EU medger inte att länder genom nationell lagstiftning rundar beslut som fattats av EG-domstolen. Lavaldomen och Rüffertdomen är exempel på domar som entydigt förordar social dumpning. Marknaden ges företräde framför löntagarnas grundläggande rättigheter. Domstolen slog i det så kallade Rüffertmålet fast att minimilönernas storlek i praktiken utgör ett tak, inte ett golv. Domen får konsekvenser för hela Europa. Det blir fritt fram för företag inom EU att dra runt i land efter land och bara betala ut minimilöner till sina anställda, samtidigt som inhemska företag har avtal som ger högre löner och bättre förmåner. Socialdemokraterna och LO:s ledning slingrar sig och vägrar inse vidden av problemet. Wanja Lundby-Wedin uttryckte besvikelse över Rüffertdomen, men tillade att den svenska modellen inte var hotad. Ett anmärkningsvärt uttalande. Den som läser Rüffertdomen upptäcker att den direkt korresponderar med Lavaldomen, som underkände den svenska modellen, fackförbundens rättmätiga krav på svenska kollektivavtal och svenska genomsnittslöner för arbete som utförs i Sverige. Den svenska modellen innebär att arbetsmarknaden organiseras genom att parterna utan statlig inblandning förhandlar fram löner och andra villkor. EG-domstolen kräver nu att Sverige förstatligar centrala delar av den svenska arbetsmarknadsmodellen. Nu måste vi gemensamt arbeta för ett undantag för den svenska och danska modellen i form av ett juridiskt hållbart protokoll i Lissabonfördraget. Om riksdagen inte uppnår den 3/4-delars majoritet som krävs när Lissabonfördraget ska behandlas i höst tvingas regeringen att och börja förhandla i Bryssel. I ett sådant läge är förhandlingssituationen för svenskt vidkommande helt lysande, eftersom hela processen med det nya EU-fördraget då stannar upp. Detta är en unik möjlighet som riskerar att gå oss ur händerna. Vi kan stoppa hoten mot rättvisa löner och kollektivavtal. Men då måste vi använda vår makt, inte lita till högerregeringens goda vilja.

Av allt att döma riktar Lars Ohly inte sitt uppmuntrande tillrop, att "Vi kan stoppa hoten mot rättvisa löner och kollektivavtal" till arbetarklassen eller ens till läsarna av denna debattsida. Det handlar ju i grund och botten om att den sittande riksdagen har tagit sig rätten att ge Sverige en ny osjälvständig grundlag, utan att denna nyordning diskuterats i en valrörelse eller antagits vid folkomröstning. Ohlys uppmuntrande tillrop angår därför oss enbart "om riksdagen inte uppnår den 3/4-delars majoritet som krävs när Lissabonfördraget ska behandlas i höst". Något som onekligen är en from förhoppning, men inte någon rimlig ersättning för kravet att ändringar i Sveriges grundlagar skall behandlas som sådana, det vill säga fastställas först efter beslut vid två riksdagsbehandlingar med mellanliggande val. Eller genom folkomröstning. Lars Ohly och vänsterpartiet kunde i stället lova att han och vänsterpartiet ska utnyttja alla parlametarismens möjligheter att hindra godkännande av det nya EU-fördraget i annat än enligt svensk rättstradition där "den mest grundläggande principen för vårt statsskick att den sittande riksdagen saknar kompetens att själv ändra våra grundlagar. Det är den grundnorm på vilken hela vår författning vilar." som advokat Ulf Öberg skriver på Europaportalen.

Lars Ohly: Du satt för drygt en vecka sedan och klubbade ett förslag som kommer att slå emot funktionshindrade rörande assistansersättingen. Då var vänsterpartiet rörande eniga med borgarnas goda vilja som du kallar det. Hur i hela fridens namn ska vi kunna lita på att du gör någonting för arbetares och folkets bästa när du jamsar med dem som slår på dem som redan ligger ner. Eller du kanske tycker att vi ska behöva ta in assistenter från Polen till 30 spänn i timmen för att kunna sparka dem vid sjukdom osv, för det skulle kunna bli konsekvensen av ert beslut förra veckan. Jag skulle precis fastanställa en assistent till min autistiska son 1 augusti och fick nu backa då nya förslaget gör att jag inte känner trygghet i att klara ut om hon blir sjuk eller gravid.Och du Ohly - assistenten blev fruktansvärt ledsen för detta var hennes första arbete i Sverige, sjysst lön och inträde i fack, a-kassa och allt. Jag fick trist nog förklara att politikerna har just tagit ett beslut som gör att vårdtagare måste tassa på glas med anställningar och dessutom kanske bli mer isolerade i sitt hem.

Lars Ohly! "Tösens" inlägg om assistansersättning vill jag att du svarar på! Är själv på väg att börja jobba som personlig assistent till funktionshindrat barn. Vilka försämringar har du varit med och beslutat om och varför?

Till Conny Karlsson: Vill förtydliga att vad regering och riksdag praktiskt taget enhälligt klubbade är inskränkningar i assistansersättning. Det innebär att den så kallade pott man kunde samla länge, så man kunde exempelvis ha råd som brukare att ta med assistenter på olika resor/aktiviteter, nu begränsats till sex månader. Detta får katastrofala följder för brukarna då man kraftigt begränsas i planering och således isoleras än mer i hemmet än vad funktionshindret i sig redan gör. Dessutom får det konsekvenser att de få tusenlappar man kan spara i potten per månad inte längre räcker till att exempelvis lösa 14 dagar sjukfrånvaro vid sjukskrivning av assistenter, för om vårdbolag och så vidare ska gå in och ligga ute med pengarna står brukaren i stället i skuld under lång tid och ytterligare planerade aktiviteter går åt skogen. Gud förbjude influensa på två assistenter samtidigt, för då är man ju helt körd. Alltså är det så att man har i Sverige rent faktiskt klubbat igenom en vad jag kallar Lavaldom. Brukarna kan/vågar inte längre fastanställa sina assistenter och känna trygghet med att det blir just de assistenter som fungerar för vårdtagaren som stannar på jobb, eftersom assistenterna nu har total anställningsotrygghet. Detta trots att alla hävdar att man värnar den svenska modelllen och tar avstånd ifrån Lavaldomen. Det jag begär nu är ett svar ifrån alla ansvariga samt att beslutet rivs upp! Man måste stå för vad man gjort.

Det är tråkigt att Lars Ohly inte tar sig tid att svara ens i den debatt han själv har inlett. Han använder denna Dagens Arbetes debattsida på Internet som borgerliga politiker använder DN-debatt. Till att lansera sin redan på förhand fastställda policy. Inte som aktiva deltagare till att övertyga genom diskussion. Borgarklassen och deras "debatt" i DN är pinsam. Men man kan trösta sig med att de förtjänar varann. Däremot anser jag att arbetarklassen - även den kanske obetydliga andel av hela klassen som deltar i denna debatt i Dagens Arbete - är väl värd att diskutera med. Kritik, självkritik och svar på kritik som på denna debattsida är nyttigt, faktiskt nödvändigt. Det är enbart genom att arbetarklassen deltar i att blöta och stöta de stora politiska frågorna som klassen kan lära sig att urskilja vänner och fiender. Viktig övning inför den dagen då de tar makten och genomdriver sin demokrati. Politiker och partier som i likhet med vänsterpartiet huvudsakligen får sin försörjning från den kapitalistisika staten har dock inget materiellt behov av arbetarklassens politiska engagemang. Inte annat än vid valurnorna vart fjärde år. Vilket kan förklara att Lars Ohly inte nedlåter sig till att svara på kritik. Ofint att påpeka kanske kanske, men nu är jag en gång kommunist och som det står i manifestet "Kommunisterna försmår att hemlighålla sina åsikter och avsikter."