs skiftgång, en anställningsform som inte passar Skogsavtalet som plantskolearbetarna går på. Det ger för lite betalt.
Det finns 0 kommentarer på sidan.

Lars-Inge sägs upp från Volvo Bussar i Säffle. Där får de anställda i snitt 10 000 i extra omställningsstöd. Eva förlorade jobbet när Ericsson stängde Gävlefabriken. Där fick arbetarna i snitt 300 000 kronor var i avgångsvederlag. Inget tvingar företag som lägger ned att betala sina anställda en enda krona extra. Facken kan bara vädja.
Efter sex år som truckförare på Volvo i Indien tjänar Shankarappa 650 kronor i månaden. Det räcker inte för att försörja familjen. Läs hela granskningen av Volvo här.
Kommentera