Låga löner, långa arbetstider och farlig arbetsmiljö. De som tillverkar sportartiklar arbetar under svåra förhållanden. Nu vill IF Metall att idrottsrörelsen engagerar sig mer för dem som tillverkar fotbollar och matchställ.
Lagom till sommarens fotbolls-EM och OS har IF Metall undersökt hur intresserad idrottsrörelsen är av att försöka påverka arbetsförhållandena. Rapporten heter Idrottsrörelsen – bryr den sig om hur kläder och utrustning tillverkas?
Mats Svensson, internationell sekreterare på IF Metall:
– Den svenska idrottsrörelsens säkerställande av de sociala villkoren hos sina leverantörer är inte särskilt utvecklat.
Men, tillägger han, det beror inte på ointresse.
– Det glädjande är att det finns ett intresse hos Riksidrottsförbundet och dess medlemsförbund. Men de anser själva att de har för dåliga resurser.
– Det vi hoppas nu är att Riksidrottsförbundet utvecklar en policy som kan ge rekommendationer till förbunden. Där har vi erbjudit oss att bidra med det som vi kan.
IF Metall har granskat Riksidrottsförbundet och dess medlemsorganisationer samt Sveriges olympiska kommitté, SOK.
Riksidrottsförbundet och dess medlemsorganisationer saknar etisk kod för inköp. SOK använder sig av en internationell uppförandekod som uppfyller de krav som formulerats av FN-organet ILO. Men där saknas möjligheten att teckna internationella fackliga ramavtal.
Rapporten säger att kunskapen om arbetsvillkoren i sportindustrin är låg bland Riksidrottsförbundets medlemsförbund. Inget förbund har försökt engagera sina egna medlemmar i frågan. Än mindre tas rättvisefrågorna upp på förbundens hemsidor.
En kartläggning av idrottsrörelsens inställning gjordes inför förra OS 2008. ”Sedan dess har idrottsrörelsens engagemang kring etik vid inköp inte förbättrats. Det etiska arbetet står och stampar på samma fläck”, heter det i rapporten.
Det finns 0 kommentarer på sidan.
Trelleborg i Ersmark klarade finanskrise-n men fabriken skulle ändå läggas ned. Då formerade facket sina trupper med ordföranden Jimmy Faltin i spetsen, bildade en sambandscentral och sökte upp en konsult med erfarenhet av stridsflygplanet Jas.
Lars-Inge sägs upp från Volvo Bussar i Säffle. Där får de anställda i snitt 10 000 i extra omställningsstöd. Eva förlorade jobbet när Ericsson stängde Gävlefabriken. Där fick arbetarna i snitt 300 000 kronor var i avgångsvederlag. Inget tvingar företag som lägger ned att betala sina anställda en enda krona extra. Facken kan bara vädja.
Kommentera