Karl-Petter Thorwaldsson valdes till ny ordförande på LO:s kongress på lördagen. I sitt tal påminde han om 'massarbetslösheten' i Sverige och lovade att LO nu ska arbeta hårt för att få ned de siffrorna.
Foto: MAJA SUSLIN
LO-KONGRESSEN Från och med nu heter LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson. På lördagen valdes han enhälligt av kongressen.
Så fort valberedningens ordförande Hasse Tilly nämnt hans namn äntrade Karl-Petter Thorwaldsson scenen på Folkets hus inför applåder och jubel.
– Ta det lugnt, ta det lugnt, manade han. Tack kära vänner, tack för förtroendet att leda LO.
Han gav sina föräldrar en tanke, de som en gång gav honom de första fackliga och politiska impulserna. Mamma damfrisörska hemma i Kosta och pappa glasblåsare som jobbade 52 år på Kosta glasbruk.
– Har ni en snöboll i glas hemma och som är gjord innan 1987 är det mycket sannolikt att han haft del i den.
– Han sa en gång på midsommarafton: ”Kamprad möblerade folkhemmet. Jag nöjde mig med mysbelysningen på fredagskvällarna”.
Den nye LO-ordföranden berättade om vikten av att ge unga människor fackligt-politiska impulser. Han erinrade sig det första mötet med facket en augustidag 1983 då han introducerades av klubbordföranden på Bröderna Hammarstedt i Växjö.
Samma vecka kallades han till klubbmöte. När den nyanställde ynglingen yttrade sig sa klubbordföranden: ”Karl-Petter du är inget annat än bofinkajävel.” Efteråt blev han uppsökt, erbjuden grundkurs och fick rapsodiskt lära sig sambandet mellan företagens vinster och pengar till välfärden.
– Tänk, 30 sekunder nationalekonomi första veckan på jobbet.
– Det är så facket ska jobba. Vår vilja och lust är att lära nya generationer, ge människor självföroende. Att få vara bland medlemmarna mitt i deras vardag. Det är där facket ska vara som starkast.
LO står inför stora utmaningar, konstaterade han.
"Vi ska inte längre försäkra varandra i Sverige. Den trygghet vi har i socialförsäkringarna, den ska vi försäkra oss själva mot. Ni vet vilka som tar stryk. Vi ska ha en generell välfärd lika för alla. Vi gör inte skillnad på folk och folk.”
Han nämnde de tuffa uppgifter LO står inför att organisera fler på en arbetsmarknad där allt fler saknar fasta anställningar och hoppar mellan olika branscher. Det finns ett samband mellan medlemmar-makt-möjligheter.
– Många medlemmar ger oss makt. Makt ger oss möjligheter att förändra.
Han prisade också den öppna processen inom fackföreningsrörelsen. Valet av ny LO-ordförande var just en sådan öppen process.
– Jag tyckte den var jobbig eftersom den liknade en berg- och dalbana. Och jag är urusel på att åka berg- och dalbana.
– Men det visar också att vi kan ha en öppen process utan att man baktalar varandra. Det finns en unik sammanhållning i svensk fackföreningsrörelse, den ska vi slå vakt om. Trots olika åsikter gillar varandra.
På den efterföljande presskonferensen betonade han vikten av att foga samman LO-förbunden i en samordning till den kommande avtalsrörelsen.
– LO:s uppgift är att hålla ihop vår kartell så att vi får ut så mycket som möjligt i löneökningar utan att det skadar ekonomin och äventyrar sysselsättningen.
Det finns 2 kommentarer på sidan.
Inlagd av: Rättvisetörstande Realist, 2012-05-27 00:30:22
Det finns många viktiga frågor som LO inte har lyckats hantera på ett bra sätt, men som nu måste tas tag i med ackuratess.
Ett misstag som fackförbunden har gjort är att de själva har bidragit till framförallt a-kassans men även sjukförsäkringens urholkning genom att de har erbjudit sina medlemmar extraförsäkringar istället för att strida för grundtryggheten.
Sedan måste fokus i vinsttänkandet i företagen vridas till rätta, det är inte rimligt förvänta sig (kräva...?) 20 procent tillväxt varje i varje kvartalsrapport. De tjänar i runda tal fyra gånger så mycket på varje anställd idag som för 20 år sedan. Ta t.ex. SKF i Göteborg, på 80-talet drog en arbetare där in 47 000 kronor i vinst till företaget på ett år. I dag är siffran 188 000 kronor!
Ändå gnyr arbetsgivarna över ”företagarklimatet” och kräver lättnader både här och där för att inte ”tillväxten” ska äventyras... man kan t.ex. inte anställa en ungdom utan sänkta ingångslöner, trots att de redan är så låga som 12 000 i månaden.

Lars-Inge sägs upp från Volvo Bussar i Säffle. Där får de anställda i snitt 10 000 i extra omställningsstöd. Eva förlorade jobbet när Ericsson stängde Gävlefabriken. Där fick arbetarna i snitt 300 000 kronor var i avgångsvederlag. Inget tvingar företag som lägger ned att betala sina anställda en enda krona extra. Facken kan bara vädja.
Efter sex år som truckförare på Volvo i Indien tjänar Shankarappa 650 kronor i månaden. Det räcker inte för att försörja familjen. Läs hela granskningen av Volvo här.
Inlagd av: Debattören, 2012-05-28 13:13:22
Jag ser att han på bilden höjer handen för att svära eden som är obligatorisk för varje hög fackföreningstjänsteman/ombud.
Den gäller naturligtvis i än högre grad en LO-bas och lyder:
"Jag XX svär att aldrig berika mig mer än jag lyckas berika de medlemmar för den organisation jag av ideologiska skäl nu tillträder som chef för. Skulle så vara är jag osolidarisk och kräver att bli entledigad omedelbart från mitt uppdrag. Med detta löfte tar jag med glädje åt mig mitt uppdrag."