Mer än 2 000 mil på ett år cyklade Ivan ett år då även vintern bjöd på mildväder.
Foto: MALIN TIMAN
Han cyklar tusentals mil om året och tackar Boliden för skiftarbetets möjligheter. Utan ojämna arbetspass skulle Ivan Lundmark inte få till all den tid han nu lägger på sina cyklar.
Foto: MALIN TIMAN
En cykel i hallen, en annan i köket och en tredje i sovrummet ryms i den 65 kvadrat stora lägenheten i Skellefteå. En garderob är fylld med slangar, pumpar, väskor och skruvar och i en annan står åtta fyllda plastbackar med cykelkläder.
Hjälmar för alla väder är inklämda bland träningsskorna, fem underställ hänger på tork i badrummet och på gården står den stora bilen, specialköpt för att rymma fyra tävlingscyklar.
Cyklarna har de senaste 30 åren dominerat processoperatören Ivan Lundmarks liv. Vid sidan av skiftarbetet på Boliden tränar han flera dagar i veckan med motionsklubben CK Guldkedjan, kör långa turer i skogen för sig själv eller bygger ihop en ny cykel i garaget.
– Efter en dag på Boliden med allt fysiskt tungt arbete har jag sånt stort behov av finlir. Och jag kan ju inte måla.
Favoritcykeln köpte han för några år sedan. Den står där i hallen, lite som en trofé som tydligt visar all den tid han lägger ned på sporten. Med inlevelse beskriver han hur han först plockade isär allt för att sedan bygga ihop den tills den blev precis så slimmad, snabb och snygg som han ville ha den.
När han är där i cyklarnas värld, där ögonen lyser och energin aldrig tycks ta slut, märks det tydligt vad Ivans liv kretsar kring. Cyklarna tog över där skidkarriären slutade.
Skogen och farten var det han ville behålla så han gick med i Skellefteå cykelklubb och började träna hårt. Lopp i Norge, Finland och på flera håll i Sverige har körts, 20 Vätternrundor avklarats och tusentals mil varje år tillbringats på cykeln.
I år har vintern avskräckt och säsongen kommit i gång sent men för några år sedan, när vintern var mild, kom han upp i 2 080 mil under ett år.
– Det finns inte en stig på två och en halv mils radie som jag inte har utforskat. Jag kanske inte är nån elitåkare direkt men stigspecialist, det är jag minsann.
Skiftarbetet gör att han har möjlighet att cykla under ljusa varma dagar. Ibland fyller han också vätskeryggsäcken och ger sig ut i skogen en hel dag. Den känslan, vägarna, alla vänner han möter och den fina gemenskapen inom motionsklubben är det som får honom att fortsätta. Flera andra från Boliden håller också i gång i Skellefteås cykelklubbar. Det gör att Ivan dessutom träffar kollegor från andra skift under träningar.
– Det första jag tänker på när jag vaknar är om det går att cykla. Så tänker jag fortsätta ha det tills jag dör.
Det finns 0 kommentarer på sidan.

Lars-Inge sägs upp från Volvo Bussar i Säffle. Där får de anställda i snitt 10 000 i extra omställningsstöd. Eva förlorade jobbet när Ericsson stängde Gävlefabriken. Där fick arbetarna i snitt 300 000 kronor var i avgångsvederlag. Inget tvingar företag som lägger ned att betala sina anställda en enda krona extra. Facken kan bara vädja.
Efter sex år som truckförare på Volvo i Indien tjänar Shankarappa 650 kronor i månaden. Det räcker inte för att försörja familjen. Läs hela granskningen av Volvo här.
Kommentera