Hyllningar utan nyanser

Två kvinnor, två socialdemokrater, två kronprinsessor – den ena villig, den andra ovillig. Mona Sahlin och Margot Wallström är huvudpersoner i två av höstens aktuella politiska böcker.

Sahlin och Wallström skriver inte själva, utan är föremål för var sitt hyllningsporträtt av två uppenbara ”beundrare” – förre pressekreteraren Mikael Romero respektive författaren Bengt Ohlsson.

Romero var Mona Sahlins pressekreterare under den turbulenta hösten 1995. I Toblerone-affären, Varför Sverige inte fick sin första kvinnliga statsminister (Norstedts) beskriver han i detalj alla möten och samtal – och kanske omedvetet sina egna tillkortakommanden.

Mikael Romero kallar sig själv ”pojkspolingen från förorten”, som hamnade i maktens centrum, utan att själv egentligen förstå hur det gick till. Han var sannolikt inte vuxen uppgiften och kanske till och med bidrog till Sahlins fall.

Boken är ett enda långt försök till äreräddning av Sahlin (har hon aldrig någonsin gjort något fel?) samtidigt som all skuld för det som kom att kallas Tobleroneaffären kastas på medierna i allmänhet och enskilda journalister i synnerhet. Visst var Sahlin utsatt för ett mediedrev, och visst gjordes det mediala övertramp. Men Mona Sahlin var inte så oskyldig som Mikael Romero försöker få henne till.

Och märkligt nog tycks Romero inte ens nu, 17 år efteråt, fått distans till händelserna. Allt är fortfarande svart eller vitt. Och ni kan gissa vem som är vit …

När Margot Wallström en gång var hemma i Kåge blev hon medbjuden av en kompis att följa med på ett 40-årsfirande. Hela det gamla gänget och kul i början. Men så småningom märkte Margot hur utanför hon var. Hon hade lämnat, de hade stannat kvar. Hon insåg ”att det inte fanns någon väg tillbaka.” Många sådana glimtar i Bengt Ohlssons bok Margot (Brombergs).

Han är den gode lyssnaren som får Margot Wallström att berätta ovanligt mycket om sig själv. Hur hon i ungdomen misshandlades av en man som hon gjort slut med, hur man får ett toppjobb, den svåra ensamheten i New York, ”värst är söndagarna”, om familjens tunga förlust av sonen Jonas. ”Diafragmabråck. De vet fortfarande inte vad det beror på.”

Författaren har följt Margot i Västerbotten, Karlstad och FN. Hur hon rusar mellan ministermöten och känsliga konfrontationer om sexuellt våld i krig. Han ser en rikedom av detaljer i detta långa möte med en riktig levande person.

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.