Den sjätte oktober 1998 var förmodligen sista gången Lisa Hallebrant, 51 år, i Stockholm pratade i mobiltelefon. Den ”Det kändes som om hjärnan
höll på att tränga ut ur näsan
och ögonen”, berättar Lisa.
I dag har det gått drygt tre och
ett halvt år sedan den där dagen
då hon hamnade på sjukhuset och fick diagnosen hjärnblödning. Lisa Hallebrant är fortfarande sjukskriven. Någon förklaring till hjärnblödningen har hon inte fått. Men själv är hon övertygad om att mobiltelefonstrålningen är en bidragande orsak.
Hon berättar om tiden före hjärnblödningen. Hur hon fick mobilen 1996, en tid då mobiler var så ovanliga att hon blev uttittad på pendeltåget. Hur hon som projektledare på informationsavdelningen på ett stort företag ständigt var på språng och betraktade mobiltelefonen som en skänk från ovan.
Efter ett tag märkte Lisa att hon alltid fick huvudvärk när hon hade pratat länge.
”Ett tag var det så illa att jag inte använde den alls”, säger hon.
Men så blev det dags för företagssammanslagning, dubbla bolagsstämmor och kort om folk. Mobilen var nödvändig.
”Jag pratade en timme om dagen, men försökte hålla samtalen korta. Efter fem minuter fick jag akut huvudvärk och yrsel. Ibland domnade huvudet och armarna”
Men mobilen var för bra för att hon ville se den som ett problem.
”Jag skyllde huvudvärken på dåliga glasögon, dålig ventilation och stress. Jag vet inte hur många gånger jag bytte glasögon under de här två åren.”
Om strålning från mobiltelefoner kan orsaka hjärnblödning är osäkert. Misstankar finns, men hittills har ingen forskat på området. Den första studien i världen som undersöker sambandet pågår.
Kunskapen om hur mobiltelefonstrålningen påverkar människan är dålig överlag.
”Kunskapen går att jämföra med ett ofärdigt pussel. Av 5 000 bitar är 200 bitar utlagda. De flesta fläckarna är vita”, säger Olle Johansson, som är docent på Karolinska institutet och forskar på strålning.
Anledningen till att Olle Johansson och många andra är oroliga är den forskning som visar att mobiler misstänks orsaka alltifrån cellförändringar och huvudvärk till hjärntumörer.
Lennart Hardell är professor vid regionsjukhuset i Örebro. Han har tillsammans med Kjell Hansson Mild, professor i biologi vid Örebro universitet, visat att mobiltelefonanvändning ökar risken att få hjärntumör.
”Exponeringen för strålning måste minska”, anser han.
Även Leif Salford, professor i neurokirurgi vid Lunds universitet, är orolig. Tillsammans med två andra forskare har han visat att när möss utsattes för mobiltelefonstrålning öppnades deras hjärn- och blodbarriär och släppte igenom ämnen in till hjärnan. Om resultatet kan överföras på människan vet inte forskarna. Det de vet är att hjärn- och blodbarriären hos råttor och människor fungerar på liknande sätt.
”Det är mycket sannolikt att även gifter kan tränga in till hjärnan”, menar Leif Salford.
Han är pessimistisk inför framtiden.
”Med kunskapen att gifter kan tränga in i hjärnan så fort vi trycker en mobiltelefon mot huvudet är det som pågår över hela världen inget annat än ett jättelikt biologiskt experiment.”
Fortfarande återstår frågan hur detta påverkar hjärnan på sikt. Det har spekulerats i att om hjärnans nervceller påverkas av gifter kan det i värsta fall leda till Parkinson eller MS-liknande sjukdomar. Men ingen vet och enligt Världshälsoorganisationen (WHO) finns det än så länge över huvud taget inga klara vetenskapliga belägg för att strålning från mobiler är farlig.
Samtidigt som vissa forskare oroar sig tar andra frågan med ro. Dagens Arbete har granskat hur olika länder har hanterat frågan om mobiltelefonens eventuella risker.
Bilden som träder fram är att Sveriges vanliga vilja att vara försiktig när vi inte vet inte gäller mobilstrålningen. Varken SSI, Statens strålskyddsinstitut, eller regeringen har informerat om att det kan finnas risker med mobilerna.
Flera som Dagens Arbete pratat med menar att oviljan att informera om eventuella risker handlar om pengar. Att ingen vill störa mjölkkon mobiltelefonindustrin.
Kjell Hansson Mild sammanfattar kritiken mot regering och myndigheter:
”Frågan om strålningens risker har nonchalerats i Sverige.”
England har däremot agerat kraftfullt. När det blev klart att det kan finnas risker med mobiltelefoner tillsatte regeringen den så kallade Stewartgruppen. Uppdraget var: ta reda på om strålningen är farlig eller ej. Stewartgruppen konstaterade att det utifrån forskningen på området inte finns några bevis för att strålningen kan innebära en risk. Trots detta rekommenderade gruppen regeringen att använda försiktighetsprincipen. Argumentet var följande: ”Det är i nuläget inte möjligt att säga att även låga halter strålning är helt utan hälsoeffekt. Detta och det faktum att kunskapen om strålningen orsakar hälsoeffekter eller ej är otillräcklig, är tillräckliga skäl för att använda försiktighetsprincipen.”
Ett halvår efter att den engelska regeringen fick rapporten i maj år 2000 gick den ut och underströk att föräldrar ska hålla sina barn och ungdomar borta från mobiltelefoner. Skälet är att eftersom hjärnan och nervsystemet fortfarande utvecklas kan de vara mer sårbara än vuxna om det visade sig att strålningen är farlig. ”Föräldrar som vill vara helt säkra på att det i framtiden inte ska komma fram att deras barn har utsatts för en risk, ska inte låta sina barn använda mobiltelefonen alls.”
Den svenska regeringen har inte agerat lika kraftfullt. I Sverige tillsattes 1997 en arbetsgrupp för att utvärdera den samlade forskningen på området elkänslighet och hälsorisker av elektriska magnetiska fält. Rapporten kallas Ralf-rapporten eftersom den finansierades av Ralf, Rådet för arbetslivsforskning.
Från att arbetet startade 1997 till dess att rapporten var klar i december 2000 anmäldes arbetsgruppen till Justitieombudsmannen, Handikappombudsmannen och riksdagens revisorer. Kritikerna menade att flera i arbetsgruppen stod på mobiltelefonindustrins sida. Bakgrunden var att två av de tre i arbetsgruppen hade börjat arbeta för Telia. Detta samtidigt som de skulle göra en objektiv utredning om strålningen. Något som kritiker jämförde med att utredare som ska utreda rökningens risker, samtidigt arbetar för Phillip Morris.
Centerpartisten och riksdagsledamoten Marianne Andersson, begärde att riksdagens revisorer skulle granska Ralfgruppen. I brevet till revisorerna skrev hon: ”Telia har självklart ett intresse av att mobiltelefoni inte kopplas ihop med risker.”
Riksdagens revisorer höll med.
”Det förefaller olämpligt att två av de tre som genomfört regeringsuppdraget under en del av utredningstiden varit engagerade av en stor operatör. Som Marianne Andersson skriver har Telia ett intresse av att mobiltelefoni inte kopplas ihop med risker.”
Men även gruppens kompetens kritiserades. Medan Stewartgruppen innehöll tio välrenommerade forskare, varav många professorer, bestod Ralf-gruppen av tre personer varav en handläggare och två med låg kompetens.
”Det är märkligt att man valde personer med låg kompetens i Sverige när mer kompetenta forskare kunde gjort utredningen”, säger Kjell Hansson Mild.
Till skillnad från de engelska forskarna var de svenska forskarnas slutsats att försiktighetsprincipen inte behövdes användas.
En förklaring till att resultaten skiljer sig så mycket är att den svenska gruppen bara tittade på studier som visade strålningens hälsoeffekter på människan. Den större delen av forskningen är inte gjord på människor.
Olle Johansson var en av flera experter som anlitades av Ralfgruppen. Han hoppade av i protest.
”Genom att inte ta med all forskning på området blev slutresultatet till regeringen vilseledande. Tusentals studier som visar
på förändringar i kroppen, men där vi inte vet följderna, togs inte med”, säger Olle Johansson.
Den svenska regeringen fick Ralfrapporten i december år 2000. Sedan dess har den använts av till exempel mobilindustrin som argument för att försiktighetsprincipen inte behöver användas.
Inte bara England utan också Tyskland har en annan inställning till mobilanvändningen än den svenska. Den tyska motsvarigheten till SSI råder alla att prata korta samtal och föräldrar att hålla sina barn borta från mobiltelefoner. Och i Norge driver barnombudsmannen Trond Waage linjen att barn under 16 år inte borde ha mobiler. Han har reagerat på att mobilerna ökar bland barn. Hans dom mot det norska vuxensamhället är hård.
”Vi behandlar våra barn som försöksdjur när vi låter dem använda mobiler utan att informera dem om riskerna och vilken rätt har vi till det”, frågar sig Trond Waage.
Men från den svenska barnombudsmannen är det tyst. På frågor hänvisar Barnombudsmannen till Svenska Strålskyddsinstitutet, SSI. På SSI:s hemsida finns ingen information om mobiltelefonens eventuella risker. Gert Anger på SSI förklarar varför:
”Vi har inte tyckt att det är nödvändigt att använda försiktighetsprincipen eller informera allmänheten eftersom den samlade forskningen visar att strålningen inte är farlig.”
Under tiden pågår en gigantisk utbyggnad av mobiltelefonnätet i Sverige. Inom ett par år är det tänkt att mobiltelefoner ska kunna användas i 99,98 procent av landet och 40 000 nya master ska sättas upp.
Lisa Hallebrant är orolig över utbyggnaden.
”Jag får lika stora besvär när jag är nära någon som pratar i mobiltelefon som när jag pratade själv”, säger hon.
I dag lever hon ett begränsat liv och måste undvika alla miljöer där mobiler finns. Det betyder till exempel att hon inte kan åka kollektivt.
”Jag får handla med pensionärerna på morgonen. De har inte några mobiler.”
Ministerns son får inte ha mobil
Mona Sahlin är orolig för strålningens risker.
”Min tolvårige son får inte ha mobiltelefon”, säger biträdande näringsministern till Dagens Arbete.
Medan engelsmännen varnar för att strålningen från mobiltelefoner kan vara farlig är Sveriges regering och SSI tysta. Varför?
”Jag har inte något riktigt bra svar på det. Det finns en föreställning bland politiker och myndighetsmänniskor att man ska informera när man vet och vara tyst när man inte vet. Lite så har det blivit med strålningen, vi vet inte och därför är vi tysta. Nu i efterhand tycker jag att både regeringen och SSI borde ha haft en mer ödmjuk attityd och informerat människor om att den kan vara farligt”, svarar biträdande näringsminister Mona Sahlin.
Den norska barnombudsmannen Trond Waage anser att kunskapen om riskerna är så dålig att han ser det som att vi använder barnen som försöksdjur när vi inte upplyser dem om att det finns risker.
Vad anser du om den synen?
”Eftersom vi inte vet om det är farligt går det inte att komma ifrån att han kan ha rätt när han säger så.”
Mona Sahlins två döttrar har mobiler. Dock inte hennes tolvårige son.
”När han var elva år hade han en mobil som han pratade mycket i. Men sedan blev det dyrt samtidigt som fler och fler artiklar dök upp om att det kunde vara farligt. Då satte vi oss ned och läste en artikel som handlade om att barn är mer känsliga för strålningen om det visar sig att det är farligt. Efter det kom vi överens om att han skulle vänta med mobil tills han blev större.”
Är inte det lite cyniskt att veta om att det kan finnas risker med strålningen och samtidigt inte gå ut och informera befolkningen?
”När det gäller min son agerar jag i första hand som förälder,inte som politiker. Men jag har dåligt samvete för att vi från regeringen har diskuterat detta för lite.”
Vem tar ansvar för eventuella effekter av strålningen när myndigheter och regering är tysta?
”Jag tycker vi tar ansvar i och med att vi ser till att de rekommenderade gränsvärdena för mobiltelefoner följs. Men jag medger att vi tar för lite ansvar.”
Mobiltelefonindustrin med Ericsson/Sony i spetsen och 3G-utbyggnaden är viktiga för den svenska tillväxten. Vissa bedömare menar att regeringens flathet när det gäller strålningen beror på att man inte vill störa tillväxtmotorn mobilindustrin.
”Jag tror att kritikerna har rätt till viss del. En orsak tror jag är att man som politiker inte vill göra något som riskerar att hota Eriksson och tillväxten. En annan är att många med mig tycker mobiltelefonen är en väldigt bra sak och därför vill man inte se den som ett problem.”
Är du orolig inför framtiden när det gäller mobiltelefonstrålning?
”Ja det är jag eftersom jag inte vet om den är farlig, säger Mona Sahlin.”
Mobiljättar skeptiska till miljömärkning
Intresset för TCO:s mobiltelefonmärkning är splittrat. För att få märka telefonerna krävs att strålningen minskas. Men de stora tillverkarna är kallsinniga.
Tvärtemot den svenska regeringen använder den fackliga organisationen TCO ett försiktighetstänkande på mobiltelefoner. För att tvinga fram lågstrålande telefoner har TCO tagit fram en mobiltelefonmärkning. Kraven i märkningen
innebär bland annat att telefonens SAR-värde (strålningsvärde) måste mer än halveras jämfört med dagens rekommenderade gränsvärde på 2 watt/kg. Men varken Motorola, Nokia eller Sony Ericsson tänker märka sina telefoner.
”Den samlade forskningen visar att mobiltelefonstrålning inte är farlig och vår uppfattning är att våra mobiltelefoner är 100 procent säkra. Därför är det inte relevant att märka telefonerna”, säger Jakob Cederquist, informationschef på Motorola.
Mats Pellbäck Scharp, som är ansvarig för miljö- och hälsofrågor på Sony Ericsson, håller med.
”Vi redovisar telefonens strålningsvärde på telefoner som lanserats efter den första oktober 2001. Jag tror inte märkningen kommer att innebära några konkurrensfördelar för dem som använder den”, säger Mats Pellbäck Scharp.
Än så länge har ingen tillverkare bestämt sig för att använda märkningen. Men Jan Rudling, vd på TCO Development, som tagit fram märkningen, är optimistisk inför framtiden. Framför allt för att det finns ett stort intresse för märkningen från mobiltelefontillverkare i Japan, Taiwan och Korea.
”De försöker slå sig in på den stora europeiska marknaden och letar efter argument som ska göra att människor väljer deras telefoner. De tänker använda märkningen i reklamen och jag tror det blir en framgång”, säger Jan Rudling.
De stora tillverkarnas avoga inställning till märkningen kan slå tillbaka mot dem själva i framtiden.
”Risken finns att de som inte märker sina telefoner hamnar efter”, säger Jan Rudling.
Några som är positiva till TCO-märkningen är Volvo. Vid kommande upphandlingar av mellan 5 000 och 10 000 mobiltelefoner ställs kravet att dessa ska vara TCO-märkta.
Kenneth Samuelsson
