Vd:n Dan Persson sänkte lönen med trettio procent – de anställda drog vinstlotten
– Vi fick den största löneförhöjningen någonsin, säger IF Metalls klubbordförande Cornel Bolat på Autoliv i Vårgårda.
Krisåret 2009 går till historien som ett av de mer märkliga i Autolivs historia. Koncernchefen Jan Carlson beslutade om ett lönestopp inom hela koncernen. Inga bonusar eller rörliga delar till cheferna.
Detta gällde alla. I Sverige och utomlands. Utom där det redan fanns gällande kollektivavtal, som exempelvis i IF Metalls fall.
– Vi klarade oss, konstaterar Cornel Bolat. Däremot drabbades kamrater på annat håll.
På Autoliv kunde därför metallarbetarna plocka ut 850 kronor mer i månaden i snitt under krisåret.
Men då hade de å andra sidan visat sin goda vilja året innan.
I Vårgårda tecknade man under hösten 2008 en egen variant på ”krisavtal”.
– Det gick ut på att dra ner på arbetspassen, berättar Bolat.
Avtalet gick ut på att de anställda skulle ta ut ledighet, där företaget stod för 60 procent av kostnaden och den enskilde för resten.
Systemet var frivilligt och finansierades genom uttag ur den egna arbetstidsbanken, semester, eller minustid i kompbanken.
Tidsrymden var minst tio dagar.
Av de 350 metallarbetarna var det bara sju–åtta stycken som inte nappade på erbjudandet.
– Några passade till och med på att vara borta ett par månader, minns Cornel Bolat.
Han berättar att många såg det som en möjlighet och inte som ett tvång.
Företaget stängdes helt på fredagar och när ”krisveckorna” var till ända kom medlemmarna till Bolat med frågan:
– Kan vi inte fortsätta med lediga fredagar?
Cornel Bolat säger att klubben senare förhandlade fram ett vanligt krisavtal i förberedande syfte i fall problemen för företaget skulle bestå.
Det kom inte till användning.
Så det blev inget krisavtal typ det som IF Metall förhandlade fram centralt?
– Nej. Vi tyckte ändå att det var för dåligt i förhållande till vår egen modell.
Vad tyckte ni om koncernchefens beslut att stoppa löneökningarna för cheferna?
– Det var helt i linje med vad vi själva tyckte.
Ni fick bra påökt och cheferna kammade noll 2009.
– Ja, för en gångs skull blev det så.
Det finns 0 kommentarer på sidan.
Trelleborg i Ersmark klarade finanskrisen men fabriken skulle ändå läggas ned. Då formerade facket sina trupper med ordföranden Jimmy Faltin i spetsen, bildade en sambandscentral och sökte upp en konsult med erfarenhet av stridsflygplanet Jas.
Lars-Inge sägs upp från Volvo Bussar i Säffle. Där får de anställda i snitt 10 000 i extra omställningsstöd. Eva förlorade jobbet när Ericsson stängde Gävlefabriken. Där fick arbetarna i snitt 300 000 kronor var i avgångsvederlag. Inget tvingar företag som lägger ned att betala sina anställda en enda krona extra. Facken kan bara vädja.
Kommentera