Lissabonfördraget är urvattnat

Ulrik Petersson, Skillingaryd 2012-10-04

Den 20 november 2008 röstade Sveriges riksdag igenom ett godkännande av Lissabonfördraget.

Det är oerhört många svenskar som inte vet vad detta innebär, trots att
det är ett mycket viktigt och stort steg som tas. Lissabonfördraget
innebär att mer makt förs över från Sveriges riksdag till EU i Bryssel.

EU får en president/ordförande samt utrikesminister och finansminister.
Steget är så stort att Lagrådet anser att det berör statsskicket. Sverige
förlorar sin självbestämmanderätt.

Detta sagt om den politiska utvecklingen i Europa. Det som är intressant ur
kristen synvinkel är att nu formas den stormakt som finns förutsagd i
Bibelns profetiska ord.

Jag tycker - och fler med mig - att Sverige ska gå ut ur EU. Sverige ger 30
miljarder till EU varje år. Dessa pengar skulle istället gå till fattiga
länder och till skola, vård och omsorg i Sverige.

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.

Kommentera

Debattera

Deltag i Dagens Arbetes debatt. Alla inlägg är varmt välkomna. Vi ser helst att du uppger namn och ort, men vill du vara anonym är det också möjligt. Du måste dock ange din e-postadress (endast för redaktionens kännedom).

Fyll i rubrik och skriv din text i avsedd ruta. Fatta dig gärna kort - max 2 000 tecken (ungefär en A4-sida).

Redaktionen förhandsgranskar alla inlägg och förbehåller sig rätten att redigera eller ta bort inlägg som inte följer pressetiska regler eller som vi i övrigt finner olämpliga på vår debattsida. Alla inlägg som innehåller länkar stoppas automatiskt.

DA-ledarbloggen

Här bloggar Dagens Arbetes chef-
redaktör, Helle Klein, om alltifrån möten med fackliga medlemmar runtom i Sverige till debatter med makthavare i samhälls- och arbetslivet.

Här blandas högt och lågt, allvar och roligheter, det politiska med det mer personliga. Kom gärna med kommentarer och tips.

Berätta om hur du ser på samhälls-
utvecklingen, om vad som händer på ditt jobb.

Krönika

Det är ju vi som har byggt husen

Tunga tåg genom Sverige, alla ansikten vända ut mot mörkret, tillbaka in i reflektionerna av oss själva. På Stockholms Central är trängseln nästan kvävande. Där det förut fanns plats att sitta och vänta på tågen trängs nu butikerna och restaurangerna. Vill man vila benen måste man betala.

Läs krönikan » Se alla krönikörer »