Från framgång till katastrofalt samgående

Ny bok Stora borde aldrig ha gått ihop med finska Enso. – Det hade varit bättre att bilda en allians med Korsnäs i stället, säger Jan Rennel, tidigare marknadsanalytiker på Stora och nu författare till en bok om skogsindustrins framtid.

Jan Rennel är i dag pensionär och bosatt i Falun, bara ett stenkast från den slottsliknande jättebyggnad Erik Johan Ljungberg lät uppföra åt sig. Ljungberg var disponenten som lotsade ”världens äldsta aktiebolag” Stora Kopparberg in i det moderna industrisamhället.

Själv tjänstgjorde Jan Rennel i femton år som marknadsanalytiker på  detta Stora.

Rennel har lång erfarenhet av skogsindustrin. I nästan 50 år har han jobbat inom branschen, som forskare, marknadsanalytiker och managementkonsult.

Boken heter Långsiktigt värdeskapande och värdeförstöring – framgångsrika och misslyckade investeringar i skogsindustrin. Den skrevs för att han  som han säger ”trodde sig ha ett budskap”.

Budskapet är detsamma som gamle Marcus Wallenbergs motto: Inget företag är så dåligt att det inte går att sättas på fötter av en duglig karl, och inget är så bra att det inte kan förstöras av en oduglig.

Slutsats: det gäller att vårda företagen på rätt sätt. Vissa företag har vanvårdats, inte minst Stora.

– Köpet av tyska Feldmühle var början på slutet för Stora, säger han.

Stora köpte den tyska företagsgruppen Feldmühle 1988. Köpet skulle ge Stora en starkare ställning i Europa, var  det tänkt. Förvärvet var en jätteaffär som förvandlade Stora till världens tredje största skogsföretag efter Georgia-Pacific och International Paper. Det var det största utländska köpet i Tyskland sedan General Motors köpte Opel 1929.

Även om förvärvet hyllades som ett klipp i affärspressen blev det en dyrköpt affär för Stora. Prislappen stannade på 20 miljarder kronor i dagens penningvärde – vilket var lika mycket som börsen värderade hela Stora plus Feldmühle till, något år efter affären. Dessutom drog Stora på sig höga kostnader.

– Feldmühle låg som ett lik i lasten under hela 1990-talet för Stora. Och allt mynnade ut i den olyckliga Enso-affären.

Den borde aldrig ha blivit av, anser Rennel.

– Enso var statligt och inte alls särskilt konkurrenskraftigt. Man kan se Enso som en motsvarighet till svenska Assi Domän, knappast någon slagkraftig aktör.

Han kallar samgåendet med Enso för en ”värdeförstöring av sällan skådad omfattning”.

– Affären var katastrofal.

Det nya Stora Enso köpte på sig dåliga företag varav det sämsta – amerikanska Consolidated – blev en kostsam affär. Samtidigt gjorde man sig av med kraften, också en dyrköpt åtgärd.

– Finska bolag hade ingen egen kraft, därför skulle inte Stora Enso ha det heller.

Det ”katastrofala samgåendet” var ett resultat av en auktoritär ja-sägarkultur i företaget, menar Rennel. Ingen vågade ifrågasätta ledningen.

Om nu Stora inte skulle ha gått ihop med Enso – vad borde man ha gjort i stället?

– Både SCA och Holmen har ju klarat sig bra på egen hand. Men om man nu ville gå ihop med någon så borde Korsnäs ha legat bra till.

– Då skulle Stora haft kvar sitt huvudkontor i Falun och dragit till sig de bästa kompetenserna inom skogsindustrin. Nu finns allt i Helsingfors i stället. Kvar blev i stort sett ingenting.

Hur ser framtiden ut för skogsindustrin?

– Den finns på de nya marknaderna i Asien och Latinamerika. Inte i Europa eller Nordamerika.

– Förpackning kommer att gå bra framöver, men det blir tuffare för tidningspapperet. Våra läsvanor förändras och det påverkar efterfrågan på tidningspapper. Jag tror att Kvarnsveden, Hallstavik, Braviken, Hylte och Ortviken får det tufft i framtiden.

Vad är lösningen på problemet?

– Det finns en del att lära av stålindustrin, säger Jan Rennel. Eller rättare sagt: bildandet av SSAB.

– Skogsindustrin kan lära av stålet. SSAB uppstod ur ruinerna av tre konkursmässiga bolag. Det blev ett av de mest lönsamma stålföretagen i världen.

– Exemplet SSAB visar hur svårt det är att göra prognoser. Vem kunde tro för 30 år sedan att Stora skogssektor skulle se sig besegrat av stålet?

Det är därför han ofta återkommer till Wallenbergcitatet : ”Inget företag är så dåligt att det inte går att sättas på fötter av en duglig karl, och inget är så bra att det inte kan förstöras av en oduglig.”

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.