Maria-Pia Boëthius är författare och debattör

Ställ kapitalismen till svars

Krönika december 2007 Om ni slutat läsa politiska böcker och bara inhämtar politik via media och webb föreslår jag att ni tänker om. Läs Naomi Kleins Chockdoktrinen – katastrofkapitalismens genombrott.

I Sverige är 80–90 procent av pressen borgerlig och public service förmår sällan stå emot de borgerliga, kommersiella tidningarnas nyhetsvärdering.

Vad Naomi Klein gör är att ge en helt annan bild av utvecklingen i världen från Pinochets Chilekupp fram till dagens ohyggliga Irakkrig. Hon riktar om strålkastarna och sätter ljus på sådant som de ekonomiska krafterna helst vill dölja. Man behöver inte hålla med henne om allt. Själv håller jag med om det mesta. Men hon har rest världen runt och gjort ett researcharbete som nästan saknar motstycke (med hjälp av skickliga medarbetare.) Fascismen och kommunismen har fått stå till svars för sina brott, skriver hon. ”Men vår tids kapitalism har aldrig ställts till svars för sina brott; och det är hög tid att så sker.”

Och så kartlägger hon många av dessa brott, styrda av en ideologi som utgår från Milton Friedman och Chicagoskolan. Som förresten har ett ideologiskt dotterbolag i Sverige: tankesmedjan Timbro. Och tidningar som Axess och Neo, och ledarsidorna på DN och SvD, och TV8, för att bara ta några exempel. Hon visar på sambanden mellan storföretagsamhetens erövring av världen och USA:s många krig och på de lidanden den ekonomiska chockterapin förorsakat världens fattiga och försvarslösa. Och hur denna chockterapi gång på gång misslyckats med förödande konsekvenser.

När man stängt igen boken och lyfter ögonen mot dagens Sverige drabbas man av ytterligare en chock. Kan det vara möjligt? Här har (hade) vi ett av världens mest välfungerande länder, generöst mot företagsamheten men också mot offentliga sektorn, med starka fackföreningar, på väg att minska klyftorna mellan kvinnor och män och med en kritisk blick på klyftorna mellan fattiga och rika, som börjat öka också under socialdemokraterna, men som ifrågasattes. Om man betraktar den styrande alliansen med de glasögon som Naomi Klein tillhandahåller ser man det plötsligt ganska klart: Alliansens plan är att utsätta Sverige för en Milton Friedmansk chockterapi; sälja ut statliga företag, privatisera, försvaga fackföreningar, öka klyftorna mellan fattiga och rika och mellan kvinnor och män och så vidare. De är på väg att genomdriva en ideologi, som visat sig fruktansvärt destruktiv. De gör det genom medialiserade pr-trick; genom att säga ett, som alltför ofta godtas av medierna; och sedan göra något helt annat, en järnhand inlindad i skitpratarsilke.

Ett av pr-tricken har varit att utmåla Sverige som ett land av bedragare, som inte förmår leva med transfereringar, utan fuskar och som sjukskriver sig fast vi inte är sjuka. Ett oärligt folk som måste disciplineras av alliansen. När det nu visar sig att alliansens ideologer gett fasen i lagen och utnyttjat svartarbete fast de allihop har det utomordentligt gott ställt och att en rövarbank som Carnegie utvaldes för att sälja ut våra företag undrar man: Är de kapabla att predika moral? Har de inte förlorat det mandatet?

Jag kommer att tänka på en sentens som jag nyligen läste; omgjord från ”en blind som leder en blind”: En blind regering som leder ett folk – som kan se. 2007-12-03

© Dagens Arbete. Citera gärna, men ange källan.