Utan lön i ett halvår

Ingen lön sedan i februari. Snickarna på Åre snickerifabrik i Östersund tvingas leva på lån och besparingar i väntan på att företaget sätts i konkurs.

– Allt vi hört under tiden är massa juridiskt snack. Men det mättar inte våra magar, säger Henning Nergaard, en av fyra anställda på snickeriet.

Först när företaget satts i konkurs får de anställda rätt till den statliga lönegarantin. Men hanteringen har dragit ut på tiden eftersom ägaren gått under jorden.

Redan i höstas började problemen för Åre snickerifabrik vars ägare satt i Haninge utanför Stockholm. Skulderna hopade sig, inköpsstopp infördes och leverantörernas fakturor lämnades orörda. Med tiden blev det ännu värre.

– Inför marslönen började vi bli riktigt oroliga när lönebeskedet försenades.

Till slut kom det via epost. Texten löd ”Här kommer ert efterlängtade lönebesked men vi har ingen täckning för era löner just nu”.

Sedan dess har lönebeskeden kommit varje månad med samma siffra på sista raden: 0 kronor.

Ägarna gjorde sig oåtkomliga på telefon. Ibland svarade de på mail.

De anställda kontaktade facket, GS avdelning 14 Mellannorrland, som enligt rutinerna skickade ärendet vidare till ett delgivningsföretag och till förbundet som i sin tur kopplade in LO-TCO Rättsskydd.

Först den 22 augusti kommer fallet upp i tingsrätten. Då kan företaget sättas i konkurs. Innan dess ingen statlig lönegaranti.

Mitt i allt passade Åre snickerifabrik på att byta ägare i början av juni. De anställda fick efter många efterforskningar tag på den nye ägaren – i Thailand. Han berättade att han inte hade en aning om att det fanns anställda i det företag han hade tagit över. Han lovade att höra av sig vid återkomsten till Sverige.

Ännu har ingen hört av den nye ägaren.

– Det har varit en tuff tid, säger Henning Nergaard.

– Själv har jag inga besparingar. Första månaden lånade jag av syrran. Efter det har jag fått låna 10 000 kronor per månad av kommunen, lika mycket som ett socialbidrag. De pengarna ska betalas tillbaka,

För en månad sedan gjorde han ett försök att på ut pengar från a-kassan.

– Men jag kunde inte stämpla för det fattades ett arbetsgivarintyg, men arbetsgivaren hade ju gått under jorden. Sedan skulle det räcka med att skicka in lönespecarna. Inga problem, det gjorde jag. Men då fick jag höra att de ville ha lönegarantibevis. Men snälla nån, företaget är ju inte satt i konkurs än. Då finns det heller ingen statlig lönegaranti.

– Så ännu har jag inte fått något beslut från a-kassan. Så här fortsätter det dag efter dag och varje dag känns som en pina. Helt hopplöst.

Han tycker det hade varit bra om facket hade haft något akuthjälp i den här typen av situationer.

– Vi är medlemmar som betalat in våra medlemsavgifter både till facket och akassan. Vi kräver inga miljoner utan bara lite ekonomisk hjälp till dess att det ordnar sig.

Roland Eriksson är ombudsman i fackförbundet GS avdelning 14 Mellannorrland.

– Vi har aldrig varit med om något liknande att en arbetsgivare bara gått under jorden.

– Från första stund hanterade vi ärendet enligt rutinerna. Ett delgivningsföretag kontaktades och frågan hamnade hos förbundet och LO-TCO Rättsskydd.

De anställda tycker att de kunde få någon slags ekonomisk hjälp från förbundet?

– Ja, det kan jag också tycka. Men vi saknar verktyg för den här typen av situationer som är mycket ovanliga. Det som har varit möjligt att få är ett lån enligt ramavtalet mellan LO och Nordea. Men då sker sedvanlig kreditprövning och lånet är rätt dyrt.

Roland Eriksson tycker att det är förkastligt de anställda tvingats gå utan lön i ett halvår.

– Helt enkelt bedrövligt. Killarna är offer för ett oerhört stelbent regelverk och det gör även oss frustrerade. Så här ska det inte få gå till.

Så här i backspegeln, hade ni från avdelningen kunnat göra något annorlunda?

– Nej, jag tror inte det. Vi kan överhuvudtaget inte göra så mycket mer än att försöka få tag på arbetsgivaren och lämna ärendet vidare, som vi gjorde.

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.