Långt kvar till dräglig lön i textilfabriker

Världens fattigaste arbetare syr vår kläder och tillverkar våra skor. Minimilönerna är extremt låga. I Uganda borde minimilönen tiodubblas om arbetarna skulle få ett drägligt liv. – Politikerna i vårt land har satt en minimilön som inte går att leva på, säger Catherine Aneno.

Catherine Aneno

      Tweet

Hon är förbundsordförande för Ugandas textilarbetarförbund. Ett litet förbund som jobbar i motvind, inte minst på grund av landets politiker.

– De gör allt för att locka till sig utländska investerare och därför håller de ner våra minimilöner.

För att få upp lönerna för världens miljontals textilarbetare har textilarbetarnas international ITGLWF de senaste fem åren drivit kampanjen En lön att leva på – Bargaining for a Living Wage.

Textilarbetarna, där kvinnorna dominerar, är en grupp som alltid haft extremt låga löner. Minimilöner är mycket låga och justeras sällan upp med inflationen.

Ett omfattande problem är att många arbetare inte får den lön de ska ha. Antingen blir de lurade på lönen eller också betalas den ut för sent. Många berövas också övertidsersättning.

Till det kommer att jobbet i textilindustrin blir allt stressigare och intensivare. De stora klädkedjorna kräver billiga produkter och snabba leveranser.

ITGLWF har räknat ut hur mycket minimilönerna borde öka i ett antal länder för att en textilarbetare och hans familj ska klara de mest grundläggande behoven.

Uganda var det land där minimilönerna borde höjas mest – tiofalt. I länder som Turkiet, Swaziland, Rumänien och Pakistan borde minimilönerna tredubblas. I Bangladesh och Dominikanska republiken fördubblas.

Facket i Uganda får stöd från Sverige.

– Stödet har varit mycket viktigt, säger Catherine Aneno.

– Med privatiseringarna slogs facket i spillror. Det har tagit tio år att bygga upp det igen. Men vi har en lång väg att gå.

Av Ugandas 50 000 anställda i textilindustrin är bara 3 000 fackligt anslutna.

Textilarbetare från hela världen samlades i helgen i Köpenhamn för att diskutera kampanjen för en lön att leva på.

Det gavs flera lyckade exempel på vad facket kan göra.

I Pakistan lyckades arbetarna i mattindustrin nyligen strejka sig till rejäla lönelyft. Niaz Kahn (bilden) är generalsekreterare för mattarbetarnas fackförening Ittehad Labour Union Carpet Industries:

– Vi startade en kampanj för en lön att leva på. Gensvaret bland arbetarna var mycket stort.

I sexmiljonerstaden Lahore stod alla mattfabriker stilla när 20 000 arbetare gick ut i strejk. Arbetsgivarna medgav 20 procents lönelyft men facket stod fast vid sitt krav på 33 procent mer. Efter åtta dagars strejk hade facket vunnit.

– En stor framgång för oss. Medlet är det gamla vanliga; man måste organisera arbetarna. Vi var inte våldsamma, men militanta. Det gav framgång.

Ett annat lyckat exempel hämtas från Dominikanska Republiken där facket lyckades få upp lönerna rejält på Hanesbrands Dos Rios. Det amerikanska företaget har sin fabrik i en ”exportzon” där de inte behöver betala skatt eller följa landets lagar.

– Där hade vi framgång, säger Ygnacio Hernandez (bilden), generalsekreterare för facket Fedotrazonas.

– Företaget exporterar kläder till amerikanska universitet. Där bland studenterna växte det fram en opinion för vår sak och det betydde mycket när vi förhandlade om våra villkor.

Nu tjänar arbetarna 525 dollar i månaden. Att jämför med exportzonens minimilön på 162 dollar.

– Därför har vår kamp blivit viktig även för andra. Man måste gå fram på olika vägar samtidigt som man förhandlar: demonstrationer, uppvaktning av politiker, presskonferenser och strejker.

Kommentarer

Det finns 1 kommentarer på sidan.