Jag är fortfarande hängiven och passionerad, men av många skäl är jag i dag betydligt mer skeptisk till elitidrotten än vad jag varit i det förflutna.
I vissa avseenden råder ett vansinne inom idrotten som är dess egen värsta fiende. Det gäller främst pengarna, de dopade aktörerna och riskerna för allvarliga kroppsliga skador.
De olympiska spelen i London 2012 dominerade totalt utbudet av televisionens sändningar i tre veckor. Män och kvinnor från nästan alla världens länder tävlade i en mängd sporter och grenar. Tusentals journalister rapporterade i olika medier.
Endast ett tredje världskrig hade kunnat konkurrera med de olympiska spelen i fråga om massmedialt utrymme. Åtgärderna och insatserna från det brittiska polisväsendet och vaktbolagen där tävlingarna ägde rum kostade miljarder kronor. Kontrollsystemen på och invid arenorna, flygplatserna, järnvägarna och de offentliga platserna i London har varit de strängaste och mest omfattande i Englands historia.
Simmerskan Therese Alshammar är en av de idrottskvinnor som förtjänar mycket beröm och hon är beundransvärd. Jag vågar dessutom påstå att hon har tränat och tävlat utan att använda otillåtna medel. Hon är ett föredöme inom idrotten. Detsamma gäller för Stefan Holm, Kajsa Bergqvist och Carolina Klüft.
Susanna Kallur har varit skadad i drygt fyra år. Hennes tvillingsyster Jenny avslutade sin karriär som häcklöperska i förtid på grund av en stressfraktur i smalbenet. Trestegshopparen Christian Olsson gav upp efter flera operationer, innan det var dags för de olympiska spelen i London. Therese Alshammar drabbades av diskbråck och tävlade endast i en gren.
Justin Gatlin och Yohan Blake erövrade medaljer i finalen på 100 meter löpning i London. De har tidigare blivit ertappade som dopade. Shelly-Ann Fraser-Pryce vann guldet på 100 meter i de olympiska spelen i Peking 2008 och i London 2012. Hon blev världsmästare i Berlin 2009 på samma sträcka. 2010 avstängdes hon i sex månader sedan hon tagit det morfinliknande preparatet oxykydon.
Den regerande guldmedaljören från de olympiska spelen i Peking, italienaren Alex Schwazer, erkände inför gångtävlingen i London att han tagit bloddopningsmedlet epo. Han lämnade spelen och åkte hem. Den svenska maratonlöperskan Isabellah Andersson misstänker att flera av hennes konkurrenter är dopade.
Sprintern och längdhopparen Marion Jones erkände att hon använt anabola steroider. Hon fråntogs guldmedaljer och dömdes att betala tillbaka prispengar.
Usain Bolt är bevisligen världens snabbaste människa när han springer 100 meter. Han tjänar mycket pengar på tävlingar och reklam. Jag tycker att han är värd de pengarna, eftersom hans karriär som löpare knappast kan vara längre än tio år. En av hans föregångare, Ben Johnson, dömdes och avstängdes för dopning två gånger, innan han slutade tävla.
De främsta männen och kvinnorna inom fri-idrott, längdskidåkning, gymnastik, simning och cykling tränar extremt hårt och de pressar sina kroppar till bristningsgränsen året om i träning och på tävling. Fuskarna som dopar sig riskerar att dö eller att få livslånga kroppsliga men. Pengar och berömmelse torde vara de främsta drivkrafterna för många av dem.
Passion och hängivelse inför idrotten har säkert funnits hos de största stjärnorna åtminstone i begynnelsen av deras karriärer, men de måste alltid räkna med att bli besegrade av någon som fuskar till varje pris.
Det finns 1 kommentarer på sidan.

Lars-Inge sägs upp från Volvo Bussar i Säffle. Där får de anställda i snitt 10 000 i extra omställningsstöd. Eva förlorade jobbet när Ericsson stängde Gävlefabriken. Där fick arbetarna i snitt 300 000 kronor var i avgångsvederlag. Inget tvingar företag som lägger ned att betala sina anställda en enda krona extra. Facken kan bara vädja.
Efter sex år som truckförare på Volvo i Indien tjänar Shankarappa 650 kronor i månaden. Det räcker inte för att försörja familjen. Läs hela granskningen av Volvo här.
Inlagd av: alf hjertström, 2012-10-16 12:45:03
Håller i princip med om vad som sägs. Men för många av idrottsutövarna finns inte många andra möjligheter att skaffa sig en plats i sitt samhälle. Trots allt vad vi välmående medelklassare säger och tycker har pengar och berömmelse tyvärr blivit något alltför många sätter upp som mål här i livet.
Alf Hjertström