Sänk lönerna, sänk lönerna! hojtar borgarna

Det pratas mycket om extrapriser just nu. Borgerliga politiker och arbets- givarföreträdare vill sätta röda prislappar på alla som har det extra svårt att komma in på arbetsmarknaden.

     

Det tycks vara deras patentmedicin mot arbetslöshet: unga ska ha lägre löner, äldre ska ha lägre löner, invandrare ska ha lägre löner, lågutbildade ska ha lägre löner. Alla ska de vara beredda att sänka sina löner med en fjärdedel eller mer.

Just nu är det arbetslösa ungdomar som är i fokus. Sänk lönerna, sänk lönerna! hojtar borgarna och arbetsgivarna. 75 procent av avtalets lägstalön är en siffra som ofta nämns. Det framgår inte av deras resonemang varför sänkta löner för ungdomar skulle ge fler jobb.

Skulle verkligen arbetsgivarna anställa fler än de behöver bara för att de får 25 procents rabatt? Det kostar ju ändå pengar, och sådana brukar de inte vilja spendera i onödan. Visst kan det finnas arbetsgivare som står i valet och kvalet och överväger att anställa, sådana som kanske skulle slå till tack vare ett extrapris. Men hur många är de egentligen? Den största effekten skulle troligen bli att de som tänker anställa ungdomar i vilket fall som helst sparar en rejäl slant, något som inte skapar nya jobb.

Till och med statsminister Reinfeldt tillät sig, i ett ögonblick av klarsyn, att tvivla på nyttan av att ha rea på ungdomars arbetskraft. Han konstaterade att regeringen redan har sänkt arbetsgivaravgifterna kraftigt vid anställning av ungdomar, utan att det har gett nämnvärd effekt.

I årets avtalsrörelse har flera fackförbund slutit avtal som innehåller möjligheter att, i samband med utbildningsprogram, tillämpa särskilda lägre löner för ungdomar.

Man kan, om man vill, hävda att lönen är oförändrad eftersom nedsättningen i lön motsvaras av en lika stor nedsättning av arbetstiden och att timlönen därför är oförändrad. Utbildningsdelen i anställningen betraktas i ett sådant resonemang som obetald, förmodar jag.

Även om arbetsgivaren kan gilla tanken på väl inskolad arbetskraft är det nog framför allt den lägre lönekostnaden, jämfört med en vanlig anställning, som kan tänkas locka. Det gäller nog för facken att se upp.

Illa skött skulle ett sådant system kunna resultera i lönedumpning. Det kan finnas en fara för att den lägre lönen införs utan att utbildningsprogrammet är tryggat. Då kan i värsta fall den extraprismärkta ungdomen sättas att sköta ett ordinarie jobb, men till mycket lägre lön. Det vore inte bra!

Det riktiga är rimligen att börja i rätt ände, nämligen med utbildningen. Först när arbetsgivaren konkret förbundit sig att avsätta rejäla utbildningsresurser i form av tid, kompetens och pengar; först när lärare, handledare, studieplaner och studiemateriel finns på plats; först när betygssättning, examensförfarande och utbildningens värde formellt och tydligt är fastställt; först då kan det vara dags att börja diskutera om utbildningsperioden eventuellt ska kombineras med nedsatt lön.

Pappers har inte fått någon propå om att införa denna typ av anställningsform, men om vi får det ska vi stå väl rustade att ta diskussionen.


Publicerad: 2012-05-14
© Dagens Arbete. Citera gärna, men ange källan


Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.


Kommentera

Kommentera gärna! Vi ser helst att du skriver under med ditt namn men det går bra att använda signatur om du uppger namn och mejladress enbart för redaktionen. Fatta dig kort - max 500 tecken. Redaktionen förhandsgranskar alla kommentarer, vilket gör att det ibland kan dröja innan de publiceras. Håll dig till sakfrågan och kommentera i vänlig, civiliserad ton.




Avtalsordlistan

Vaddå löneglidning?
Här är guiden för dig som är vilse i avtalsspråket. Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med din lön att göra.

DA granskar

Facket räddade kvar jobben

Trelleborg i Ersmark klarade finanskrisen men fabriken skulle ändå läggas ned. Då formerade facket sina trupper med ordföranden Jimmy Faltin i spetsen, bildade en sambandscentral och sökte upp en konsult med erfarenhet av stridsflygplanet Jas.


Uppsagda till olika pris

Lars-Inge sägs upp från Volvo Bussar i Säffle. Där får de anställda i snitt 10 000 i extra omställningsstöd. Eva förlorade jobbet när Ericsson stängde Gävlefabriken. Där fick arbetarna i snitt 300 000 kronor var i avgångsvederlag. Inget tvingar företag som lägger ned att betala sina anställda en enda krona extra. Facken kan bara vädja.

Mer DA granskar »

Annons
Annons Annons Annons Annons Annons
Dagens Arbete Dagens Arbete105 52 Stockholm

Besök: Olof Palmes gata 13 A
E-post: red@dagensarbete.se

Tel: 08-786 03 00
Redaktionen

DA på Twitter Twitter@DagensArbete