Diverse artister – Badlands - A tribute to Bruce Springsteen's Nebraska
Kanske var det slumpen ändå, att Springsteen-hyllningen Badlands - a tribute to Bruce Springsteen’s Nebraska damp ner i skivaffärerna precis i samma veva som de gamla rostiga rösträkningsmaskinerna i Floridas valdistrikt började hacka och nån domare i landets Högsta domstol beslutade att inte fan ska man räkna varje röst heller.
Badlands, liksom.
Enda trösten med att ha Bush i Vita huset är – här talar empirin – att rockmusiken låter bättre ju sämre president landet har. Tänk Nixon-åren. Och tänk, det hade bara gått två år av Reagans åttaåriga styre då Bruce Springsteen satt hemma i sovrummet och kopplade på record-knappen på den fyrakanaliga portastudion.
Resultatet blev Nebraska. En svart platta med närgångna berättelser om Reagan-årens förlorare. Visserligen hade förlorarna inte varit frånvarande i Springsteens texter, men innan Nebraska hade de bara funnits med som andrahandsfigurer, som statister när Bruce gestaltade sin uppväxt, sina hemmakvarter, sina bilfärder och sökan efter ett vuxnare liv.
Men på Nebraska har förlorarna huvudrollen. En dödsdömd i titellåten. En arbetslös bilarbetare som i fyllan förvandlas till mördare i Johnny 99. Hoppet om lotterivinsten i Used Cars. Bittra vardagsberättelser från Badlands.
Chrissie Hynde, Hank Williams III, Los Lobos, Dar Williams och Ani DiFranco är några av artisterna som tolkar Nebraska-låtarna. Till dessa har tre låtar lagts som Bruce egentligen spelade in i samband med Nebraska men som dök upp på senare plattor: Downtown Train, Wages of Sin och I’m On Fire där Johnny Cash tolkar en av de bästa tonsättningar av sexualdrift som någonsin gjorts.
Egentligen kunde man också ha lagt till Born in the USA. Den låten gjordes i samma vända och Bruce gör den akustiskt på Tracks-boxen i en version som mycket väl hade passat in i Nebraskas dystra grundton. Born in the USA handlar ju också om förlorare.
Med Bush blir det ännu fler losers för Springsteen att gestalta.
Harald Gatu
