Ericsson önskar tystnad

Nyligen blev det klart att Per Segerbäck förlorade i arbetsdomstolen, som prövade Ericssons rätt att säga upp honom på grund av det som kallas elöverkänslighet. Egentligen handlar det om flera samverkande faktorer, där även påverkan av kemikalier ingår.

För sammanhangets skull krävs en tillbakablick.

Det hela började 1987 när det då av Ericsson och Telia samägda Ellmetel fick problem med elöverkänslighet bland sina tekniker. I tid råkade det sammanfalla med att man satt upp en mast med sändare för NMT450 och NMT900 på företagets tak.

Inne i byggnaden satt företagets framtid, tekniker, vid sina bildskärmar. Förutom av strålning från bildskärmarna blev de nu utsatta för sändarnas mikrovågor.

Dessutom fanns en mängd kemikalier i luften från alla elektroniska apparaters plasthöljen och innanmäten, liksom rök från lödning av kretskort. Arbetet utfördes helt utan skyddsanordningar.

Per Segerbäck är expert på integrerade kretsar, med erfarenhet från bland annat Silicon Valley i USA. Han var något av en arbetsnarkoman och försökte till en början inte låtsas om sina besvär, men sommaren 1989 fick han problem med svår el- och ljuskänslighet.

I januari 1990 blev situationen kritisk. Han sjukskrevs, men hade egentligen ingenstans att ta vägen. Mitt i vintern sov han i en bil och han hade flera svåra hjärtattacker.

Han var inte ensam om besvären och nu satte företaget in åtgärder för att elsanera, först i Per Segerbäcks hem, sedan även i arbetslokalerna.

År 1991 fick Ericssonföretaget Ellmetel det största arbetsmiljöanslag som någonsin delats ut i Sverige. Det statliga arbetslivsfonden beviljade 8,9 miljoner kronor till åtgärder för ett 60-tal elöverkänsliga tekniker i företaget. Detta redan innan projektet startat.

Nu, 10 år senare, vill företaget (numera Ericssons Utvecklings AB) inte höra talas om elöverkänslighet. Därför har man sagt upp Per Segerbäck, under förevändning att hans arbete inte går att utföra på distans.

Ändå sköts samma arbetsuppgifter utan problem på distans av andra tekniker.

Övriga elöverkänsliga i företaget har skrämts till tystnad.

1991 kom Per Segerbäck tillbaka till jobbet. Inte besvärsfri, men han kunde arbeta och det var det viktigaste för honom. Han kom att arbeta allt mera på distans från sitt hem och det fungerade bra, ändå tills Comvic/Tele 2 satte upp en mobiltelefonmast 200 meter från hans bostad. Han reagerade mycket kraftigt och det slutade med att han och hans likaså elöverkänsliga sambo tog sin tillflykt till en husvagn på Lovön utanför Drottningholm.

Segerbäck ville ju arbeta och därför kom han efter flera turer överens med en bonde om att få disponera en före detta ladugård som arbetslokal. Ännu en gång hade han alltså tvingats fly och söka sin utom räckhåll för masterna. Allt fungerade tillfredsställande tills representanter för företaget fick se hans minst sagt okonventionella arbetslokal. Han avböjde företagets förslag om sjukpension.

I juni 1999 hade Per Segerbäck och hans sambo lyckats hitta ett hus i skogen utanför Hallstavik. Nu fanns både bostad och arbetsmiljö av ett helt annat slag än tidigare och framtiden såg ljus ut. Men företaget hade tydligen bestämt sig för att en gång för alla bli kvitt en av de kunnigaste teknikerna, som offrat både hälsa och många år av sitt liv i företagets tjänst.

Man krävde att han skulle befinna sig på kontoret i Älvsjö hela arbetstiden, i ett icke elsanerat rum. Per Segerbäck tog då själv initiativ till ett rehabiliteringsmöte där en representant från försäkringskassan skulle närvara. Strax före mötet kom ett ultimatum från chefen:

Inställ dig på jobbet eller sjukskriv dig, annars betraktar vi din frånvaro som olovlig.

När Segerbäck vägrade infinna sig för att arbeta i ett icke elsanerat rum och inte heller ville sjukskriva sig, eftersom han både kunde och ville arbeta, ställde företaget in det planerade mötet. Det slutade med en formell uppsägning den 25 oktober 1999.

Nu har alltså arbetsdomstolen godkänt företagets agerande. Det fanns inga konkreta skäl till uppsägningen. Tvärtom tvingas företaget nu anlita konsulter, vilka liksom Per Segerbäck arbetar på distans.

Den enda rimliga slutsatsen man kan dra, är att företaget inte vill ha någon debatt om riskerna med mobiltelefoner och annan elektronik. Därför offrades en mångårig, mycket kunnig och plikttrogen medarbetare.

Sista ordet lär dock inte vara sagt i den här minst sagt olustiga historien.

Ingvar Gustavsson (2001-01-18)
Metallare sedan 1938
Miljöpartist
Kungsör
© Dagens Arbete. Citera gärna, men ange källan.