I branten kallade livet på mig

Edinburgh-festivalen igen. Tillbaka sju år senare. Allt är annorlunda men fortfarande samma oceanhimmel av droppande frågor, i ett regn som är konstant, i en hel månad: Vad händer? Är det tillräckligt bra? Duger det? Kommer folk? Bryr någon sig?

      Tweet

Jag är här ”for the Comedy gold”. För att mäta mig med dom bästa. För att se om det går.

För att hitta ett nytt skämt. För att få  vara på världens största ”art-festival” i en månad.
Eller kanske för att vara en del i min egen historia. För berättelserna.
All denna jävla ambition tröttar ut mig. Orkar inte svara i telefonen när jag har min lediga dag, för jag är för trött.

Lämnar påsen med två böcker och jackan hemma, för det är för tungt att bära. Vill gå lätt genom livet i dag, utan packning. Det räcker med mina egna tankar och förhoppningar. Det är bara slappna av som gäller.

Jag har bara en dag ledigt under hela festivalen. Det är i dag. ”Chill, man. Soft it down. Cool it off.”

Liknelsen för Edinburgh-festivalen blir ändå;  som att … bestiga ett berg med en trådlös mikrofon. En massa skämt i samma flow av energi utan att gå ner eller tappa tempo.
Så plötsligt hörs inte signalen. Orden blandas med miljarder andra ord i en smet som blir en Edinburgh-kaka som skulle ta flera år att äta upp.

Så plötsligt kallar livet utanför. Katten mår lite dåligt. Då betyder ingenting någonting av det just då. Och jag undrar hur ska det gå för Chipsy. Hon är 21 år och fem månader och en perfekt katt som alltid har rätt i allt hon gör och kurrar.

Det är det vi vill att hon ska göra, hon ska kurra.
– Vi vill alla kurra i vår liv, som en katt, tänker jag.

Världen stormar och det finns så många världar. Hur viktigt kan då ett enda skämt vara? Vad är det för mening med allting? Kan man undra, på ett berg.
Berget är ett riktigt berg, The Arthur Seat i Edinburgh. Gå upp för det om ni har vägarna förbi!  
Det är värt det. Det är skönt och tar trettiosju 
minuter, så det kanske inte är ett jätteberg.

En brant kulle.

Där satt jag på min lediga dag. När telefonen ringde och katten mådde dåligt. Nu mår hon bättre. Festivalen är slut. Jag är i Sverige igen. Edinburgh är ett minne av möjligheter i hjärnans katalog.

Nu blir det teaterföreningar i Sverige. Det är kul med blandning. Det är därför man håller på. Lite här och där. Som en katt.
Ibland i sängen, ibland under soffan.

Undrar om det är Sverige som är soffan eller Edinburgh. Edingburgh är sten. Chipsy katt har inga stenar i sin lägenhet. Allt är mjukt och varmt och skönt. Som det ska vara när man är katt och 
21 år och fem månader. Elegant.

Livet är en massa små steg på vägen. Medan en fågel lyfter så lätt med vinden, glider i väg som ett sms, kikar jag ut från kullen där jag sitter och skriver.

Så skönt att åka på riksteaterturné efter det här.

Kommentarer

Det finns 2 kommentarer på sidan.

• Katten, Beethoven och jag 2013-04-18 Ytterligare en paus, ett mellanrum i tiden. Katten har mått så där sista tiden. Men lever. Det är åtta månader sen det var stor kris, men hon kämpar på och anpassar sig till nya omständigheter. Snart 22 år. Det är ofattbart.
• När jag fick Legendens autograf 2013-02-13 Han stod utanför lärarrummet. Det var slutet av 70-talet. Kanske 78–79. Han rökte en cigarett. Jag var imponerad. Jag bodde i Gårdsten. Visste att det var ett arbetarklass förortsområde. Ett getto ifrån Bronx. Som om Bronx var ett land med många små getton i.
• Utan det goda åker ingen till Ljusdal 2012-12-03 Åka genom Sverige är magisk melankoli. Pizzerior med rosa fasad. Öde gator efter klockan 18.00. Blyga människor – till en början. Dom tittar storögt som kommer jag från en annan planet. Eller så är dom glada.
• Häpnadsväckande – men vi är samma 2012-06-19 Sitter på en parkbänk. Tittar ut över Göteborg. Jag är två veckor äldre. Sitter och vänder på meningen. Med det man gör. Det händer nu.
• Vad har hänt med Kanarieöarna? 2012-04-11 Som i en dikt. Solsemester i ett nedlagt hotell på en ö som är blå. I mina ögon. Hur ska vi människor klara oss utan varandra? Förvånad och slutkörd.
• Vi bär alla på ett monster 2012-02-13 Varför behöver jag tänka bort tiden? Varför måste jag distrahera mig? Vad är det för jävla oro?
• Vi rusar rätt mot livet 2011-12-01 Jag går ut på verandan. Regnet slår som spikar mot taket. Det är hetsigt. Jag tänker på alla dom döda vänner jag haft. Jag tänker på dom som lever.
• Alla behöver öppna sitt inre fönster 2011-10-06 Man ska inte skämmas för sitt liv. Men man ska ha ett liv man inte skäms för.
• Facebook hjälper inte vid förståelse 2011-06-09 Inte glömma bort mig. Fast jag inte är med på dina bilder på facebook, så mycket.
• Vi sitter alla i lervällingen 2011-03-31 Då är det bra med en kompis att prata med. Och en katt.
• Orkar inte vara otrogen längre 2011-02-03 Att bli vuxen. Vad är det? Att ta ansvar.
• Är det mig det är fel på – eller är det bara vädret? 2010-12-02 Nyfikenheten är för tillfället omsprungen av livets egen gång.