Text: HARALD GATU Research: PETRA GINSBURG Fotomontage: JANN LIPKA
Att de inte skäms, säger två verkstadsarbetare på Rosengrens i Mora. Patrik Stens och Claes-Göran Karlsson har svårt att tro sina ögon när de tar del av Dagens Arbetes granskning.
”För oss är det där ofattbara siffror, helt absurda”, säger Patrik Stens. Claes-Göran Karlsson fyller i:
”Det sägs alltid att vi ska jobba mot samma mål. Sådana här lönelyft sopar ju bort all vi-känsla, all form av solidaritet. Om vi nu ska gå mot samma mål, då lär vi också dela på kakan.”
På verkstaden, som tillverkar säkerhetsskåp och bankfack, tjänar de sextio arbetarna i snitt 18 000 i månaden, vilket är två tusenlappar under rikssnittet.
”Vi har inget lönesystem, lönerna sätts helt godtyckligt av chefen”, säger Claes-Göran.
De senaste åren har de fått ut den höjning som avtalet gav, plus någon extra procent. ”Tack vare att det kom en ny chef, då brukar det bli lite extra.”
På två år drygt sju procent.
Samtidigt höjdes inkomsten för deras högste chef med 250 procent, från 3,3 till 11,6 miljoner kronor.
Högste chefen heter Göran Gezelius och är vd för Gunnebo AB som äger Rosengrens. Därutöver är han styrelseledamot i arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen. Hur kunde din inkomst öka med hela 250 procent?
”Det blev extra mycket det året eftersom jag slutade som vice vd på Atlas Copco och var tvungen att sälja mina optioner”, svarar Göran Gezelius.
”Samtidigt fick jag en bonus. Det är huvudförklaringen till att inkomsten blev extra hög.”
Göran Gezelius gjorde också ett lönelyft när han tillträdde som vd för Gunnebo.
”Lönen var ett av skälen till att jag bytte jobb.”
När han kom till Gunnebo började storstädningen. Fabriker såldes ut eller lades ner. Företaget kämpade med svag lönsamhet. Ändå delades större delen av vinsten ut till aktieägarna och själv köpte Gezelius hundra tusen aktier i företaget.
Dagens Arbete har granskat inkomstutvecklingen för 95 styrelseledamöter i följande sex arbetsgivarorganisationer: Teknikföretagen, Stål- och metallförbundet, Gruvornas arbetsgivareförbund, Skogsindustrierna, Industri- och kemigruppen och Grafiska företagens förbund.
Den genomsnittliga höjningen mellan 2003 och 2005 var 53 procent. Industriarbetarnas medellön höjdes med strax över 6 procent.
Av de fem arbetsgivarorganisationerna var det Teknikföretagen som först lanserade kravet att lokalt kunna sänka lönerna. Men lönesänkningar är inget för dem själva. Teknikföretagens styrelse (och Gruvornas arbetsgivareförbund) är den som ökat sina inkomster mest av alla.
Påslaget per månad för teknikarbetsgivarna uppgick i snitt till 124 000 kronor. Eller 83 procent – en bra bit över kollegerna i de andra arbetsgivarorganisationerna.
På Storgatan i Stockholm har Teknikföretagen sitt huvudkontor. Det är dit de fackliga förhandlarna går för att göra upp om medlemmarnas löner. Den som facken har att förhandla mot är bland annat Teknikföretagens förhandlingschef Karl-Olof Stenqvist.
I år har han fört fram företagens krav på öppningsklausuler. Det vill säga möjligheten att sänka löner och förlänga arbetstider.
”Ute i busken”, som han säger, ska företag och fack lokalt kunna komma överens om sänkta löner.
”Om det är en verksamhet som är på väg att läggas ner och så kommer en investerare som är beredd att pytsa in hundra miljoner. Men han tycker lönerna är för höga. Så säger han: Om ni sänker lönerna så kan jag investera – är det intressant för er? Det är sådana diskussioner vi vill se.”
”Erbjudandet kan ju vara bättre än att lägga ner företaget. Men vi kräver inte ensidighet, utan de lokala parterna måste komma överens.”
Frågan är: hur ska de anställda kunna veta att det inte bara rör sig om utpressning i syfte att sänka lönerna?
”Det vet man aldrig i en förhandling. Men oftast känner ju folk på sig och vet hur det ser ut i företaget. Insynen i företagen är ganska god. Det är upp till klubbarna att säga nej till sådana här uppgörelser.”
När det gäller chefslönerna anser Stenqvist att Teknikföretagen inte har med saken att göra. ”Vi äger inte den frågan”, trots att det rör sig om organisationens medlemsföretag. ”Det där måste göras upp på det enskilda företaget.”
Vad tror Stenqvist själv om löneutvecklingen för de 26 ledamöterna i Teknikföretagens styrelse? Mellan 2003 och 2005 steg deras taxeringsbara inkomster med i snitt … hur mycket?
”Ingen aning. Säkert väldigt bra. 30 procent kanske.”
Är det mycket eller litet?
”Mycket, om man jämför med löneutvecklingen. Men det har varit en väldigt bra vinstutveckling i företagen också.”
83 procent.
”Ja, du ser. Ja, det har ju gått bra för företagen också och många har rörliga lönedelar.
83 mot drygt 6 procent för industriarbetarna. Rimliga proportioner?
”Det är två skilda grupper som inte går att jämföra. Tar du in Ica-handlarna eller hockeyproffsen får man också sådana skillnader.”
Lönelyftet blev i snitt 124 000 per månad – i ren höjning. Tror du att sådana siffror påverkar avtalsrörelsen?
”I sak påverkas den inte, men den höjer den psykologiska stämningen.”
Att då komma och föreslå öppningsklausuler med lönesänkningar – hur tror du det låter?
”Det är en helt annan fråga, du kan inte sätta de där frågorna mot varandra.”
De som jobbar i dina medlemsföretag gör kanske det?
”Öppningsklausuler är mycket en överlevnadsfråga för enskilda enheter. Som alternativ till nedläggning.
Pinsamt med dessa kraftiga lönelyft?
”Nej, det handlar om två olika saker.”
Ordföranden för IF Metall, Stefan Löfven säger att ”det känns i hela kroppen” när han hör talas om lönelyften i Teknikföretagens styrelse.
”Sanslöst, bortom all rim och reson. Är detta löneutrymmet?”
”Här vill vi höja lägstalönerna för dem som tjänar 14 500 i månaden, och det möts av hårt motstånd av samma människor som haft en genomsnittlig löneutveckling på 83 procent – det är klart att det känns.”
Teknikföretagen säger att det inte är deras fråga. Chefslönerna sätts ute i företagen.
”I medlemsföretagen ja. Och det är ju de som bestämmer vilka avtalskrav som Teknikföretagen ska driva mot facket.”
Gunnebo-ägda Rosengrens i Mora är ett av alla företag som kämpar mot låglöneländerna – och som skulle kunna vara aktuellt för öppningsklausuler.
”Det kan man inte utesluta”, säger Gunnebos vd Göran Gezelius.
”Vi finns på en tuff marknad där våra konkurrenter kommer från lågkostnadsländer som Tjeckien. I dag är vi ganska nöjda med Mora, men anta att det börjar att gnissla. Då kan vi hamna i ett läge där vi tvingas diskutera exempelvis längre arbetstider eller löneeftergifter.”
I Mora betackar man sig för öppningsklausuler och lönesänkningar.
”Aldrig i livet”, säger Patrik Stens och Claes-Göran Karlsson på Rosengrens. ”Där är vi bestämda. Vi dumpar aldrig våra villkor.”
”Den vägen kan vi inte slå in på, den leder bara dit där det inte finns någon botten.”
Göran Gezelius inser det fackliga motståndet. Han hoppas ändå att öppningsklausulerna kan slå rot på den svenska arbetsmarknaden.
”Det borde i alla fall inte vara tabu att börja diskutera frågan”, säger han.
”Vi kanske inte kommer ända fram i år, men senare kanske.”
Så mycket har direktörerna höjt sina löner
HARALD GATU 2007-02-27Skilda världar i styrelserummet
© Dagens Arbete. Citera gärna, men ange källan.
