Jag är uppriktigt sagt förvånad. Jag arbetar på en av landets gymnasieskolor med att undervisa yrkeselever i samhällskunskap. De flesta av dessa yrkeselever läser samhällskunskap A och ytterst få läser B-kursen. I den nya gymnasieskolan skall dessa elever läsa motsvarande en halv kurs mot dagens kurs som sträcker sig över ett helt läsår. Motiveringen till denna förkortning är bl a att dessa elever inte behöver läsa in högskolekompetens (vilket kursen idag inte ger och inte kommer att ge) och att man inte behöver läsa så mycket för ett kommande arbetsliv. Det är till att helt bortse från realiteterna. Flera av de elever som läser yrkesförberedande linjer har allvarliga läs- och skrivproblem vilket gör att det tar längre tid för dem att ta till sig teoretiskt inriktade kurser. Dessa elever har, med sina svårigheter i att läsa och skriva, små möjligheter att i nuvarande skola att tillgodogöra sig undervisningen. Det stöd som dessa elever behöver, den tid som krävs, saknas och de betygskriterier som finns idag är inte utformade för dessa elevers förutsättningar. Då är det ytterligt allvarligt att varken innehåll eller betygskriterier inte heller är det i den nya gymnasieskolan. I ett längre perspektiv löser den nya gymnasieskolan inte några problem för dessa elever. Betygskriterierna är fortfarande så utformade att dessa elever lika lite som idag kommer att kunna uppnå dem. Flera undersökningar visar också att de som har sämst utbildning är också de som har minst möjligheter att påverka samhället. Den nya skolreformen löser inte dessa problem utan snarare förstärker dem. Eleverna kommer inte att kunna mer, eller bättre, än idag utan tvärt om. Skolan kommer omöjligen att kunna utföra uppdraget i den nya läroplanen, och som har brutits ner i bl a kursen i samhällskunskap, att eleverna skall utvecklas till goda och ansvarstagande samhällsmedborgare.

Det har körts en del inlägg här om att lägre löner skapar fler jobb. Jag kom osökt in på frågan: Vilken är den lägsta tänkbara lön du skulle jobba för? Förutsättning: Du har slut på varenda tillgång som överhuvudtaget går att omsätta till ätbar föda och är jättehungrig. En generös arbetsgivare, Erik i Lund, erbjuder dig att jobba (städa kontorslokaler) för 3 kr i timman. Efter en hel dags arbete har du tjänat ihop 24 kr. Dock får du vänta till den 25:e i månaden efter innan första löneutbetalningen som då blir 24 kr eftersom det bara var en dag kvar i den här månaden. Sedan ska du klara dig till den 25:e i månaden efter det innan du får nästa lön. Jobbar du för långsamt - kanske är du utmattade av hunger - så får du sparken. Är 3 kr en lagom lägsta lön för dig? Om inte, vilken nivå skall lönen ligga på för att du ska välja att jobba i ett desperat försök att undvika svältdöden?

Det verkar som en del här på DA debatt tror att vi skulle vara tvungna att sänka lönen till svältnivåer för att alla ska få jobb. Men så är det inte. Fackföreningsrörelsens Institut för Ekonomisk Forskning räknar med att arbetskraftens efterfrågeelasticitet är 0,5. Det innebär att en reallönesänkning med 10 procent skulle ge 5 procent lägre arbetslöshet. Lägre arbetslöshet gör också att skatten kan sänkas så den disponibla inkomsten sjunker inte med 10 procent trots att reallönerna sänks med 10 procent. Lägg märke till att det är fackföreningens egna ekonomer som kommit fram till att det fungerar på detta sätt. Antalet arbetstillfällen är alltid obegränsat i vårat land, det är bara nivån på lönerna som bestämmer om dom ska bli utförda.

Den lägsta lön man kan tänkas jobba för är ju den ersättning som är strax över a-kasseersättningen eller om ännu värre socialbidraget. Därför är en stark a-kassa det viktigaste vapnet som finns mot lönedumpning. Därför vill alliansen inte höja ersättningen från a-kassan. Man vill ge arbetaren skattesänkning med 1500/månad samtidigt som man rustar ned trygghetssystemet. När det har blivit så uselt, då kommer folk med arbeten göra vad som helst för att slippa hamna utanför systemet. Det vill säga, att gå ned i lön.

Svar till Anders Johansson. Du fortsätter i din enfald att hävda detta. Men det är rena och skära fakta att vi bara stoppar ytterligare pengar i företagarnas privata skattkista vid en lönesänkning rakt över hela linjen. Och du svarar heller inte på hur det ska gå till att sänka lönerna i resten av välfärdsstaterna som du skrev i en annan debatt. Företagarna anställer inte för kostnaden utan de anställer för att få ett jobb gjort, ingenting annat. Och då spelar inte priset någon roll. Har aldrig hört en företagare beklaga sig över kostnaden för en arbetare...

Till Anders Johansson. Så med ca 10% lägre löner i Sverige så kan vi nå fram till ett läge där det är lätt att få jobb igen? Jag skulle istället föredra om man drar tillbaka alla bortskänkta praktikanter. Då lär det uppstå behov av att anställa i alla fall några som gör de jobb som praktikanterna idag gör. Men nu till min fråga: Menar du att det inte i något land med löner minst 10-15% lägre än i Sverige finns någon som helst arbetslöshet?

Jag blir glad varje gång Magnus ställer en fråga till mig. När jag inte kan besvara just den, tar jag ett närliggande exempel. I frågan om låglönemarknaden handlar det inte om lägre löner för alla, bara för de som inte är konkurrenskraftiga med dagens lägstalön. Wanja Lundby-Wedin har sagt att LO borde göra något för "de som behöver arbeta i lite lugnare takt". Eller som har otillräckliga kvalifikationer, exvis pga ungdom eller bristande språkkunskaper. Ett exempel: Häromsistens besökte jag en bekant i en grannstad. Husets herre var inte hemma. Frun förklarade att han åkt iväg för att tvätta bilen och han kom snart. När frun fick se bilen sa hon: "Vad den skiner. Vad har du gjort ?" Han hade varit hos två unga killar i en nedlagd mack. De jobbade så frenetiskt att han blev helt imponerad. De inte bara spolade bilen utan handtvättade den, lade på polish och torkade. Den såg nyvaxad ut. Han hade bara betalt 100:- kronor. Jag gillar inte de stora automatanläggningarna, eftersom de kan slipa på lacken, så jag brukar anlita ett ställe där man lägger i polletter och sprutar själv. Bilen blir ren för 50:-, men jag är inte så energisk att jag lägger på polish och handtorkar. Så jag tyckte att det kunde vara värt 50:- extra för att få den lika fin som bekantingen, och åkte dit. Jag kom just som en annan lämnade, så jag behövde inte vänta. Killarna jobbade som små troll. Hela proceduren tog en kvart. När jag kom hem sa också min fru: Vad fin bilen blivit ! Dom gör vardera alltså 200:- per timma brutto, om det alltid står kunder på kö. Men som företagare får de betala skatter och hyra, som nog var nästan gratis på det stället. De har funnit en nisch och skapat en ny marknad. Jag menar att de som varit arbetslösa och får jobb eller ordnar sådant själva, inte skall behöva betala skatt förrän deras inkomster överstiger socialbidragsnormen. Varje krona de drar in minskar på de bidrag de annars skulle ha. De ger ett positivt bidrag till ekonomin.

Det är faktiskt så att i länder med riktigt låga löner på i bästa fall ett par dollar om dan är det inte ovanligt med arbetslöshetssiffror på runt 40%.

Till Stefan: Angående sänkning av löner i andra länder. Du måste ha missuppfattat mitt tidigare inlägg. Det är en fördel för oss om lönerna sänks bara i Sverige. Om vi sänker våra löner i Sverige med 10 procent samtidigt som alla andra länder behåller sina löner får vi en konkurrensfördel mot dom andra länderna och våran arbetslöshet sjunker. Läs gärna om mitt inlägg "Sänkta löner ger jobb" 2010-01-07 . Stefan du anser att en lönesänkning bara skulle göra företagarna rikare och inte sänka arbetslösheten. Där har du rätt till en början. Avkastningen på satsat kapital skulle stiga. När vinsterna stiger i svenska företag blir både utländska och svenska företag intresserade att flytta och öka produktionen i Sverige därför det är billigt att producera här, fler får jobb. Konkurrensen ökar också, exempel: Säg att byggindustrins vinster ökar, fler startar byggföretag därför det är höga vinster i branschen. När företag startar får fler jobb. När fler företag startar och konkurrerar om dom byggen som ska byggas sjunker byggpriserna. Därmed gör sänkta löner att priset för att bygga sjunker. Byggandet ökar därför att priset för att bygga har gått ner, fler får jobb. Antalet arbetstillfällen är alltid obegränsat, det är arbetskraftskostnaden som avgör om dom ska bli utförda.

Det avslöjades för ett tag sedan att en stor hamburgerkedja i Sverige anlitade ett företag för att rekrytera personer som skulle städa restaurangerna. Dessa personer tjänade cirka 5000 kronor i månaden, jobbade cirka 160 timmar. Nu har dom fått upprättelse och tjänar enligt avtal. Min fråga till dig Erik i Lund är: Har antalet personer som städar minskat till följd av att dom fått högre "rätt" lön???

Anders Johanssons epos om "kampen mot arbetslösheten" är en underbar resa tillbaka till statartiden, där folk tvingades arbeta för en dåligt tilltagen matranson och en urusel enrumsbostad. Medan Jord- och skogsbaronerna badade i lyxkonsumtion. Eller de varvsarbetare som slet för att kunna hålla svälten borta från sina nedgångna bostadsruckel. Redarna, som i huvudsak ägde de stora varven, tog hem skeppsodrar från hela världen och levde lyxliv, på varvsarbetarnas bekostnad. Jag förstår att ett sådan lönedumpning skulle smaka mumma för Anders Johansson och hans "tankegelikar".

Svar till Kent Lindroth. Det är går inte att dra generella slutsatser från ett extremfall. Som uppträder i en extrem konjunktur. Särskilt som jag inte känner till några detaljer. Om du gör det , så berätta gärna mera. Det behövs bara små skillnader i kostnader, för att skapa utveckling. Som jag beskrev inlägget "Jobb ökar. . ." får kunden lust att spendera mer pengar, om varan eller tjänsten erbjuds till ett lägre pris. Ganska vanligt är att folk köper 20 % mer om priset är 10 % billigare. Det är möjligt om lönekostnaden är 5 % lägre, ifall de fasta kostnaderna inte ökar proportionellt. Eftersom totala skattebelastningen utgör 40 % på rätt låga inkomster (15 000:- per månad) finns det stort utrymme där att absorbra den nominella lönesänkningen, så att nettolönen blir oförändrad. När fler kommer i arbete på detta sätt, blir bidragen färre, skatterna lägre och du får råd mer mera än du trott. Det gör större skillnad än några löneförehandlingar kan göra. Observera att ovanstående gäller även om den som går från bidrag till arbete inte betalar någon inkomstskatt. Ekonomin kan ta fart om skatterna sänks. Särskilt på låga inkomster.

Jag är fullt medveten om att det KAN ge fler jobb men det är inte på det viset vår svenska industri ska utmärka sig utan vi ska satsa på kvalitet, inte lönedumpning. Sedan är det även som jag säger att vi gör bara företagarna rikare för de ser en större vinstandel. Vad händer i företag med bonussystem om arbetarna sänker sina löner? Jo då genererar detta en högre bonus för dem så istället för att återinvestera vinsterna så betalas de ut till ägarna och de personer i ledande ställning som har bonus baserad på resultatet. Sedan har vi ett till av dina argument: Att fler företag och konkurrens ger lägre priser. Jo det har vi ju sett på elmarknaden. Vi har problem med kartellbildning i många branscher t ex bensin, asfalt, vägbyggen mm. Och då kommer vi till slutpoängen: Vem tror du blir mest lidande med sänkt lön? Vem är mest nöjd? Företagarna anställer inte för kostnaden utan de anställer för att få ett jobb gjort, ingenting annat. Och då spelar inte priset någon roll. Hur tror du Europa svarar på Sveriges sänkta löner? Då är vi helt plötsligt i en nedåtgående spiral där länderna slåss om jobben genom att sänka sina löner steg för steg. Hur lång tid tror du EU håller ihop i ett sådant scenario? Och hur svarar USA på denna krigföring om jobben? Tredje världskriget är ett faktum. Om jobben i framtiden...

Som vanligt kan man inte vara överrens. Jag vill påstå att med ditt sätt så blir jobben inte fler. Dom flyttas från en sektor till en annan, där efterfrågan för tillfället blivit större, i ditt fall på grund av minskad lönekost. Andra jobb försvinner pga av att hushållens ekonomi i Sverige minskat. Med ditt sätt gör vi Sverige än mer beroende av andra länders köpkraft gentemot oss. Allt handlar om den totala omsättningen som finns i ett land, hur mycket som ska gå till vinst för ägare och hur myckert som ska vara lön för arbetstagare.

I LO-rapporten "Ekonomiska utsikter hösten 2007" kan man läsa följande: "Risken är alltför stor att det löneutrymme som LO-förbunden skulle avstå i löneförhandlingarna för att stimulera sysselsättning i stället tillfaller tjänstemännen i de lokala löneförhandlingarna. Därmed blir sysselsättningsstimulansen för liten och reallöneförlusten för stor." Detta visar att LO hade kunna tänka sig att minska sina lönekrav 2007 för att minska arbetslösheten. Det som hindrade dom att göra det var att man trodde att tjänstemännen skulle lägga beslag på dom pengarna. Förlorare i denna strid mellan tjänstemän och arbetare blir dom arbetslösa. Jag tycker LO skulle sätta större press på TCO och SACO. Kräva att dom tar ansvar för att få ner arbetslösheten genom låga lönekrav. Det är i löneförhandlingarna nivån på arbetslösheten avgörs.

Är det därför Per Westerberg (M) fått drygt 1,3 miljoner lägre skatt, Erik?

Men... å, Erik! Om du vill ha den effekten av lönesänkningen så förutsätter det att priserna sänks först och lönerna först därefter sjunker. Jag lutar åt att det räcker med att sparka ut överbetalda VD:ar och styrelser (samt generaldirektörer och politiker) och outsourca dessa till Burma för att kunna sänka priserna med 5 % med bibehållen lön till arbetarna.

Det var inga extremfall, ingen extrem konjunktur. Det var ett sätt till att utnyttja människor, för att för egen vinnings skull tjäna så mycket pengar som möjligt.

angående löner så kan man konstatera att Sverige historiskt har konkurrerat med pris, kvalité och kunskap. Priset har vi fått genom effektiv produktion, kvalité genom forskning vilket genererat kunskap. Och det har tillåtit oss att ta ut ett pris som rättfärdigar våra insatser. Idag är läget de facto så att dess komponenter inte längre är unika. Kvalité kan du få i länder som Kina, Indien, Korea, japan, USA och hela Europa (inklusive öststaterna). Kunskap finns det också gott om i dessa länder. Kina och Indien har universitet som inte står något efter i västvärlden (inklusive Sverige), kunskapsmässigt är man i stort sett ikapp västvärlden. Länder som Kina och Indien har exempelvis mycket fasta planer på att ha fasta kolonier på månen inom nästa decenniums utgång (och det finns hårda kalla skäl till detta eftersom det finns gott om råvaror på sagda satellit). I korthet, man har visioner. Man har vilja och man har kunskap och kvalité. Så vad har vi kvar att konkuerra med i Sverige när vår förut unika egenskaper inte längre är unika? Vad skall vi göra för att sälja på en global marknad och vår bytesbalans är det enda medlet för att finansiera vår välfärd? Det är knäckfrågan. Förslag mina gentlemän!

Statistik från EU angående arbetslöshetssiffror: FAKTA / Antalet arbetslösa som andel av arbetskraften År 1997 - 2001 2002 - 2006 2009 2010 Sverige 7,1 6,2 8,5 10,2 EU 8,8 8,8 9,1 10,3 Skillnad 1,7 2,6 0,6 0,1 Från att ha varit ett föregångsland vad gäller arbetslöshet under S-styret så har svensk arbetsmarknadspolitik havererat under alliansstyret. Sverige hade alltså 2,6% lägre arbetslöshet än snittet i EU fram till valet 2006. Nu är vi ett genomsnittsland där siffrorna fortfarande stiger. Vart har den så kallade jobbpolitiken tagit vägen?

Ericsson tycks inte bry sig om denna debattsidas ekonomiska experters teoretiska utläggningar som hävdar att det blir fler jobb ju rikare de rika blir och ju mer pengar företagen tjänar. Ericsson tackar sina anställda för årets vinst på 19 miljarder kronor genom att avskeda ytterliggare 1500 samtidigt som man ger utdelning till sina sina aktieägare. Sanningen i dag är dessutom den att profiten i allmännhet inte går till investeringar. Däremot går högre och högre summor in på börsen, vilket ger mycket lite jobb. I stället blåses de numera kännda ekonomiska bubblorna upp som ger upphov till allt tätare kriser och allt högre arbetslöshet. Vi har bara sett början på denna storm av ekonomiska kriser och ökad fattigdom i Sverige och i världen.

Jag gläder mig åt all uppmärksamhet, men får svara kort: Kent Lindroth menar att jobb flyttas istället för att skapas av lägre ingångslöner. Visst, det händer också. Första månaderna blir det få nya jobb, men med klok politik växer antalet exponentiellt, d.v.s. mer och mer för varje månad som går. Det viktiga är situationen efter tio år och 30 år. Det är LO:s oförmåga att förstå detta, som har gjort att vi halkade ner i välståndsligan under 30 år. ERT ägnar sig åt teoretiska teknikaliteter utan sinne för proportioner liksom Fred Torssander brukar göra. Det gör debatt meningslös. Oven låter sin avundsjuka styra intellektet. Magnus Broman förutsätter att priserna skall sänkas innan ”lönerna först därefter sjunker.” Han tycks inte ha förstått att jag inte alls menat att lönerna skall sjunka. För att reala lönerna skall kunna upprätthållas och långsiktigt stiga, är det viktigt att alla som kan verkligen arbetar. Med lägre ingångslöner och lägre skatter just på de lägsta inkomsterna, skapar man många nya jobb med anständiga nettolöner i delvis nya sektorer. Det minskar bidragen så att skatten för alla andra också kan sänkas. De som inte behöver få sänkta löner. Observera att den skattesänkningen gör mer på nettolönen än några lönepåslag kan ge.

I min utopia av värld så skulle jag se dom som är rika, och då menar jag dom som är snuskigt rika, dela med sig mer, på så vis ge mer till fler och på så vis öka köpkraft/konsumtion som i sin tur skapar jobb. När man delat med sig ifrån toppen nedåt i kedjan, så är det våran, "löntagarnas", tur att dela med oss så alla kan få lite mer i plånboken och på så vis ha kraft att stimulera marknaden ännu mer. Sen när klyftorna minskat och alla (förutom den % som idag äger mer än 40% av Sveriges tillgångar) har fått det bättre..Ja då ska vi....... Ungefär så är min UTOPI i stora drag......

Det du kallar min avundssjuka är verkligheten i Sverige idag! Din övertro på kapitalismen mynnar ut i cynism Erik, men du är tyvärr långt ifrån ensam.

Förutom att transfereringar via skatterna tidigare gjorde livet mera drägligt för arbetslösa, sjuka, handikappade osv. medförde omfördelningen av köpkraft från rik till fattig att tendensen till överproduktionskris dämpades. Köpkrfat fördes över till dem som behövde konsumera i stället för att samlas hos förmögna människor som redan hade för mycket av allt. Även den del av skatterna som används för att tillfreställa mänskliga behov som vård-skola-omsorg var till fördel för både för ekonomin, verksamheten och medborgarna. Att en ekonomisk modell är till fördel genom att ekonomin undviker att krisa, genom att överföringar hindrar att sjukdom och arbetslöshet också leder till ekonomiskt nödlidande, att den ger samtliga medborgare tillgång till billig och jämlik vård-skola omsorg etc. är dock irrelevant ur kapitalets synpunkt sett. Kapitalets enda moral är profitmaximering. Och borgarklassens och deras politikers och ekonomers moral är självklart densamma som deras försörjares. Borgare biter inte den hand som föder dem. Erik i Lund ger för övrigt ytterligare exempel på den numera globaliserade - totala - principlösheten bland borgare när han försvarar systemet med A- och B-aktier. Ett brott mot den enda "demokratiska" princip som borgarklassen annars försvarar: Inflytande i förhållande till storleken på kapitalet.

Lars har inte förstått hur viktigt det är att "gamla företag" i gamla branscher delar ut sina vinster till aktieägarna. När nu mobiltelefoner blivit en vardagsvara, som man lärt sig tillverka även i Kina, måste Sverige finna nya produkter att tillverka. De nya produkterna finns framför allt på andra områden än de där Ericsson verkar. För att pengarna skall gå till verkligt nya satsningar, måste de gå ut till kapitalisterna, som sedan kan satsa dem på helt nya företag. Detta är den viktigaste formen av risk-kapital. Och de som sköter det har visat sin kompetens genom sina tidigare satsningar. Den kompetensen har inte byråkrater, politiker eller fackliga funktionärer. För Sveriges välstånd beror på att det hela tiden bildas NYA företag. Det har skett i alldeles för liten utsträckning under de socialdemokratiska regeringarna.

För er som är intresserade att veta mer om hur arbetsmarknaden fungerar så hittade jag ett utbildningsmaterial som används för att utbilda arbetsförmedlare. Bra skrivet och lätt att förstå till och med för mig! Googla "hur fungerar arbetsmarknaden" Det är intressant att läsa vad arbetsförmedlarna får lära sig på sina interna utbildningar.

Förutsättningen för att kapitalister skall vara villiga att satsa sitt kapital på "helt nya företag" som Erik i Lund skriver om, är att de inte ges möjlighet att profitera utan risktagande. Detta kräver i sin tur att det finns spärrar mot att förmögenheterna växer på andra sätt än genom produktion av varor och tjänster. I fall det går lika bra att berika sig genom ränta på ränta, vägrar kapitalet ta några risker. Till det krävs regleringar. Borgarklassen klarar dock inte att införa begränsingar själva, även fast de mera insiktsfulla - som ekonomen Keynes - förstår att det är nödvändigt för att rädda det kapitalistiska systemets överlevnad. Det som krävs är att borgarklassen utsätts för ett påtagligt hot om deklassering. Då kan de ena sig om att agera mera förnuftigt. Slutligen finns det inget som säger att Sverige skulle kunna bevara någon grad av välstånd under ohämmat globaliserad kapitalism. Även i fall den svenska arbetarklassen lägger sig platt och nöjer sig med en lön som bara ger existensminimum kan detta minimum på dessa breddgrader kosta så pass mycket mer än i varmare länder att kapitalet flyttar. Kapitalismens enda moral är maximal profit och borgarklassen har inga högre mål än att säkra sin egen arbetsfria inkomst från kapital.

Så du tycker att kapitalet ska försvinna till andra bolag? Och vad händer med det bolaget som pengarna försvinner från? För lite nya företag? Vakna upp nu Erik.. Det startades ganska många företag under de socialdemokratiska åren jämfört med vad det startats nu under borgerlig regim. Nu kommer du att skylla på finanskrisen men den har inget med detta att göra. Vill man starta företag så gör man det oavsett läget i världsekonomin.

Utbildning av arbetsförmedlare? Tillåt mig småle.. Synd att de inte fått lära sig vad deras organisation heter: ArbetsFÖRMEDLINGEN. Vore roligt att veta hur många jobb de förmedlat.