Företagen håller på att tömma sig till döds.
I dag går dubbelt så mycket till aktieutdelningar
som till investeringar. För fem år sedan var det
tvärtom, visar Dagens Arbetes granskning.
Chefen för ABB, Jürgen Dormann tog ett steg bakåt, lutade sig mot bordet och fingrade nervöst på datorn.
Han hade just fått en besvärande fråga från en av de svenska aktieägarna. Platsen var den stora kongresshallen inne på Aros Congress Center i Västerås 2002.
Frågan ställdes när Dormanns power point-presentation var över. De siffror han redovisat var allt annat än uppmuntrande. ABB, sprunget ur det anrika Asea och länge ansett som ett globalt mönsterföretag, stod på randen till katastrof.
Den mötesdeltagare som ställt den besvärande frågan hette Gunnar Ek och representerade Aktiespararna, en intresseförening för mindre aktieägare.
Några år tidigare, före krisen, hade alla aktieägare i ABB fått ta del av en gigantisk utdelning. Pengarna strömmade ur företaget. Tekniken var denna: företaget köpte tillbaka egna aktier. Priset var högt, eftersom ABB:s aktiekurs på börsen stod högt just då.
ABB betalade bra för sina egna aktier. De som sålde, aktieägarna, belönades frikostigt. Men kort därefter störtdök aktiekursen och ABB förlorade hisnande 15 miljarder kronor på affären.
Det här oroade Aktiespararnas Gunnar Ek (bilden) när han tog till orda i kongresshallen.
Som representant för de mindre aktieägarna borde kanske Gunnar Ek ha varit belåten med den generösa aktieutdelningen. Men han var bekymrad. Han befarade att ABB:s kassa höll på att tömmas – och att detta äventyrade företagets fortsatta existens.
Därför begärde han ordet och frågade Jürgen Dormann hur det egentligen stod till med företaget.
Dormann samlade sig till ett svar som sände en stöt genom församlingen.
”Jag vet inte om ABB går i konkurs i morgon.”
Så illa ute var ABB. Till slut ordnade det upp sig – den gången. Men fortfarande vräks det pengar över företagens aktieägare. Och penningrullningen tycks bara tillta för varje år.
Företagens vinster stiger. Och allt större del av vinsterna hamnar hos aktieägarna. Allt mindre del av vinsten går till investeringar.
På bara fem år har mycket hänt, visar Dagens Arbetes granskning av 20 industriföretag. Då delade företagen ut 24 miljarder kronor till aktieägarna – nu 101 miljarder. (se grafik)
Då var aktieutdelningen hälften av investeringarna. Nu är förhållandet det motsatta. I dag är aktieutdelningen nästan dubbelt så stor som investeringarna.
För fem år sedan var det bara 3 av de granskade 20 företagen som gav mer till aktieägarna än till investeringar. I år är de betydligt fler. Nu ger 11 av de 20 företagen mer i aktieutdelning än vad de satsar på investeringar.
På fem år har företagen delat ut 352 miljarder kronor till sina aktieägare. Samtidigt har investeringarna stannat vid 312 miljarder.
Bland dem som delat ut mer än vad de investerat för under de fem åren finns forskningstunga koncerner som Astra Zeneca, Atlas Copco, Electrolux, Ericsson, Sandvik, Scania och SSAB.
Företagen kan, om de vill, välja att göra ingenting med vinsterna och låta pengarna växa på hög. Men det är riskfyllt. Den som sitter med välfylld kassa blir lätt uppköpt av konkurrenten.
Om företag vill sätta sprätt på sina vinster finns i princip tre alternativ.
• Köpa upp andra företag.
• Investera i nya maskiner, byggnader, utbildning med mera.
• Dela ut pengarna till aktieägarna.
Tendensen är att det tredje alternativet, aktieutdelningar, ökar. När aktieägarna får mer minskar samtidigt utrymmet för investeringar.
Detta bekymrar Aktiespararnas Gunnar Ek, han som ställde frågan om ABB:s framtid. Exemplet ABB, anser han, visar det riskabla med allt för stora utdelningar.
”Ett företag ska i första hand styra resultat så att man klarar en ekonomisk lågkonjunktur och ett investeringsprogram som sträcker sig tre till fem år fram i tiden. Efter detta kan man, utifrån det kapital man har kvar, dela ut kompensation till ägarna.”
”Man får inte tömma kassorna till förmån för tillfälliga ägare typ riskkapitalister eller hedgefonder som går in och är ägare bara några månader och sedan sticker när de fått pengarna. Då har aktieutdelningen förfelat sitt syfte.”
I ABB härjade den schweiziske finansmannen Martin Ebner. Det var hans krav på högre utdelningar som höll på att knäcka företaget, enligt Gunnar Ek.
Dagens rundhänta utdelningar är också mycket riskfyllda för företagens framtid, anser han.
Bland storföretagen finns i Aktiespararnas ögon i dag ett graverande exempel: läkemedelsjätten Astra Zeneca.
”De delar ut mer än vad de satsar på forskning och utveckling. Vilket är oroande för framtiden, särskilt som Astra Zeneca misslyckats med flera preparat.”
Dagens Arbetes granskning visar att Astra Zeneca – ett av världens ledande läkemedelsföretag och starkt beroende av forskning och utveckling – på de fem senaste åren delat ut tre gånger så mycket pengar till aktieägarna som det investerat för.
Generositeten mot Astra Zenecas aktie-ägare tilltar för varje år. Nu i år delar företaget ut 47 miljarder kronor – vilket är 2 miljarder mer än själva vinsten.
Samtidigt aviserar koncernen att vart fjärde jobb – 1 350 arbetstillfällen – ska bort från tillverkningen i Södertälje. Motivet till neddragningarna är att efterfrågan och produktionen faller. Verksamheten är inne i en dålig period. Det är vad facket fått höra.
”Då tycker man att företaget borde investera mer för att ta sig ur svackan”, säger Anders Larsson (bilden), IF Metall-klubbens ordförande på fabriken i Södertälje.
”Företaget borde gå på offensiven, pengar tycks ju inte saknas.”
Astra Zenecas aktieägare har på fem år fått 114 miljarder kronor – forskning och utveckling 42 miljarder.
Men Astra Zeneca slår ifrån sig. Produktionen måste alltid rationaliseras. Den höga aktieutdelningen i år är ett tecken på att det går bra för företaget och den riskerar inte företagets fortlevnad.
”Den beror helt enkelt på att vi varit inne i en period med starkt inflöde av kontanta medel”, säger Staffan Ternby, informationsdirektör på Astra Zeneca.
Pengarna har, med andra ord, runnit in i företaget. Och runnit ut till aktieägarna. Bättre att dela ut pengarna än att lägga dem på hög, är principen.
”Där genererar de ingen avkastning”, säger Staffan Ternby.
Det finns heller inte tillräckligt med nya idéer att satsa pengarna på. Man kan inte investera bara för att man ska investera, resonerar Astra Zeneca.
”Vi kan inte släppa kraven på att investeringar ska ha affärsmässiga motiv. Är man vårdslös med investeringar äventyras företagets fortlevnad.”
Om inga vettiga investeringar är i sikte – då är det bättre att skänka bort pengarna, enligt Ternby.
Astra Zeneca har sitt huvudkontor i London. Företaget räknas som brittiskt. Därmed har facket ingen representation i bolagsstyrelsen.
”Därför har vi inte längre något forum där vi kan påverka”, säger Anders Larsson. ”Vad vi tycker behöver ingen bry sig om.”
Om företaget haft sin juridiska hemvist i Sverige skulle lagen om bolagsstyrelserep-resentation ha gällt. Då hade facket haft en plats i bolagsstyrelsen, ett forum att påverka utifrån.
Den möjligheten finns alltså inte längre i Astra Zeneca. Men den finns i det företag som i särklass är mest generöst mot aktieägarna: Atlas Copco.
Atlas Copco har på fem år delat ut fyra gånger så mycket till aktieägarna som de investerat för – 43 miljarder till aktieägarna, 11 miljarder till investeringar.
Att utdelningen blivit så extremt hög beror på att vinsten från försäljningen av uthyrningsverksamheten i USA delats ut till aktie-ägarna.
I Atlas Copco finns inga kortsiktiga riskkapitalister som stressar fram höga utdelningar. Atlas Copco domineras av Wallenbergarna, av arbetarrörelsen omhuldade som långsiktiga, uthålliga industrialister. I Atlas Copcos bolagsstyrelse är facket representerat. Där sitter metallarbetaren Bengt Lindgren från Fagersta.
Han har inte reserverat sig mot de höga aktieutdelningarna.
”Visst har vi diskuterat det här i bolagsstyrelsen, men vi som är fackliga representanter har bestämt oss för att inte reservera oss. Skälet är att företaget gjort stora investeringar och att jobben blir fler.”
Atlas Copco flyttar inte ut jobben till låglöneländer, tvärtom. Jobben ökar i den svenska verksamheten, i Kalmar, i Örebro, i Ockelbo och inte minst i Fagersta. På drygt tio år har antalet metallarbetare nästan fördubblats från 250 till strax under 500 i Fagersta-fabriken, där man tillverkar borrutrustning till bygg- och gruvindustrin.
”Så länge både investeringar och jobb ökar kan vi inte klaga”, säger Bengt Lindgren.
”Det vore skillnad om företaget försummade investeringarna, då skulle vi ryta till.”
Enligt Aktiespararna är Volvo ett exempel på företag med stora investeringsbehov. Volvo är bland de världsledande på lastbilar, men konkurrensen är tuff och att utveckla nya modeller slukar svindlande belopp.
I år delar koncernen ut över tio miljarder till sina aktieägare. En femtioprocentig ökning mot året innan.
”Nya delägare i Volvo stressar fram den höga utdelningen”, säger Gunnar Ek.
Bland Volvos nya ägare finns de som känner stora behov att dela ut till sina respektive ägare. Från finansmannen Christer Gardell och hans riskkapitalbolag Cevian till hedgefonderna och en del svenska aktiefonder. De får aktieutdelning ur Volvo, sedan fördelar de Volvo-pengarna vidare till sina ägare, i nästa led.
Det här mjölkandet är bekymmersamt för företagens framtida styrka, anser Gunnar Ek.
”Alla ägare har ansvar för bolagens långsiktiga utveckling. Om inte ägarna ska ta ansvaret, vem ska då göra det? Allt fler ägare agerar kortsiktigt. Det är svårt att bygga företag om ägarna omedelbart kräver stora utdelningar.”
Läget är knappast farligt för Volvo – ännu. Kassan är hyfsat stor, även efter årets rekordutdelning. Gunnar Ek:
”Med hänsyn till deras stora investeringsbehov är det på gränsen till för höga utdelningar.”
”Ännu finns stora resurser. Men om Volvo vill nå en världsledande position och köpa på sig ytterligare kapacitet, då är både 20 och 50 miljarder knappast några stora pengar.”
ABB, som för några år sedan var nära att gå i konkurs, har med möda återhämtat sig efter de gigantiska aktieutdelningarna.
Efter några år utan utdelningar har aktieägarna åter fått några miljarder att dela på. Men utdelningarna är försiktiga, betydligt mindre än vinsten och även mindre än investeringarna.
Men miljardrullningen har lämnat öppna sår i företaget.
Den som vill möta framtiden bör se till att de nya investeringarna är större än avskrivningarna på de gamla. ABB:s siffror signalerar det motsatta.
De senaste fem åren har ABB bara orkat med att investera 10 miljarder kronor, samtidigt som de skrivit av värdet på gamla investeringar med mer än det dubbla, 24 miljarder.
På svenska innebär det att företaget struntar i framtiden.
Voitto Riihimäki, ABB-arbetare från Västerås och IF Metalls representant i koncernens europeiska företagsråd:
”Visst är det oroande. Det positiva med eländet som varit är att nu snackar man mer produktion än tidigare.”
De investeringar som görs styrs mot låglöneländer. Bara undantagsvis görs större investeringar i Sverige.
Men ute i verkstäderna märks fortfarande spåren efter att företaget höll på att tömma sig till döds. De knappa investeringarna märks. Som Voitto Riihimäki uttrycker det:
”Vi tvingas nöta på gamla grejer. Samtidigt kräver ägarna att vi ska hoppa högre och högre. Det håller inte i längden.”
Företagens investeringar och utdelningar 2002–2006
© Dagens Arbete. Citera gärna, men ange källan.
