De drabbade – en studie av varseljournalistik

De drabbade
– en studie av varseljournalistik







Författare:
Erik Niva, Jour –01
Anna Tiberg, Jour -01

Sammanfattning

De senaste åren har de svenska medierna rapporterat intensivt om och kring fabriksnedläggningar. I och med globaliseringen har många företag valt att flytta produktionen från Sverige till så kallade låglöneländer, och som en följd av det har tusentals svenska arbetstagare förlorat sina jobb.

I den här uppsatsen har vi studerat rapporteringen kring tre av de mest omfattande varslen; Continental i Gislaved, Ericsson i Kumla och Flextronics i Katrineholm. Vi har gjort en kvantitativ innehållsanalys av de artiklar som publicerats i någon av rikstidningarna (Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen) eller i de berörda lokaltidningarna (Värnamo Nyheter, Nerikes Allehanda och Katrineholms-Kuriren) under de två månader som följde efter ett varsel.

Vårt syfte har tagit reda på vilka som får uttala sig i tidningar i samband med företagsnedläggningar, vilken typ av information dessa källor får ge och hur de gestaltas.

I enlighet med vårt syfte arbetade vi utifrån tre frågeställningar:
• Vilka får uttala sig i tidningars nyhetsrapportering i samband med företagsvarsel inom industrin?
• Vilken typ av information ger källorna?
• Hur gestaltas de?

Vi har kunnat konstatera att arbetstagare får komma till tals relativt sällan, att de nästan aldrig ger information huvudsakligen bestående av fakta och analys och att de i de allra flesta fall gestaltas som privata personer. Politiska representanter, däremot, får uttala sig i nästan hälften av alla artiklar, oavsett innehåll och vinkel. I de fallen består i praktiken alltid deras uttalanden av huvudsakligen fakta och analys, och de gestaltas nästan uteslutande som yrkesmässiga personer.

Generellt sett har vi kunnat utläsa en signifikant skillnad i hur ofta de så kallade elitkällorna (politiska representanter, arbetsgivare, fackliga företrädare, myndigheter etcetera) kommer till tals i samband med företagsvarsel, jämfört med hur ofta de så kallade icke-elitkällorna (arbetstagare etcetera) får göra det. Samma mönster har även återfunnits när det gäller den typ av information källorna ger och hur de gestaltas – elitkällorna har huvudsakligen lämnat fakta och analys och gestaltats som yrkesmässiga personer, medan förhållandet varit det omvända för de som brukar benämnas som icke-elit.

1. INLEDNING OCH BAKGRUND 5
2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 7
3. TEORI 8
3.1 JOURNALISTIKENS UPPDRAG 8
3.2 NYHETSVÄRDERING 8
3.3 HUR VÄRLDEN DEFINIERAS I MEDIA 9
3.4 VILKA FÅR UTTALA SIG OCH HUR OFTA? 11
3.5 SVERIGE OCH GLOBALISERINGEN 14
3.6 AMERIKANSKA FÖRHÅLLANDEN 15
3.7 KÄLLOR SOM FÖRMEDLARE AV FAKTA OCH KÄNSLOR 18
3.8 KÄLLORNAS GESTALTNING SOM PRIVATA ELLER YRKESMÄSSIGA 18
3.9 SAMMANFATTNING AV TEORIN 19
4. METOD 21
4.1 METODVAL 21
4.2 URVAL 21
4.3 AVGRÄNSNING 22
4.4 UNDERSÖKNINGEN 23
4.5 FÖRKLARING TILL DELAR AV KODSCHEMAT 24
4.6 METODPROBLEM 26
5. RESULTAT 28
5.1 BASINFORMATION 28
5.2 VILKA FÅR UTTALA SIG OCH HUR OFTA? 29
5.3 KÄLLOR SOM FÖRMEDLARE AV FAKTA OCH KÄNSLOR 30
5.4 KÄLLORNAS GESTALTNING SOM PRIVATA ELLER YRKESMÄSSIGA 31
5.5 DE TRE FALLEN 32
5.6 SKILLNADER MELLAN RIKS- OCH LOKALPRESS 33
6. ANALYS 35
6.1 VILKA FÅR UTTALA SIG OCH HUR OFTA? 35
6.2 HUR VÄRLDEN DEFINIERAS I MEDIA 36
6.3 GLOBALISERING 36
6.4 EN JÄMFÖRELSE MED AMERIKANSKA FÖRHÅLLANDEN 36
6.5 KÄLLOR SOM FÖRMEDLARE AV FAKTA OCH KÄNSLOR 37
6.6 KÄLLORNAS GESTALTNING SOM PRIVATA ELLER YRKESMÄSSIGA 38
6.7 LOKAL- OCH RIKSPRESS 39
7 SLUTSATS 41
8. REFLEKTIONER 42
9. LITTERATUR 44
BILAGA 1.0: KODSCHEMA 46
BILAGA 1.1: KODINSTRUKTIONER 49
BILAGA 2.0: SLUMPVIS UTVALT EXEMPEL PÅ KODAD ARTIKEL 53
BILAGA 2.1: SLUMPVIS UTVALT EXEMPEL PÅ KODAD ARTIKEL 55

1. Inledning och bakgrund

Dråpslaget träffade Gislaved måndagen den 10 december 2001. Däckfabrikanten Continental skulle lägga ner sin tillverkning på orten. Alla de 774 anställda varslades om uppsägning. Konsekvenserna berörde hela bygden. I ett slag mer än tredubblades antalet öppet arbetslösa i den lilla kommunen, från de tidigare 286 till över 1 000 stycken.

Historien är långt ifrån unik. Företagsvarsel har hört till Sveriges största nyhetshändelser de senaste åren. Tusentals och åter tusentals anställda har förlorat sina jobb och tvingats söka nya. Den så kallade globaliseringen gör att arbetstillfällen inom de traditionella basnäringarna försvinner från Sverige till det som ofta brukas benämnas som låglöneländer. Orter som Gislaved, Degerfors och Gimo är inte längre kända för sina bruk och fabriker – de är kända för att de en gång i tiden hade bruk och fabriker som i dag försvunnit.

Vid varje nytt varsel är det några frågor som ekar i samhället. Vad är det egentligen som har hänt? Varför? Och vad ska hända nu? Arbetstagare undrar, arbetsgivare förklarar, politiker debatterar – och medier rapporterar.

”Att få läsa i tidningen vad som ska hända, innan företaget ger information, känns inget vidare”, sa Christer Moisanen, tidigare anställd på Ericsson i Kumla, i Nerikes Allehanda den 3 mars 2001. Dagen innan hade han fått beskedet att han var en av de 1 500 som skulle bli av med sitt jobb på fabriken – först av medierna, sedan av sitt företag. För de allra flesta är just medierna den överlägset största informationskällan kring företagsvarsel. Det är den vägen som nästan alla underrättas och uppdateras – och det är genom artiklarna och inslagen som människor formar sin bild om just vad som egentligen har hänt, varför och vad som ska hända framöver.

Vilka som får uttala sig i medier och inte är en ständig källa till diskussion inom medieforskningen. Det finns en insikt om att experter blir en returvara medan "den vanliga människan" tillhör en stor och stum grupp. Det finns även teorier om vad detta innebär för deltagande och demokrati i vårt samhälle (McQuail, 2000, s 487).

I Håkan Hvitfelts studie om vad som hamnar på tidningarnas förstasidor (Hvitfelt 1985, s 215 f) nämns de traditionella sakområdena, varav ekonomi är ett. Viktiga, sensationella händelser, som utspelas under en kort tid men är del av ett tema, är tre andra punkter. "Har negativa inslag och har elitpersoner som källor", säger slutligen den nionde och tionde punkten.

Vilka kommer till tals när en fabrik läggs ner? I hur stor utsträckning är de industriarbetare? Vilken typ av information får de friställda ge, jämfört med till exempel politiska representaner eller företrädare för arbetsgivarsidan?

Att hitta ett system för att visa hur de arbetare som talar gestaltas är också viktigt i sammanhanget. Det skulle vara intressant att ta reda på vilka egenskaper de olika källorna får representera. Likaså att titta på vad arbetsgivarna, experterna, politikerna, fackföreträdarna och myndigheterna får för roller i dramat.

Tillverkningsindustrin är fortfarande en av Sveriges största inkomstkällor med stora exportförtjänster. Hur det går för landets stora stål-, elektronik- telecom- och bilindustrier avhandlas dagligdags på ekonomisidorna. Vi vill därför undersöka företag inom just tillverkningsindustrin. De aktuella varslen är tre av de absolut största som drabbat Sverige inom den sektorn på 2000-talet; varslet i Kumla är det största enskilda varslet inom svensk industri i modern tid.
2. Syfte och frågeställningar
Vårt syfte är att studera tidningars källor i samband med stora nedskärningar inom industrin. Vi vill undersöka tre fall där hela, eller delar av, personalen varslats om uppsägning.

Utifrån vårt syfte har vi kommit fram till följande frågeställningar:
• Vilka får uttala sig i tidningars nyhetsrapportering i samband med varsel inom industrin?
• Hur ofta får de uttala sig?
• I vilken utsträckning förmedlar de fakta?
• I vilken utsträckning förmedlar de känslor?
• Gestaltas källorna yrkesmässigt eller privat?
3. Teori

3.1 Journalistikens uppdrag
Journalistik har en särställning i svensk lag. Medborgarna har rätt att i tryckt skrift ”yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst” (TF 1 kap. 1§).

Det vill säga, meddelarskyddet och efterforskningsförbudet ger tillsammans ett skydd åt de källor som vill meddela sig med den som ämnar publicera det meddelade (Olsson 2003, s 19). Privilegierna kommer av att journalistiken anses ha i uppdrag att gynna den svenska demokrati den verkar i och de människor som lever där.

De tre uppdrag som politiker i Sverige enats om att ge journalisterna är formulerade i den statliga
Pressutredningen 1994:

• Informationsuppgiften: uppgiften att förse medborgarna med sådan information att
de fritt och självständigt kan ta ställning i samhällsfrågor.
• Granskningsuppgiften: uppgiften att verka som självständiga aktörer och att granska
de inflytelserika i samhället.
• Forumuppgiften: uppgiften att låta olika åsikter och kulturyttringar komma till tals
(SOU 1995:37, s 159).

Sveriges medieinstitutioner har ställt sig bakom dessa formuleringar.

3.2 Nyhetsvärdering
Journalistisk produktion ska alltså informera, granska och verka som forum. Men för att produktionen ska ha något värde måste den presenteras för medborgarna. Presentationen kräver en form och har ett format. Allt som kan räknas som information, granskning, åsikter och kulturyttringar går inte att visa. Därför är uppgiften att värdera nyheter en av de mest grundläggande för varje nyhetsredaktion. Vilka nyheter ska tidningen eller sändningen bestå av? Vilka av dessa ska framhävas på bekostnad av andra?

Bland flera likartade modeller för vad som värderas som en nyhet är journalistikprofessorn Håkan Hvitfelts formel för nyhetsvärdering en av de mest använda inom svensk massmedieforskning:
“Sannolikheten för att en nyhetsartikel ska produceras, publiceras, placeras på första sidan och där bli huvudartikel ökar ju mer den behandlar:
• politik, ekonomi samt brott och olyckor
• och om det är kort geografiskt eller kulturellt avstånd
• till händelser och förhållanden
• som är sensationella eller överraskande,
• handlar om enskilda elitpersoner
• och beskrivs tillräckligt enkelt
• men är viktiga och relevanta,
• utspelas under kort tid men som del av ett tema,
• har negativa inslag
• och har elitpersoner som källor”
(Hvitfelt 1985, s 215 f).

3.3 Hur världen definieras i media
När värderingen av vilken händelse som ska formas till en nyhet är gjord ska information och åsikter samlas ihop.

Forskaren Anders Sahlstrand har skrivit avhandlingen De Synliga – Nyhetskällor i svensk storstadsmorgonpress. Han beskriver hur journalistikens källanvändning bör se ut för att gynna samhällsintresset:

Nyhetsjournalistiken ska stå oberoende från källorna
Den ska vara tillgänglig för olika intressen och grupper av källor.
Den ska använda en mångfald av olika källor.
Den ska välja och gestalta källorna på ett sätt som ger informativitet (Sahlstrand, s 2000, s 203).

Sahlstrand har funnit stora brister i samtliga av dessa punkter i den svenska morgonpress han har undersökt.

Att någon ska uttala sig om den inträffade “nyheten”, reagera och informera är självklart. Hvitfelt har i värderingsmodellen ovan skrivit att sannolikheten för publicering ökar om nyheten har elitpersoner som källor.

Forskaren Stuart Hall och mediagruppen vid Glasgows universitet har utarbetat en teori om vad användandet av elitkällor innebär för nyheternas utformning, den så kallade Primary definers-teorin. Teorin utarbetades under 70-talet och har alltså några år på nacken. Eftersom elitpersoner fortfarande är en högt representerad grupp i nyhetsflödet, är diskussionen ändå intressant att fördjupa.

Med elitpersoner menar Halls grupp i korta ordalag personer som företräder stora sociala institutioner; en etablerad, allmänt accepterad grupp. Politiker, arbetsgivare, fackliga ombud, myndighetspersoner, experter och så vidare. Dessa källor är privilegierade när det handlar om att få tillträde till det offentliga rummet. Dessa personer har, hävdar Hall, en stark och mäktig institutionell ställning (Hall et al, 1978, s 57 ff).

I slutändan reproducerar medierna denna elits definitioner av hur ett sammanhang ska tolkas, menar Hall. Medierna hittar inte per automatik "egna" nyheter. Snarare styrs de regelbundet till nya ämnen av sina källor. När en nyhet är färdigproducerad befinner sig den aktuella frågan också inom en viss kontext, har en viss gestaltning. Enligt Hall är det källorna snarare än journalisterna som är primary definers av denna produkt. Journalisterna blir secondary definers (ibid). Hall förklarar angående detta med att:

"One reason has to do with the internal pressures of news production. (…) The second has to do with the fact that media reporting is underwritten by notions of ´impartiality´, ´balance´ and ´objectivity´. (…) The important point is that these professional rules give rise to the practice of ensuring that media statements are, wherever possible, grounded in ´objective´ and ´authoritative´ statements from ´accredited´ sources"(ibid s 57).

Journalisternas arbetsvillkor och metoder gör alltså att dessa källors gestaltning av journalistiska ämnen är de som har företräde till medierna. Media rekonstruerar, omedvetet, de existerande maktstrukturerna i samhällets rådande ordning (ibid ff). I en förlängning innebär det enligt Hall att: "(...) the primary definition sets the limit for all subsequent discussion by framing what the problem is. This initial framework then provides the criteria by which all subsequent contributions are labeled as 'relevant' to the debate, or 'irrelevant' - beside the point" (ibid, s 59).

De rådande ideologierna, menar Hall, reproduceras av de privilegierade genom media och lämnar på så sätt knappast plats för alternativ.

Den modell som Hall och mediagruppen i Glasgow tillhör beskrivs som “the model of dominant media”. Den har dock fått kritik för att vara odynamisk. Att cirkeln av definitioner mellan media och källor skulle vara så tätt sluten som Hall antyder har efterföljare ansett vara en stelbent inställning. Den motsatta inställning som avlats ur denna diskussion kallas för “the model of pluralist media” (McQuail, 2000, s 69 ff).

Pluralisterna ser resultatet som olika gruppers tävlan om medieutrymmet, snarare än som en stadig dominant klass reproduktion av sina egna versioner. Produktionen är enligt pluralisterna mer fri och samhällseffekterna varierande och oförutsägbara (ibid).

Forskarna Philip Schlesinger och Howard Tumber anser exempelvis att Hall och hans kollegor inte tagit hänsyn till omständigheter som att meningsskiljaktigheter inom en och samma grupp av elit förekommer, att eliten i sig tävlar om medieutrymmet och att grupper av eliter försvagas eller förstärks över tid. Dessa faktum, anser de, motsäger Halls dominanta teori. Vidare menar de att utrymmet för alternativa synsätt varierar mellan tv och press, såväl som mellan olika nyhetstidningar (Schlesinger/Tumber 1999, s 261).

Men även om författarna ser brister med Hall’s teori understryker de att "there is still undoubtedly a strong case for arguing that the organization of journalistic practice generally promotes the views and interests of authorative sources" ( ibid s 260).

3.4 Vilka får uttala sig och hur ofta?
De flesta teorier och den mesta forskning pekar alltså på att media tenderar att stödja dem som redan har oproportionerligt stor politisk och ekonomisk makt i samhället (McQuail, 2000, s 487). Att eliter generellt har företräde råder det ringa tvivel om. Men hur ser det då ut inom det specifika område vi undersöker?

Den studie vi har genomfört har så vitt vi vet inte gjorts förut. Vad det gäller forskning kring medier och arbetsmarknad i svenska dagstidningar har vi överhuvudtaget inte hittat mycket teori.

Ett undantag är dock Håkan Hvitfelt och Torsten Malmströms undersökning Ekonomi och arbetsmarknad: journalistik i förändring från 1990. Författarna har studerat nyhetsförmedling som berör ekonomi och arbetsmarknad i sex svenska morgontidningar.

Ett av de förhållanden som undersökts är det som gäller den så kallade dominerande källan. Den dominerande källan är den källa som uttalar sig mest i en artikel. Om två källor förekommer i lika hög utsträckning värderas den källa som får uttala sig först också högst.

I Hvitfelt och Malmströms undersökning delas materialet upp i ekonomi- och arbetsmarknadsmaterial. Det är en uppdelning vi däremot inte tänker göra. Vi kan förmoda att de allra flesta av de artiklar som ingår i vår undersökning faller under det som författarna kategoriserar som arbetsmarknadsmaterial. De handlar ju om fabriker som lägger ner, jobb som försvinner och konsekvenserna av detta.

Resultaten i Hvitfelt och Malmströms studie skiljer sig något utifrån de två uppdelade kategorierna. I ekonomimaterialet har fack och arbetstagare överlag fått minskat inflytande över tid. I arbetsmarknadsmaterialet har dock arbetstagarna fått större inflytande på bekostnad av facket (1990, s 42 f)

I Hvitfelt/Malmströms tabell nedan (tabell 1) ser vi att det 1976 knappt var hälften så vanligt att fackliga representanter var den dominerande i en artikel, som att arbetsgivarsidan var det. 1990 hade den fackliga sidans andel minskat ytterligare, från 22 till 14 procent. Hvitfelt och Malmström drar slutsatsen att de fackliga organens betydelse minskar i nyhetsrapporteringen (ibid, s 42 f).

Vidare har den procentuella andelen då politiska partier/organ är den dominerande källan ökat. Detsamma gäller myndigheter. Enskilda anställda som dominerande källa var vid samtliga undersökningstillfällen förhållandevis låg.

Tabell 1: Dominerande källa i ekonomi/arbetsmarknadsartiklar, procent
(Hvitfelt/Malmström 1990, s 26).
1976 1983 1990
Arbetsgivarsidan 48 44 42
Fackliga sidan 22 15 14
Enskild anställd 5 4 2
Politiska partier/organ 10 10 16
Myndigheter 9 18 11
Övriga 6 9 15
Totalt 100 100 100
N=821

När Hvitfelt och Malmström delade upp sitt material i ekonomi- och arbetsmarknadsmaterial fann de dock att de enskilda anställdas inflytande ökat i betydelse, sett enbart till arbetsmarknadsmaterialet. Utifrån den uppdelningen kan vi som nämnts förvänta oss att det material vi undersöker kommer att falla in under arbetsmarknadsdelen. Enligt författarnas studie är det då tänkbart att enskilda anställda, arbetstagare som bara representerar sig själva, är vanligare som dominerande källa än i det samlade ekonomimaterialer i tabell 1 ovan.

När det gäller arbetsmarknadsmaterialet har författarna undersökt aktörer i stället för källor. Det har inte vi gjort, då vår utgångspunkt varit att endast studera källorna. Källa och aktör sammanfaller ofta, dock inte alltid. Med aktör menas inte bara de fysiska personer som faktiskt talar i texten, utan också de personer som källorna eller artikelförfattaren talar om (Levin 2003, s 33). Vi bedömer det ändå vara intressant att se om materialen visar likheter, även om de inte kan tolkas allt för bokstavligt.

Alltså, sett till arbetsmarknadsmaterialet i tabellen nedan har den fackliga sidans inflytande minskat stadigt sedan 70-talet, men var 1990 ändå större än arbetsgivarsidans. Fackliga företrädare var också oftare dominerande aktörer än politiska organ och myndigheter, även om dessa ökat stadigt. Enskilda anställda har nästan fördubblat sin andel.

Tabell 2: Dominerande aktör i arbetsmarknadsartiklar, procent
(ibid, s 42)
1976 1983 1990
Arbetsgivarsidan 25 29 23
Fackliga sidan 43 34 29
Enskild anställd 11 12 20
Politiska partier/organ 7 12 10
Myndigheter 8 8 12
Övriga, oklar 6 5 6
Totalt 100 100 100
N=359

Hvitfelt/Malmström drog följande slutsats utifrån sina resultat:
"När det gäller händelser på arbetsmarknaden tenderar ageranden från andra grupper än fackföreningarna och deras representanter få ett allt större nyhetsvärde. Frånsett arbetsgivarsidan och dess representanters agerande, vars nyhetsvärde hela tiden varit stort, rör det sig här om myndigheter och politiska partier eller organ och dess företrädare. På senare tid har även enskilda och grupper av anställda utanför fackföreningarna ökat i betydelse som dominerande aktör" (ibid, s 43).

Hvitfelt/Malmströms undersökning gjordes under en brytningstid i svensk samhällsekonomi. Lågkonjunkturen, nedskärningarna och den stigande arbetslösheten under nittiotalet har förmodligen satt sitt avtryck på nyhetsutbudet. Hur kan vi inte veta. Att använda Hvitfelt/Malmström som referens är trots detta intressant. Dels för att den uttrycker reda siffror, och dels för att någon liknande studie inte har gjorts sedan dess.

Hvitfelt/Malmström har inte hämtat något underlag från kvällstidningarna. I gengäld har de fler lokaltidningar än vad vi har som underlag för sin undersökning. Naturligtvis kan det specifika område vi undersöker skilja sig en del från författarnas. I Hvitfelt/Malmströms undersökning finns inte som i vår studie ett tätt sammanhängande tema; industrivarsel. Därför bör de olika materialen, åter igen, jämföras med försiktighet.

3.5 Sverige och globaliseringen
Sverige har en arbetarhistoria som i mångt och mycket skiljer sig från andra länders. Fackföreningarna har traditionellt sett varit mycket starka och haft ett stort politiskt inflytande. Denna ställning borde också avspegla sig i media. Om man får tro Hvitfelt/Malmströms undersökning har dock inflytandet från fackliga representanter minskat kraftigt sedan 1970-talet. Facket har ”minskat i nyhetsvärde”, skriver forskarna (1990, s 37).

Här kan vi återanknyta till Schlesinger/Tumber, företrädare för pluralisterna. Enligt dem är elitgrupper som förstärks eller försvagas över tid ett argument mot Halls dominanta tanke. En motsättning i Halls primary definers-teori (1999, s 261).

Samtidigt står det klart att mediavärlden har förändrats sedan Hall publicerade sina teorier på 70-talet. Media inte bara beskriver, reproducerar och ger röst åt strukturer i det egna landet, utan skildrar även förhållanden utanför nationens gränser. Inte heller kan journalistiska arbetsförhållanden och mediala maktstrukturer låta bli att ta intryck av omkringliggande system.

Att det finns en påverkan över nationsgränserna är självklart. Hur stor den är har forskarna olika uppfattningar om. Många hävdar att globaliseringen och dess effekter har ökat stadigt de senaste åren och att de nationella institutionerna tappar i inflytande. Vissa menar att detta leder till en allmän likriktning av nyhetsförmedlingen, samt i en förlängning av värderingar och världsbild. Andra beskriver en mer “naturlig”, konstant och evigt pågående process (Red. Hjarvard, 2001, s 17 ff).

Om de fackliga organisationerna har fått mindre inflytande i det svenska samhället krävs en studie i sig för att överhuvudtaget ge möjliga förklaringar till hur denna förändring har kommit till stånd. Klart är dock att svensk media, ekonomi och arbetsmarknad påverkas av sin omvärld. Klart är också att fackföreningsrörelsen knappast har en lika stark ställning som Sverige i något av de länder som Sverige handlar med. En ökande globalisering kan vara en orsak till att nyhetsvärderingen eventuellt förändrats i svenska arbetsmarknads- och ekonominyheter.

I undersökningen Slutet på sagan: prinsessan Dianas död i press, radio och TV (2000), har Hvitfelt/Ghersetti undersökt den globala rapporteringen av Dianas död. Nyheterna kring henne var känslomässiga, fyllda av dramatiseringar och skrevs med avsikt att vara underhållande (Hvitfelt/Ghersetti 2000, s 26, 32, 155).

Ett stående inslag i bevakningen var också att den ”vanliga” människans reaktioner rapporterades i mycket hög grad. ”Det handlar ofta då om en journalistisk teknik för att förmedla dramatik och starka känslor och mindre om att förmedla fakta” (ibid, s 152).

Vad författarna kallar ”personifiering” var den absolut vanligaste vinklingen. Det var den enskilda människan som agerade i nyhetsberättelserna. Beskrivningar och förklaringar med utgångspunkt enbart i fakta saknades vanligen. En undersökning av dagstidningars förstasidor visade att endast fem procent av huvudartiklarna var helt opersonliga. Tekniken kommer av journalisternas uppfattning att det är lättare att identifiera sig med en individ än med ett kollektiv, skriver författarna (ibid, 39 f).

Dessa perspektiv, den vanliga människans reaktioner i dramatiserad kris samt vinklar upphängda på personer och det individuella, kan tänkas ge utslag i vår undersökning. Det skulle i så fall kunna innebärra att ett större mått av arbetstagare får komma till tals i dag jämfört med tidigare.

3.6 Amerikanska förhållanden
En hel del litteratur och artiklar om exponeringen av arbetare och deras fackförbund i media härstammar från USA. Eftersom den så kallade globaliseringen – som ofta sägs ha sitt ursprung i just USA – förmodligen påverkar svenska förhållanden anser vi det vara relevant att redogöra för den.

I boken The Critical Comunications Review – Labor, the Working Class and the Media berättar Jerry Rollings hur de fackligt organiserade maskinisterna i USA 1980 genomförde den undersökning som kom att bli känd som ”The Machinists Union Media Monitoring Project”. Maskinisterna ville se hur de och deras fackföreningar avbildades i amerikansk tv. CBS, NBC och ABC ingick i undersökningen, och den gällde såväl nyheter som annat tv-innehåll.

Undersökningen visade sig att maskinisterna knappast avbildades alls, de var i stort sett osynliga. Exempelvis förekom yrket prostituerad tolv gånger så ofta i det samlade tv-utbudet. När facket ändå förekom skildrades det inte som förbättrare av arbetsvillkor. Deras förslag på politiska förändringar nådde inte ut. Den uppmärksamhet de fick rörde allt som oftast organiserade strejker.

Föreningarna framstod i första hand som hämmande, förnedrande och våldsamma. Arbetarna själva målades upp som klumpiga, outbildade, ointelligenta och utan ledaregenskaper, och porträtterades ofta i situationer där de drack alkohol och rökte tobak.

Följande år gjordes undersökningen om. Nu anslöt sig fler arbetarförbund, vilket gjorde studien mer omfattande. Resultatet var i praktiken detsamma, bortsett från att trenderna stärkts ytterligare (Rollings 1983, s 135 ff).

Enligt Rollings beror detta på en utveckling där fackföreningarna successivt förlorat inflytande i samhället. Han beskriver hur de fackliga arbetarorganisationerna i 30-talets USA blommade. Organisationsgraden steg på i princip varje fabrik i varje delstat, och facket blev ett allmänt accepterat inslag på arbetsmarknaden och integrerades i samhället (ibid, s 132). År 1954 nåddes toppen, när så många som 34,7 procent av arbetarna var organiserade (Martin 2003, s 192).

Siffran framstår ändå som väldigt låg jämfört med svenska förhållanden. Organisationsgraden inom Landsorganisationen (LO) har legat ganska konstant på 83 procent de senaste femton åren (LO 2003, s 1).

Under 50-talet vände trenden i USA. Organisationsgraden föll vilket ledde till sämre ekonomi för föreningarna och “most significant of all, the public was subjected to a veritable barrage of based and skewed reporting of issues and events in and about the House of Labor by the corporate-owned and -controlled media – newspaper, radio and the infant but most subtle persuader ever known to mankind, television “ (ibid s 132).

Rollings hänvisar till media, och framför allt det höga tv-tittandet, som formare av amerikanernas världsbild. Han menar att arbetarorganisationerna har inte tagit eller fått möjligheter att få inflytande över detta maktmedel; möjligheter som varit nödvändiga för deras fortlevnad. Konsekvensen har enligt Rollings blivit att fabriksarbetare inte finns med i den vardagsrums-verklighet som är formande för många amerikaners verklighetsuppfattning. Den ger i stället en bild av att a
lla människor med framgång och som är värda att visas upp arbetar i skjorta och slips (ibid ff).

Barbara Ehrenreich har i boken Gender, Race and Class in Media – a Text-reader (1995) författat artikeln The Silenced Majority – Why the Average Working Person has Disappeared from American Media and Culture. Hon går längre än Rollings och beskriver ett medieutbud i det närmaste fritt från den “vanliga amerikanen”. De vanliga människorna har försvunnit ur tv och tidningar, ur den intellektuella diskussionen och ur medelklassens medvetande, menar hon. Arbetarklassen sveper förbi i tv-rutan bara som vittnen till brott, eller vid sportevenemang. De förekommer däremot aldrig som de som kommenterar skeenden eller “even when their own lives are under discussion – as ´experts´“ (Ehrenreich 1995, s 40).

Sextio till sjuttio procent av amerikanerna har någon form av arbetaryrken, bedömer Ehrenreich. Hon menar att när verklig kontakt mellan samhällsklasser uteblir utelämnas denna stora grupp till oemotsagda stereotyper. Bilden av arbetarklassen blir den av de dumma och oartikulerade, och de som är tanklöst lojala mot gammalmodiga värden.

Ehrenreich kan i detta sammanhang verka agitativ och ovetenskaplig. Men hennes skildring är intressant som vittnesuppgift, och får också ses som en sådan. Hon menar att segregeringen av samhällsgrupper i stor utsträckning sker på grund av medias bristande rapportering. När dessa grupper aldrig möts, visuellt eller fysiskt, är de åsikter som redan existerar dömda att återupprepas. Stereotyperna fastnar i människornas medvetanden, skriver Ehrenreich (ibid ff).

Andra exempel på hur fackligt aktiva arbetare framställs i amerikansk media kommer från Christopher R. Martin, artikelförfattare till The 1997 United Parcel Service Strike: Framing the Story for Popular Consumtion (2003). Martin talar mycket om ”frames”, alltså nyheternas gestaltning. När journalister gestaltar en historia utarbetar de en struktur som ska ge konsumenterna hjälp att förstå det inträffade. USA:s befolkning har sällan kontakt med arbetare och arbetarförbund, skriver Martin, och underbygger det med att konstatera att bara 13,5 procent av befolkningen tillhörde något av dessa förbund år 2000. Även han ansluter sig därför till uppfattningen att de flestas uppfattning om vad fackföreningar, och i viss mån arbetare, är formas genom mediekonsumtion (ibid s 192).

Martin hänvisar till undersökningar gjorda på nittiotalet som visar att arbetare och deras förbund framställs som ineffektiva, giriga och sådana som ”visar dålig samarbetsvilja vid förhandlingar” (ibid, s 192 ff). “When the news media cover labor, they do not do so by communicating ´neutral´ facts by telling stories about labor, especially stories that shape and reflect the culture´s common sense ideas about labor, management, and capital” (ibid 191). I stället är medierna färgade av de ramar som ställs upp av bolag och storföretag, menar Martin – alltså av arbetsgivarna (ibid).

3.7 Källor som förmedlare av fakta och känslor
Om det stämmer att arbetargrupper i USA, och då framför allt industriarbetare, sällan förekommer i media, och när de väl gör det i stor utsträckning framställs som stereotyper – hur ser det då ut i Sverige? Vi har som nämnts ingen huvudsaklig avsikt att jämföra de två länderna, men genom att ha redogjort för de amerikanska förhållandena har vi ändå skapat oss en användbar referenspunkt.

Forskaren Fairclough (1995, s 131) menar att olika journalister ofta framhäver så kallade vanliga människor på ett liknande sätt. De intervjuas som exempel, och deras berättelser innehåller reflektioner och upplevelser snarare än kunskap och fakta. Det finns en ny svensk undersökning som går in på mycket av just detta i samband med arbetsplatsomvandlingar. Lena Levin, kommunikationsforskare vid Linköpings universitet, har gjort en doktorsavhandling som behandlar omvandlingen av Eksjö garnision (1999-2001) i Småland. På grund av stora besparingar lades halva arbetsplatsen ner, medan den andra halvan omorganiserades.

Levin har både analyserat tidningsmaterial och följt så kallade fokusgrupper bland dem som berörs av nedskärningarna och omorganisationen. Levin konstaterar i linje med övrig teori att “övrig personal”, alltså icke-elit, sällan får dominera de artiklar som berör deras arbetsplats i förändring (Levin 2003, s 120 ff).

Hon upptäckte också tydliga skillnader i vad tidningstexternas olika aktörer fick tala om. De ur personalstyrkan som saknade chefsbefattning fick roller som “de drabbade”. De förknippades med känslor och upplevelser och talar med något Levin kallar för litet “handlingsutrymme”. Detta uttrycks i termer av oro, att de inte vet vad som kommer att hända med deras arbetsplats, eller om de kommer att ha något arbete kvar efter omvandlingen (Levin 2003, s 140).

I den grupp som företrädelsevis bestod av vad vi kan kalla för elitkällor (såsom experter, politiker, chefer och fackliga företrädare) fann Levin beskrivningen av handlingsutrymme vara större. Elitkällorna var aktiva i texterna. De uttryckte ingen oro, de hade idéer om framtiden och fick uttrycka faktamässig information eller följa ett logiskt resonemang (ibid).

3.8 Källornas gestaltning som privata eller yrkesmässiga
Levin har också tittat på hur källorna gestaltas. Chefer, experter och andra elitkällor presenterades på ett sätt som antydde kunskap och ansvar. Deras titlar och arbetsuppgifter var alltid med. De blev inte omtalade med något annat än sina yrkesroller. Läsaren fick inget veta om dessa personers ålder, civilstånd eller bostadsförhållanden. Dessa källors privatliv lämnades utanför (ibid, s 122 ff).

När det gäller de som Levin med medias terminologi kallar för ”drabbade” tillfördes ingen kunskap om dessas specifika yrkeskunskap eller kompetens. Däremot fick läsaren ofta information om deras ålder, familjebild, bostadsförhållanden och privata intressen (ibid).

Levin konstaterar också att flera av de versioner som kom fram i tidningarna skiljde sig från dem som framträdde genom fokusgruppsamtalen. De versioner av varför och hur arbetsplatsen förändrades som Levin fick från gruppsamtalen med “de drabbade” ickeeliterna var unika, såtillvida att de inte någonstans återfanns i mediernas rapportering (ibid, s177).

Levins analyser visar att vissa versioner får företräde, medan andra blir otydliga eller försvinner helt. Konfliktperspektiv, krisstämningar samt känslor av uppgivenhet och oro får företräde framför de perspektiv som innehåller tvetydigheter, ambivalenta känslor, alternativa förklaringar och andra problemlösningar än de som offentliggjorts (ibid s 226).

Hon menar vidare att de drabbade i media ofta framställs i ganska schabloniserad form, medan fokusgrupperna problematiserar, diskuterar och även lyfter fram tvetydigheter. I fokusgrupperna framträder också betydligt fler variationer mellan olika aktörer och deras handlingsutrymme (ibid, s 214). Enligt dem är verkligheten en sak och retoriken en annan. Verkligheten stämmer enligt dem sällan med det som sägs av officiella källor (ibid s 178). Skillnaderna i versionerna, skriver Levin, beror delvis på att det existerar skilda verkligheter. Det går inte att ge alla versioner och källor lika stort utrymme i media. Samtidigt menar hon att: “Man kan se kunskaper om hur man vinner inflytande över nyhetsflödet som en rättvisefråga. Att sprida kunskap om hur man kommer till tals i nyhetsmedia till en bredare allmänhet vore därför ett sätt att förändra denna snedfördelning av aktörer i media” (ibid s 227).

3.9 Sammanfattning av teorin
De flesta forskare är överens om att media tenderar att stödja dem som redan har oproportionerligt stor politisk och ekonomisk makt i samhället; elitkällorna får företräde.

Nyhetsvärderingen inom ekonomi- och arbetsmarknadsjournalistiken har förändrats. På senare år har facket minskat i nyhetsvärde medan övriga elitkällor och arbetstagarna har ökat något. Arbetstagarna är ändå jämförelsevis lågt representerade.

Globaliseringen kan vara en viktig anledning till en förändrad nyhetsvärdering inom de områden vi undersöker.

Amerikanska författare målar upp en mycket mörk bild av bevakningen i deras land. Arbetare och fackförbund i USA presenteras på ett sätt som bidrar till fördomar och stereotypiseringar, menar de. Sverige har visserligen både en annan medie- och fackförbundstradition än vad USA har, men samtidigt påverkar förmodligen de amerikanska förhållandena i en förlängning hur det ser ut i Sverige, just på grund av den tidigare nämnda globaliseringen.

Lena Levin poängterar i sin studie att anställda som förlorar sina jobb framställs som exempel, de får representera en drabbad grupp och uttrycka känslor. Elitkällorna står enligt henne för fakta. Enligt Levins studie blir elitkällorna även gestaltade som yrkesmänniskor, medan arbetstagarna till stor del får en privat gestaltning.

Enligt resonemangen ovan skulle industriarbetarna kunna vara de stora förlorarna i bevakningen av varsel inom industrin. Det kan visa sig att de själva sällan får vara med i nyhetsbevakningen och att deras fackförbund har litet nyhetsvärde. Fackförbunden är den enda elitgrupp som har till huvuduppgift att försvara arbetstagarnas situation på jobbet.

Även om arbetstagarnas representation i nyhetsbevakningen skulle öka riskerar de att i ännu högre grad än tidigare framställs som schabloner. Deras arbetsområden och faktauppgifter är inte intressanta i journalisternas ögon, medan deras känslor och privata situation som drabbade är det. De dramatiserade vinklarna får företräde. På grund av detta återfinns inte, enligt Lena Levins studie, flera av arbetstagarnas versioner i nyhetsflödet.

Enligt svensk lag har journalister ett uttalat uppdrag att informera medborgarna och låta olika åsikter komma till tals.
4. Metod

4.1 Metodval
Vi har valt att göra en så kallad kvantitativ innehållsanalys. Vi tar, i enlighet med vad vetenskapsanalytikerna Ekström/Larsson (2000, s 111) förespråkar gällande kvantitativa innehållsanalyser, sikte på det generella. "Att fånga det unika är aldrig (det primära) syftet." skriver Ekström/Larsson (ibid, s 116). Vi vill att studien ska kunna ge en någorlunda generell bild av hur verkligheten ser ut vad det gäller tidningars varseljournalistik.

Den kvantitativa innehållsanalysen har sina förtjänster men bär också på problem. Angreppssättet är effektivt och gör det möjligt att utläsa mönster. Företrädare för kvalitativa angreppssätt har dock vänt sig mot metodens förutsättningar att tolka och få djupare förståelse för innehållets betydelse. Den formaliserade ansats som metoden utgår ifrån tenderar också enligt kritiker att missa helheten genom att fixera delarna (ibid, s 117).

Vi kan till viss del instämma i kritiken ovan. Att svara på frågan om huruvida grupperna förmedlar fakta eller känslor och om de sedan gestaltas privat eller yrkesmässigt hade varit svårt bara med hjälp av renodlat kvantitativa variabler, och därför har vi också valt att ha kvalitativa inslag i vår undersökning. Det innebär att vi i viss utsträckning har ett tolkande angreppssätt.

Ett visst mått av subjektiv tolkning är svårt att komma ifrån, vilken metod man än väljer (ibid, s 117). Vi har dock gjort vårt bästa för att minimera detta tolkningsutrymme och återkommer till det senare i detta kapitel.

4.2 Urval
De varsel vi har valt är däckfabriken Continental i Gislaved (år 2001, 774 varslade), elektroniktillverkarna Flextronics i Katrineholm (år 2001, 508 varslade) och Ericsson i Kumla (år 2001, 1500 varslade). För att få så stor spridning som möjligt undvek vi att rikta in oss på varsel från ett och samma företag. Ericsson har exempelvis lagt flera varsel under de senaste åren. Nyhetsmaterial kring ett Ericsson-varsel skulle kunna hänvisa till ett annat, och på så sätt skulle artiklar i viss utsträckning kunna smälta samman till fristående texter om flera varsel. Detta ville vi, så långt det var möjligt, undvika.

Continental i Gislaved, Flextronics i Katrineholm och Ericsson i Kumla representerar tre av de största nedskärningarna inom industrin under de senaste åren. I Gislaved och Katrineholm lades fabrikerna ner helt och hållet. I Kumla försvann till slut runt 1200 tjänster.

När vi valde ut de tre varslen hade vi också i åtanke att de ligger nära varandra tidsmässigt. På så vis behöver vi inte ta hänsyn till nyhetsförmedlingens utveckling och förändring över tid.

Vi har först och främst hämtat material ur tidningarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen. Vi valde dessa eftersom de är rikstäckande och har ett stort inflytande över hur svenskarna får information om och uppfattar stora nyhetshändelser. De källor som får komma till tals i de tidningarna får tala inför många.

Dessutom har vi undersökt en lokaltidning från respektive ort. Vi anser detta vara motiverat eftersom rapportering kring varslen förmodligen förekommer med särskilt hög frekvens i just ortens egen tidning. De största lokaltidningarna på respektive ort är Katrineholms-Kuriren (Flextronics), Nerikes Allehanda (Ericsson) och Värnamo Nyheter (Continental).

I undersökningsmaterialet ingår nyhetsartiklar, notiser, reportage och enkäter. Vi vill enbart undersöka nyhetsmaterial. Opinionsmaterial som ledare, insändare och krönikor har därför lämnats utanför.

Med denna utgångspunkt kan enkäter sägas vara ett gränsfall. Men de som får uttala sig i enkäter är ändå offer för ett journalistiskt urval, och en, om än i komprimerad form, typ av intervjusituation.

Vi har valt att huvudsakligen samla vårt material ur nyhetsarkiven Presstext och Mediearkivet.

4.3 Avgränsning
Vi har inte sett någon poäng i att försöka klargöra hur frekvent artiklar förekommer i förhållande till annat material, det har mindre betydelse för vad vi vill undersöka. Inte heller är det av fundamental vikt exakt hur stora artiklarna är. Vi vill inte i första hand veta hur ofta, sällan, mycket eller lite tidningar skriver om varsel och företagsnedläggningar, utan vilka som får komma till tals och på vilket sätt när det faktiskt sker.

Vi valde att hämta material ur skrivna medier endast; detta av den enkla anledning att vi måste begränsa oss. Tv och radio hade varit intressanta att ha med, men tiden vi har till vårt förfogande räcker dock inte till. Dessutom är två av de undersökningar vi har med som jämförelsematerial i teorikapitlet (Levin 2003 samt Hvitfelt/Malmström 1990) utförda på tidningsmedia. Att fortsätta i deras spår ansåg vi värdefullt. Ett tag funderade vi på att, i likhet med Levin och Hvitfelt/Malmström, undersöka aktörer i stället för citerade och indirekt citerade källor. Vi har dock valt att utföra undersökningen på enbart källor för att avgränsa oss. Med det material och antal variabler vi har valt skulle det ta för lång tid i anspråk att undersöka texterna med utgångspunkt i aktörsbegreppet.

Det kan självklart vara intressant att se om det finns några skillnader mellan det lokala och nationella perspektivet, mellan dagspress och kvällspress. Vårt huvudsyfte har inte varit att undersöka skillnader, men i den mån skillnader ändå finns syns de i vår studie. Vi har valt att föra en kortfattad diskussion om dem uppsatsens analys.

Specialtidningar är också något vi har bortsett ifrån. Tidningar av typen ekonomi- och fackförbundspress vänder sig till en smalare grupp läsare. Även om företagsekonomiska ämnen och varslade arbetare noga dokumenteras i dessa, vill vi undvika att läsarna kan kategoriseras utifrån deras yrken.

Vi har heller inte haft för avsikt att undersöka skillnader mellan förekomsten av olika politiska åsikter. När det gäller gruppen politiker som källa har vi därför inte undersökt vilken partifärg de som får uttala sig har. Politiker uttalar sig utifrån en maktposition. De blir utvalda till intervjuobjekt på grund av att de representerar något annat än sig själva. Vad politikerna (eller andra källor) sedan faktiskt tycker i en sakfråga är inte intressant för vår studie.

4.4 Undersökningen
Samtliga artiklar som är publicerade på nyhetsplats i rikstidningarna, införda i Presstext eller Mediearkivet, och som träffats av våra sökord under vald tidsperiod utgör underlag för vår undersökning. För att få så många träffar som möjligt har sökorden utgjorts av ortsnamn och företagsnamn enskilt. Vi har exempelvis sökt både på ”Gislaved”, ”Continental” tillsammans, var för sig och så vidare. På samma sätt har vi i Presstext hittat material om Ericsson i Kumla från lokaltidningen Nerikes Allehanda.

Artiklar från Katrineholms-Kuriren finns inte i nyhetsarkiven ovan och har därför inhämtats från tidningens egen hemsida. Värnamo Nyheter har inget arkiv på nätet, men släppte in oss på redaktionen i Värnamo och lät oss söka i tidningens interna nyhetsarkiv.

Efter att ha provsökt i motorerna kom vi fram till att en undersökningsperiod på två månader var lagom. En sådan genomgång skulle ge ett så pass stort material att resultatet blev generaliserbart, och samtidigt skulle det vara möjligt att koda under den tidsram vi arbetat efter. Här vägde vi också in det förhållandevis stora antalet variabler vi ställt upp.

Undersökningsperioderna startar dagen efter att de aktuella varslen offentliggjorts. Dessa är:

* Continental i Gislaved: 2001 12 11 – 2002 02 11
* Ericsson i Kumla: 2001 03 27 – 2001 05 27
* Flextronics i Katrineholm: 2001 08 07 – 2001 10 07

Totalt kom vår undersökning att omfatta 256 artiklar.

4.5 Förklaring till delar av kodschemat
Enligt Ekström/Lasson kan en kvantitativ innehållsanalys innehålla ett vitt spektra av variabler. Man vill gärna ha så många infallsvinklar som möjligt för att ge en så bred bild som möjligt. Men varje ny variabel medför också en mer komplex och tidskrävande analys (ibid s 111).

Efter att ha provat olika alternativ slutade vi på tjugoen variabler. Vi ville som nämnts svara på frågorna kring vilka som får uttala sig, hur ofta, om de förmedlar känslor eller fakta och om de gestaltas yrkesmässigt eller privat. Vi ville också dokumentera rena publiceringsfakta för att materialet ska vara möjligt för utomstående att kontrollera. De delar av schemat som berör publiceringsfakta och behandlar frågorna “vilka” och “hur ofta” kräver inga genomgripande förklaringar. De punkter som ändå är värda att förtydliga diskuterar vi i detta kapitel. För den som vill studera detaljerna finns hela kodschemat som en extra bilaga längst bak i uppsatsen. Lite längre fram under i detta kapitel ska vi också visa hur vi har resonerat kring våra frågor om känslor kontra fakta, och yrkesmässig kontra privat.

Artikeltyperna delas alltså in i kategorierna: nyhetsartikel, reportage, notis, intervju eller enkät. Detta är den enda storleksvariabel vi har undersökt. Att en notis inte har lika stort inflytande över läsaren som ett reportage kan anses troligt. Vi ägnar oss inte åt att mäta spaltcentimeter, men anser ändå att en generell bild av artiklarnas storlek är viktig att redovisa.

Vi frågar oss vidare hur många citerade källor varje artikel har. Med frågan avses det antal källor som får komma till tals i form av talstreck eller hela meningar inom citationstecken. Vi har även tittat på indirekta citat, i den mån de går att utläsa. Om uttalandet varit av typen "Göran Persson konstaterar också att arbetsmarknaden i Katrineholm inte är den bästa just nu", då är det ett uttalande som ska med i undersökningen. Handlar det däremot om information där källan är otydlig, faller denna bort. Endast ind
ivider kan räknas som källor.

Fråga 8 i kodschemat lyder: Vem är artikelns dominerande källa? Frågan kan besvaras med 1 arbetsgivare – här räknas hela arbetsgivarsidan in. 2 arbetstagare – här räknas arbetstagare som bara representerar sig själva, eller som uttalar sig om sin egen grupp. 3 facklig representant, 4 politisk representant, 5 myndighet, 6 utomstående expert eller 7 övriga.

Vi har här utgått från Håkan Hvitfelt och Torsten Malmströms kategorisering av begreppet i undersökningen Ekonomi och arbetsmarknad: journalistik i förändring (1990). Med dominerande källa menas där den röst som får mest utrymme i artikeln. Om två källor har ungefär lika mycket utrymme räknas den källa som kommer till tals först.

Utomstående expert är någon som inte har någon direkt koppling till det aktuella varslet men som förekommer i egenskap av just expert. Exempelvis en "professor i psykologi på arbetslivsinstitutet".

Frågorna 9 och 10 ser ut så här:
9. Förekommer arbetsgivare som källa?
Frågan kan besvaras:
1. Ja, ger i huvudsak uttryck för känslor
2. Ja, ger i huvudsak fakta och analys
3. Oklart vilket
4. Nej

10. Om ja, hur gestaltas källan?
1. Som en privat person
2. Som en yrkesmässig person
3. Oklart vilket
4. Nej

De två frågorna ovan (9 och 10) har vi ställt löpande om samtliga av de möjliga källor som räknas upp under fråga 8. Med dem avser vi att svara på frågeställningarna “I vilken utsträckning förmedlar de (källorna) fakta?”, “I vilken utsträckning förmedlar de känslor?” och “Gestaltas de källor som förekommer yrkesmässigt eller privat?” Fråga 9 har vi valt att formulera “dubbelpipigt”, för att på samma gång både få reda på om en källa överhuvudtaget förekommer och, i såna fall, vilken typ av information den lämnar.

4.6 Metodproblem

Vi är medvetna om att både fråga 9 och fråga 10 kan tyckas lämna utrymme för subjektivitet och godtycklighet. För att komma till rätta med det har vi i stor utsträckning hämtat inspiration från den analys som kommunikationsforskaren Lena Levin har gjort i doktorsavhandlingen Massmedial gestaltning och vardagsförståelse – versioner av en arbetsplatsomvandling (2003). Denna avhandling beskrivs i det tidigare teoriavsnittet. Vi har haft stor hjälp av och använt studien när vi utarbetat vårt kodschema.

Levins metod är mer komplex än i vår studie och skiljer sig som sagt från denna, särskilt på en punkt. Levin har undersökt artiklarnas aktörer istället för deras källor. Trots denna skillnad mellan Levins doktorsavhandling och vår c-uppsats tror vi att Levins resultat är intressanta att jämföra med våra. Det bortfall av information som vi får genom att bortse från aktörerna bör visserligen inte ignoreras, men samtidigt ser vi på det hela taget ett värde i att få reda på om våra resultat trots det pekar i samma riktning som Levins. Även Hvitfelt/Malmström har i sin undersökning Ekonomi och arbetsmarknad, journalistik i förändring delvis gjort undersökningen utifrån aktörsbegreppet. Vi tar oss, precis som i fallet Levin, vissa friheter att ändå göra jämförelser med Hvitfelt/Malmströms studie.

När vi har besvarat fråga 9 (och alla de likadana frågor rörande de andra kategoriserade källorna) har vi tittat på källans citat och vägt samman dess uttalanden. Många gånger har avgörandet varit enkelt, ibland svårt. Det hände naturligtvis att källan gav uttryck för både känslor och fakta, ibland i en och samma mening. Vi har hellre förpassat en artikel under ”oklart vilket” än hänfallit åt bedömningar som kan synas tveksamma.

De frågor som behandlar källans framställning som ”yrkesmässig” eller ”privat” kan sägas bära på samma problematik. Även där har vi varit försiktiga med att låta förutfattade meningar styra resultatet.

Vi är medvetna om att de båda frågornas utformning till viss del är av bedömande karaktär. Kodningen har också varit tidskrävande på grund av detta.

För att ge en tydlig bild av hur arbetet med den här kodningen har sett ut redovisar vi kodade artiklar och förklaringar till dessa som extra bilagor. Med denna redovisning hoppas vi och tror att det ska vara möjligt för andra forskare att göra om vår analys med, så långt detta är möjligt, samma resultat.

Vi har också gjort en så kallad intersubjektivitetsprövning för att ge läsarna någon sorts mått på svarens reliabilitet. Det vill säga, vi har var och en kodat femton artikelexemplar och sedan jämfört våra resultat. Det ska tilläggas att vi två – som jobbat nära, känner varandra sen tidigare och dessutom har resonerat oss fram till hur detta arbete ska se ut – kanske inte är de mest lämpade att göra en sådan prövning. Vi tänker förmodligen mer lika än två utomstående skulle ha gjort, men vi har ändå resonerat så att en prövning oss emellan är bättre än ingen alls.

Totalt var resultatet av detta test en samstämmighet på 94 procent. En sammanvägd prövning av de två frågor som tagit intryck av Levins studie (9 och 10) hade ett resultat på 87 procent.

Ett annat problem som vi har blivit medvetna om under resans gång är det faktum att nyhetsarkiven Presstext och Mediearkivet inte är hundra procent fullständiga. Även om arkiven innehåller det mesta, publiceras inte allt de olika tidningarna skrivit där. Vi kan alltså räkna med ett visst bortfall av publicerat material. Det är en typ av avgränsning vi har varit beredda att göra. Värnamo Nyheter fanns dock inte i något arkiv och vi sökte därför som sagt i redaktionens interna databas. Likaså hade Katrineholm-Kuriren ett eget arkiv på tidningens hemsida.

Detta innebär att urvalet möjligtvis skulle kunna bli skevt. Eftersom vi har Värnamo Nyheters samtliga artiklar, och eftersom Continental-materialet visat sig vara störst, skulle det kunna styra resultatet i stor utsträckning. Samtidigt kan vi konstatera att materialet kring Continental i Gislaved inte är mycket större än det kring Eriksson i Kumla. Från Eriksson är samtliga artiklar hämtade från nyhetsarkiven. Materialet från Continental är 111 artiklar, medan materialet om Eriksson är 101 artiklar. Det tyder inte på något stort bortfall från nyhetsarkiven.

Det som skulle kunna verka anmärkningsvärt är att Flextronics i Katrineholm bara samlade 44 artiklar, något som vi bedömer beror på att vaslet som nyhet inte blev lika stor som de två andra.

5. Resultat

Vår undersökning har omfattat totalt 256 artiklar. Som nämnts i metodkapitlet påbörjas respektive fallstudie dagen efter det aktuella varslet, och sträcker sig två månader framåt i tiden. I det här kapitlet redogör vi först och främst för de totala resultaten, för att sedan dela upp dem i olika tabeller efter relevans.

Generellt sett har vi valt att samla så mycket information som möjligt i relativt få tabeller, snarare än att till exempel ställa upp enskilda tabeller för varje källkategori.

5.1 Basinformation
Artiklarna vi granskat har hämtats från de olika tidningarna enligt nedanstående frekvenstabell 3.

Tabell 3: Artikelfrekvens per tidning
DN SvD AB EXP KK NA VN Tot.
Antal artiklar 33 18 22 25 29 56 73 256

Som synes har vi funnit klart flest artiklar i Värnamo Nyheter, och även de två övriga lokaltidningarna har rapporterat rikligt. Rikstidningarna har generellt sett en lägre frekvens, även om den är marginellt högre i Dagens Nyheter än i Katrineholms-Kuriren, vilket kan anses aningen anmärkningsvärt då de behandlat samtliga varsel. Lokaltidningarna har naturligtvis enbart skrivit om det varsel som berör det egna spridningsområdet.

Vad gäller artiklarnas karaktär ser fördelningen ut som följer:

Tabell 4: Artikeltyp per tidning
DN SvD AB EXP KK NA VN Tot.
Nyhetsartikel 21 10 15 20 28 48 67 209
Reportage 5 1 1 1 1 2 0 11
Notis 7 5 2 1 0 1 3 19
Intervju 0 1 2 3 0 1 2 9
Enkät 0 1 2 0 0 4 1 8
Totalt 33 18 22 25 29 56 73 256
N=256

Den rena, vanliga nyhetsartikeln var som synes den absolut vanligaste artikelformen. Antalet notiser var däremot mindre än vi väntat oss på förhand, och aningen överraskade blev vi även av att Dagens Nyheter var den enda tidningen som behandlade de tre varslen i reportageform i någon nämnvärd utsträckning.

För att komplettera den rena bakgrundsredovisningen; så här såg fördelningen ut när vi delade in artiklarna efter deras placering i tidningen:

Tabell 5: Artikelns placering i tidningen
DN SvD AB EXP KK NA VN Tot.
Allmänna nyhetssidor 2 5 22 25 29 40 72 195
Ekonomi 31 13 0 0 0 16 0 60
Kultur 0 0 0 0 0 0 1 1
Totalt 33 18 22 25 29 56 73 256
N=256

Med facit i hand är det tydligt att vi kunnat stryka kategorin kultursidor. Ja, i ärlighetens namn kanske hela variabeln var onödig. Det utslag som distinktionen mellan allmänna nyhetssidor och ekonomisidor gav är nämligen enkelt att förklara. Det är helt enkelt bara Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Nerikes Allehanda som har några egentliga ekonomisidor av de undersökta publikationerna.

5.2 Vilka får uttala sig och hur ofta?
Efter denna presetation av basfakta går vi över till de mer teoretiska aspekterna av undersökningen. I det här avsnittet presenterar vi resultaten vi använt för att besvara våra frågeställningar.

I avsikten att besvara frågeställningen gällande vilka som får uttala sig i samband med företagsnedskärningar är det främst nedanstående tabeller 6 och 7 som givit grund för analys.

Tabell 6: Artikelns dominerande källa
Artikelns dominerande källa

Arbetsgivare 17,2 %
Arbetstagare 11,7 %
Fackligt ombud 17,6 %
Politisk representant 27,7 %
Myndighet 6,6 %
Utomstående expert 6,6 %
Övriga 12,5 %
N=256

Relativt sett är andelen artiklar där gruppen arbetstagare är den dominerande källan låg, men knappast exceptionellt låg. Visserligen förekommer gruppen arbetsgivare i långt fler artiklar, men om man till exempel väljer att lägga ihop arbetstagare med gruppen fackligt ombud blir deras representation långt större än gruppen arbetsgivare.

De politiska representanterna är klart vanligast som dominerande källa; mer än en fjärdedel av de undersökta artiklarna har disponerats på det sättet.

Tabell 7: Förekomst av källkategorier
Ja
Arbetsgivare 25,4 %
Arbetstagare 14,8 %
Fackligt ombud 29,3 %
Politisk representant 41,8 %
Myndighet 10,9 %
Utomstående expert 10,5 %
Övriga 14,5 %
N=256

Tendensen från tabell 6 bekräftas och förstärks i och med ovanstående resultat. Den särklassigt mest representerade gruppen är politisk representant. Den förekommer i nästan hälften av alla artiklar – oavsett innehåll eller vinkel.

Ingen nämnvärd skillnad förekommer mellan de olika tabellerna 6 och 7. Det finns ingen grupp som är dominerande källa i en oproportionerligt stor del av de artiklar där de förekommer. Inte heller är gruppen övriga så stor att det finns anledning att misstänka att vi borde ha etablerat ytterligare kategorier; snarare anser vi att tabellernas utfall antyder att den indelning vi gjort är väl fungerande.

Vi har även gått ett steg längre i uppdelningen, och slagit samman olika kategorier enligt uppdelningen mellan elitkällor (arbetsgivare, fackliga ombud, politiska representanter, myndighetsföreträdare och utomstående experter) respektive icke-elitkällor (arbetstagare) och övriga. Att vi valt att klassificera materialet på det här sättet har sin grund i Stuart Halls resonemang om just elit- och icke-elitkällor, som presenterades i teorikapitlet. Detta ledde till ett resultat där 75,8 procent av de dominerande källorna (tabell 6) utgjordes av elitpersoner, 11,7 av icke-elitpersoner och 12,5 procent av de övriga. När det gäller källornas förekomst (tabell 7) så var elitpersonerna representerade i 70,7 procent av artiklarna, icke-eliten i 14,8 procent av fallen och de övriga i 14,5 procent.

5.3 Källor som förmedlare av fakta och känslor
Till att börja med var vi alltså ute efter att få kunskap om vilken typ av information de citerade källorna lämnade. Fanns det en skillnad mellan den information som, till exempel, arbetstagare lämnade jämfört med den som arbetsgivare gav?

Tabell 8: Förekomst av källkategorier, uppdelat på typ av information
Ja, ger i huvudsak uttryck för känslor
Ja, ger i huvudsak fakta och analys
Ja, oklart vilket Nej
Arbetsgivare 0,4 % 23,4 % 1,6 % 74,6 %
Arbetstagare 12,9 % 2,0 % 0 % 85,2 %
Fackligt ombud 5,5 % 23,4 % 0,4 % 70,7 %
Politisk rep. 3,1 % 35,5 % 3,1 % 58,2 %
Myndighet 0,4 % 10,5 % 0 % 89,1 %
Expert 0 % 10,5 % 0 % 89,5 %
N=256


Svaret visade sig vara ja. Medan den citerade arbetsgivaren gav uttryck för känslor i blott 0,4 procent av artiklarna (vid ett enda tillfälle) gjorde arbetstagaren detsamma i 12,9 procent av fallen (i reda tal i 33 av 38 aktuella artiklar). När det sedan gällde att lämna fakta och/eller analys var förhållandet däremot det omvända – arbetsgivaren gjorde det i nästan alla aktuella artiklar, medan arbetstagaren i praktiken aldrig gjorde det.

Faktum är att tendensen är anmärkningsvärt tydlig. Arbetstagarna var i stort sett den enda grupp som överhuvudtaget gav uttryck för känslor. Såväl de fackliga ombuden som de politiska representanterna och myndighetspersonerna lämnade information av samma slag som arbetsgivarna – fakta och analys.

5.4 Källornas gestaltning som privata eller yrkesmässiga
En väldigt snarlik tendens fann vi även i svaren på nästa frågekategori; den om hur de citerade källorna gestaltas.

Tabell 9: Gestaltning av källkategorier

Som en privat person
Som en yrkesmässig person
Oklart vilket Kategorin förekommer inte
Arbetsgivare 0 % 25,0 % 0,4 % 74,6 %
Arbetstagare 12,1 % 2,3 % 0,4 % 85,2 %
Fackligt ombud 3,1 % 18,8 % 7,4 % 70,7 %
Politisk rep. 0,8 % 32,0 % 9,0 % 58,2 %
Myndighet 0,4 % 9,4 % 1,2 % 89,1 %
Expert 0 % 9,4 % 1,2 % 89,5 %
N=256

Återigen är det kategorin arbetstagare som skiljer sig från det övriga mönstret. De är de enda som överhuvudtaget gestaltas som privata personer i någon egentlig mening – och de gör det dessutom i nästan samtliga fall där de förekommer.

Den ovanstående tabellen 9 visar även att bortfallet – svaren som vi sorterade in under oklart vilket – var större här än tidigare. I vissa fall framgick det helt enkelt inte direkt i vilken egenskap till exempel en politiker yttrade sig, och då har vi alltså sorterat de tveksamma svaren som oklara.

5.5 De tre fallen
När vi delade upp resultaten utifrån de tre separata fallen fann vi inga förhållanden som skiljde sig från de totala resultaten på något anmärkningsvärt sätt.

Undersökningen omfattade flest artiklar skrivna om nedläggningen av Continental-fabriken i Gislaved, följt av Ericsson-varlsen i Kumla. Flextronics i Katrineholm kom dock inte upp i ens hälften så många artiklar som de två andra fallen. Vi antar att det beror på att de varslen relativt sett berörde en lägre procent av kommunens totala arbetsstyrka, och därför inte uppnådde samma nyhetsvärde.

Tabell 10: Antal artiklar, fördelat på de tre fallen
Ericsson
Continental
Flextronics
Dagens Nyheter 11 15 7
Svenska Dagbladet 9 6 3
Aftonbladet 10 9 3
Expressen 15 8 2
Katrineholms-Kuriren 0 0 29
Nerikes Allehanda 56 0 0
Värnamo Nyheter 0 73 0
Totalt 101 111 44
N=256

Vad gäller artiklarnas dominernade källa finns de två saker vi vill betona. För det första att det faktiskt var vanligare att arbetstagare var dominerande källa i rapporteringen kring Ericsson, än att arbetsgivare var det. För det andra att förhållandet var näst intill det omvända vad gäller bevakningen av Flextronics. Där var arbetstagarna dominerande källa i en väldigt låg procent av fallen, medan arbetsgivare och politiska representanter var det i betydligt större utsträckning. Övriga källor förekom knappt alls som dominerande källa i rapporteringen kring det fallet.

Tabell 11: Artikelns dominerande källa
Ericsson
Continental
Flextronics
Arbetsgivare 13,9 % 17,1 % 25,0 %
Arbetstagare 14,9 % 10,8 % 6,8 %
Fackligt ombud 19,8 % 17,1 % 13,6 %
Politisk rep. 25,7 % 27,0 % 34,1 %
Myndighet 6,9 % 4,5 % 11,4 %
Expert 6,9 % 6,3 % 6,8 %
Övriga 11,9 % 17,1 % 2,3 %
N=256

När det gäller frågorna om hur ofta källorna förekommer, vilken typ av informationen de ger och hur de gestaltas har vi valt att inte redovisa separata tabeller för varje enskilt fall. Jämfört med de sammanlagda resultaten finns det inga tendenser som skiljer sig på något anmärkningsvärt sätt, och eftersom vårt syfte inte varit att jämföra rapporteringen mellan fallen tycker vi att det skulle tynga ner uppsatsen att ställa upp ytterligare sju tabeller med näst intill identiska resultat.

5.6 Skillnader mellan riks- och lokalpress
Egentligen är de tabeller vi nu redovisat tillräckliga för att svara mot vårt syfte och våra frågeställningar. Vi har dock valt att redovisa ytterligare en. Inte för att vårt syfte varit att studera eventuella skillnader mellan olika tidningars rapportering, utan snarare för att vi inte kunde undvika att upptäcka några mönster som vi anser det värt att uppmärksamma.


Tabell 12: Artikelns dominerande källa i riks- kontra lokalpress

Rikspress Lokalpress
Arbetsgivare 20,4 % 15,2 %
Arbetstagare 19,4 % 7,0 %
Fackligt ombud 22,4 % 14,6 %
Politisk representant 26,5 % 28,5 %
Myndighet 4,1 % 8,2 %
Utomstående expert 4,1 % 8,2 %
Övriga 3,1 % 18,4 %
N=98 N=158


Det är främst två aspekter som vi vill understryka. Det som vi anser vara anmärkningsvärt är skillnaden i hur ofta arbetstagare varit artikelns dominerande källa. I rikspressen har detta skett i en utsträckning som är fullt jämförbar med den som gäller övriga kategorier. Arbetstagare har i praktiken varit artiklarnas fokus i lika hög utsträckning som både arbetsgivare och fackliga ombud, och hamnar faktiskt inte ens överdrivet långt bakom politiska representanter. I lokalpressen, däremot, är skillnaden väsentligt mycket större. Här har arbetstagarna inte varit huvudkällan i ens var femtonde artikel, och som en jämförelse kan betonas att de politiska representanterna fyllt den rollen mer än fyra gånger så ofta.

Det ska också sägas att ”övriga” källor kan synas utgöra en stor grupp i lokalpressen. Förklaringen till detta tror vi vara enkel. De små samhällena hotas av utflyttning och massarbetslöshet om deras huvudindustri lägger ner; ett varsel påverkar ofta näst intill alla kommunens invånare. Lokaltidningarna gör därför vinklar på snart sagt alla föreningars och intressegruppers historier. Ishockeytränare, butiksinnehavare etcetera får komma till tals.

6. Analys

6.1 Vilka får uttala sig och hur ofta?
Enligt våra resultat har gruppen elitkällor mycket högt nyhetsvärde i nyheter som rör industrivarsel. Det stämmer med Hvitfelts värderingsmodell (Hvitfelt 1985, s 215 f).

Stuart Hall och Glasgows mediagrupp definierar elitkällor som företrädare för större institutioner och företag (Hall et al 1978, s 57 ff). Enligt den uppdelningen i elit/ickeelit blir våra resultat: 11,7 procent av de dominerande källorna hörde till icke-eliten, 75,8 procent till elitgrupperna och 12,5 procent till de övriga. I term av källornas förekomst är fördelningen: 14,8 procent icke-elit, 70,7 procent elit och 14,5 procent övriga.

Resultaten går inte i linje med Hvitfelt/Malmströms samlade arbetsmarknads- och ekonomimaterial (1990, s 26), som vi redogjort för i teorikapitlet. Om vi däremot tittar på det enskilda arbetsmarknadsmaterialet i Hvitfelt/Malmströms studie blir vissa mönster intressanta, även om de inte ska tolkas alltför bokstavligt eftersom författarna som tidigare nämnts har tittat på dominerande aktörer i stället för dominerande källor (ibid, s 42).

Som dominerande källor är varken arbetsgivare, arbetstagare eller den fackliga sidan i vår undersökning lika inflytelserika som de var i författarnas studie år 1990. Vad som är allra mest påtagligt är att politikersidan är så mycket mer dominerande i den studie vi har gjort. Politiska partier/organ var dominerande aktörer i 10 procent av fallen i Hvitfelt/Malmströms undersökning 1990 (ibid s 42). I författarnas totala källmaterial, alltså det samlade undersökningsmaterialet, var siffran 16 procent (ibid s 26). Enligt Hvitfelt/Malmströms tabeller hade politikerna i och för sig ökat stadigt från 1976, men den ökningen var långt ifrån så stor som i vår studie. I de resultat vi har gjort är nästan 28 procent av de dominerande källorna politiker. De är de avgjort mest flitigt använda källorna när det gäller såväl lokal- som rikspress.

De politiska representanterna dominerar också stort vad gäller förekomst. Vi har svårt att föra en teoretisk diskussion kring detta faktum, och återkommer därför till politikergruppen i ett senare kapitel av mer reflekterande karaktär. Vi nöjer oss med att konstatera att politikerna har haft ett jämförelsevis stort nyhetsvärde under varslen i Kumla, Katrineholm och Gislaved.

Enligt Hvitfelt/Malmström ökar arbetstagarna i nyhetsvärde på bekostnad av facket, men i vår undersökning har arbetstagarna haft lägre nyhetsvärde än i Hvitfelt/Malmströms. Vi kan alltså inte utläsa någon ökning, även om arbetstagarna är nästan lika välrepresenterade som facket. Som dominerande källor skiljer sig dessa grupper med bara 6 procentenheter. Särskilt tydlig var denna tendens i rikstidningarna, där skillnaden bara var 3 procentenheter.

Den mångfald som Sahlstrand efterlyser (Sahlstrand, s 2000, s 203) kan se ut att förekomma till viss del i vår undersökning. I varje fall får alla de grupper vi har undersökt ett visst utrymme.

6.2 Hur världen definieras i media
I en förlängning betyder våra resultat, tolkade enligt Hall, att elitkällorna till stor del ger nyheterna sin gestaltning och definierar ”vad problemet är”. På så vis skulle avvikande versioner från just arbetstagarna av en fråga som ”varför lägger fabriken ner?” inte få plats i medieutbudet. De avvikande versioner skulle kunna komma att bedömas som irrelevanta och poänglösa i och med att de faller utanför diskussionen (Hall et al, 1978, s 57).

Samtidigt kan vi konstatera att ett visst mått av icke-elit faktiskt förekommer som källor i vår undersökning. Även om eliterna är i stor majoritet har arbetstagarna haft en chans att uttala sig i vissa fall. Vi kan säga att våra resultat, utlästa enligt Hall, tyder på att det huvudsakligen är elitkällorna som får definiera hur industrivarsel tolkas i våra dags- och kvällstidningar.

6.3 Globalisering
I Hvitfelt/Malmströms undersökning (1990) hade nyhetsvärderingen av arbetsmarknadsnyheter minskat sedan 70-talet. Vi kan inte entydigt jämföra våra material, men klart är att de skiljer sig åt. Om detta är globaliseringens verk är omöjligt att svara på.

Arbetstagare skulle kunna få högt nyhetsvärde på grund av den dramatisering av nyhetsbevakningen som Hvitfelt/Ghersetti beskriver i Slutet på sagan (2000, s 19). Några sådana slutsatser kan vi dock inte dra med säkerhet. Inte heller kan vi veta om facket har minskat som källa, eftersom vår studie inte visar upp tillräckligt tydliga mönster i jämförelse med Hvitfelt/Malmströms undersökning.

6.4 En jämförelse med amerikanska förhållanden
Den bild som Jerry Rollings målar upp av USA (Rollings 1983, s 135), där facket och arbetarna i stort sett är osynliga, stämmer inte överens med de svenska förhållanden vi undersökt. Inte heller kan resultatet sägas väga upp till Barbara Ehrenreich vittnesmål om ett medieutbud fritt från ”den vanliga amerikanen” (Ehrenreich 1995, s 40). I vår undersökning får arbetstagarna i viss utsträckning vara med i artiklarna som beskriver vad som händer med deras arbetsplats.

Sett ur en synvinkel får arbetstagarsidan förekomma som källa oftare än arbetsgivarsidan. Om arbetstagarna slås ihop med fackförbunden, och arbetsgivarna får stå som motpart, förekommer arbetstagare och fack 19 procentenheter oftare. Tendensen är densamma vad gäller att vara en artikels dominerande källa. Även om alla knappast är av åsikten att det är en rättvis indelning, är det ändå resultat som ligger långt ifrån den bild som målas upp av de amerikanska författarna.

De skillnader vi ändå ser mellan den situation som beskrivs i USA och den som vi ser i vår undersökning är ganska väntade, i alla fall vad gäller facket. I Sverige är 83 procent av LO-arbetarna fackanslutna, i USA var procentsiffran 13,5 år 2000. Förbunden Metall (Ericsson och Flextronics) och Industrifacket (Continental) har alltså hög organisationsgrad. Det vore märkligt om organisationer med så många medlemmar vore helt osynliga i nyheter som så drastiskt berör just medlemmarna.

6.5 Källor som förmedlare av fakta och känslor
Arbetstagarna fick i vår undersökning i huvudsak ge uttryck för känslor. De har i allmänhet det Levin kallar för ”litet handlingsutrymme” (ibid, s 140). De är ledsna, frustrerade och ”drabbade”.

Detta faktum förstärker den bild som Hvitfelt/Ghersetti ger i Slutet på sagan (2000, s 19). Journalister använder den “vanliga människan” i syfte att skapa dramatik och fånga känslor. Med den vanliga människan i centrum skapas utrymme för läsaren att leva sig in och blir berörd.

Utrymmet för att uttrycka känslor inkräktar dock på utrymmet att lämna fakta och analys. I bara två procent av fallen gav arbetstagarna i huvudsak uttryck för detta.

Experter, myndigheter och arbetsgivare uttryckte i princip aldrig huvudsakligen känslor. Även fackliga ombud och politiker gav uttryck för fakta och analys i ett klart övervägande antal av fallen, även om de ibland gav uttryck för något mer känslosam information. Dessa källor hade samtliga mer ”handlingsutrymme” än arbetstagarna. De hade teorier, lösningar och förklaringar som följde logiska resonemang, liknande de Levin beskriver (ibid).

Vad ger dessa skilda uttryckssätt för signaler? Känslor ger kanske sympati, men ger de trovärdighet? Och de som får stå för fakta och analyser; måhända ger de ett intryck av trovärdighet, men inte sympati? Dessa antaganden är möjliga, om än långt ifrån självklara. Om de stämmer kan bilden bidra till något av den stereotypisering av de olika grupperna som Ehrenreich (1995, s 40), Martin (2003, s 192) och Rollings (1983, s 132 ff) hävdar uppträder i USA.

Att det är elitkällorna som i första hand får stå för fakta och analys går också i linje med den bild som McQuail (2000, s 487) målar upp. Media gynnar främst de redan inflytelserika. Det är elitkällornas versioner som får företräde, inte bara genom hur ofta de förekommer, utan genom vad de faktiskt får säga.

6.6 Källornas gestaltning som privata eller yrkesmässiga
Källornas gestaltning i bemärkelsen privat eller yrkesmässig är mycket tydlig främst vad gäller två kategorier. Arbetsgivarna framställs aldrig privat, och arbetstagarna framställs sällan som yrkesmässiga.

Gestaltningen av övriga källkategorier har varit svårare att se solklara mönster i, främst när det gäller politiker och fackliga ombud. Precis som dessa kategorier gav aningen mer känslomässig information än övriga elitkällor, kan de också sägas få framstå som mer privata. Skillnaderna är dock relativt små.

Vi kan alltså instämma med Levin i så motto att framför allt arbetsgivare, men även andra elitkällor, övervägande presenteras på ett sätt som antyder ansvar och kunskap (Levin 2003, 122 ff). Deras titlar är med och de blir inte tilltalade med något annat än sina yrkesroller. Dessa källors privatliv lämnas i stor utsträckning utanför artiklarna.

På omvänt sätt presenteras ofta arbetstagarnas privatliv. Ålder, bostadsförhållanden, familjebild och privata intressen är allt som oftast med. Resultaten går också här i linje med Levins (ibid.)

Vi har inte som Levin använt oss av fokusgrupper i vår undersökning, men vill ändå lyfta fram en poäng hon gör. Levin menar att fokusgrupperna i hennes undersökning problematiserar, diskuterar och lyfter fram tvetydigheter. Detta kom sällan fram i tidningarna (ibid, s 214). Arbetstagarna hade helt andra berättelser än de etablerade källorna. Skillnaderna i versioner beror delvis på att olika människor lever i skilda verkligheter (ibid s 178). Våra resultat visar att arbetstagare i huvudsak får uttrycka känslor, och att deras privata sfär avhandlas i stället för deras yrkeskompetens. Enligt Levin kan det innebära att arbetstagarnas versioner av vad som hänt och hur det ska tolkas är underrepresenterade.

Även källornas gestaltning kan alltså sägas ge näring åt de stereotypa bilder av de olika grupperna, beskriven av de amerikanska författare vi refererat till. Likaså går de åter i linje med de stilgrepp som Hvitfelt/Ghersett
i talar om i Slutet på sagan (2000, s 19). Den vanliga människan kan ju sägas bli mindre vanlig om inte läsarna får närma sig honom eller henne på ett ”privat” sätt.

Sahlstrand skrev bland annat “för att nyhetsjournalistikens källanvändning ska gynna samhällsintresset krävs att den ska välja och gestalta källorna på ett sätt som ger informativitet.” (Sahlstrand, s 2000, s 203). Den gestaltning han talar om kan i vår undersökning sägas stämma in på samtliga elitkällor. Arbetstagarna däremot, gestaltas inte på ett sådant sätt. Hur journalister använder arbetstagarna som källor kan alltså inte sägas gynna samhällsintresset.

6.7 Lokal- och rikspress
Vårt syfte har inte varit att undersöka skillnader mellan olika tidningar, men vi har funnit vissa skillnader mellan det lokala och nationella perspektivet som vi tycker är värda en diskussion. För det första: lokaltidningarna har rapporterat i klart högre utsträckning kring de aktuella varslen, något som är ganska självklart. Vi kan konstatera att enligt Hvitfelts modell värderas nyheter högre bland annat om de sker inom ett kort geografiskt eller kulturellt avstånd (Hvitfelt 1985, s 215 f).

”Övriga” källor kan synas utgöra en stor grupp i lokalpressen. Förklaringen till detta alltså att samhällena hotas av utflyttning och massarbetslöshet om deras huvudindustri lägger ner; ett varsel påverkar ofta näst intill alla kommunens invånare. Lokaltidningarna gör därför vinklar på snart sagt alla föreningars och intressegruppers historier. Ishockeytränare, butiksinnehavare etcetera får komma till tals.

En inte lika väntad fördelning är att arbetstagare är nästan tre gånger så vanlig som dominerande källa i rikspressen jämfört med lokalpressen. Varför det förhåller sig så har vi inga klara teorier om. Kanske har de världsomspännande personvinklande och dramatiserande tekniker som Hvitfelt/Ghersetti (2000, s 152) beskriver fått större genomslag på riksplanet. De stora rikstidningarna har förmodligen en närmare kontakt med den globala arenan.

Kvällstidningarna står också för en stor del andelen arbetstagare som källor. Det kan antas vara väntat på grund av dessa redaktioners mer eller mindre uttalade vision om att göra nära och dramatiska vinklar samt skildra den “lilla människan”.

Glappet mellan fackliga källors och arbetstagares förekomst är också större i lokaltidningarna, något som kan tyda på att den trend där arbetstagarna får utrymme på bekostnad av facket (Hvitfelt/Malmström 1990, s 43) inte nått ut till de lokala tidningarna i samma utsträckning som den nått ut till rikstidningarna. Facket och arbetstagarna får i lokalpressen lämna plats åt framför allt de källor vi betecknat som ”övriga”, men också åt myndigheter och utomstående experter.

På det hela taget vore dessa skillnader, med utgångspunkt i den lägre representationen av arbetstagare i lokalmedia, ett intressant ämne för vidare studier.
7 Slutsats
Svaret på vilka som får uttala sig i tidningar i samband med varsel inom industrin må vara tydligt i reda siffror och procent, men att tolka vad dessa siffror verkligen betyder i termer av “mycket”, “lite” eller “lagom” är ändå ingen enkel uppgift. Å ena sidan får elitkällorna stort företräde när det gäller att bli utvald som källa. Å andra sidan har facket och arbetstagarna tillsammans mer utrymme än tillexempel arbetsgivarsidan, och så vidare.

Något vi ändå kan säga med säkerhet är att politiker, jämfört med tidigare studier och jämfört med övriga källkategorier, får uttala sig förvånansvärt mycket. Politiska representanter förekommer som källa i över 40 procent av samtliga undersökta artiklar.

Vi kan konstatera att vid tidningars nyhetsrapportering i samband med stora varsel får arbetstagarna främst uttrycka känslor och gestaltas som privata personer. Elitkällorna gestaltas oftast yrkesmässigt samt uttrycker fakta och analys. Detta kan antas leda till att en ganska schablonartad bild målas upp av de olika källornas karaktärer.

Den som presenterar fakta och analys får sägas framstå som den som vet hur händelser ska tolkas. Rimligtvis kan det finnas andra aspekter än de som elitkällorna står för; versioner och förklaringar som inte är elitens, men ändå är värda att föra fram och komplettera den bild som finns i medieljuset. Frågan handlar ju ytterst inte om vad som är sant, utan om inte så många sanningar som möjligt borde få plats i medieutbudet.

Faktum är att journalistisk produktion har en särställning i svensk lag; den har privilegier tack vare det uppdrag som journalistiken har för den svenska demokratin (Olsson 2003, s 19). Enligt pressutredningen 1994 (SOU 1995:37, s 159) har journalistiken dels i uppdrag att informera, men också att låta olika grupper i samhället komma till tals.

8. Reflektioner
Vi blev lite förvånade över att källkategorin politiker så fullständigt sopar golvet med de resterande. Vi kan bara anta att den diskussion som följde i kölvattnet av de tre varslen kom att handla mycket om den hotade landsbygden och företagens utflyttning av produktion till andra länder. I fallet Gislaved utvidgades dessutom problematiken när företaget visade sig ha tagit emot EU-stöd, pengar som inte kommit ägarna till gagn om tillverkningen stannat i Sverige. Den och de andra frågorna gjordes och blev till stor del till politiska sådana, både på lokal och nationell nivå, något som också avspeglar sig i våra resultat.

Vad politikerna gjorde, tyckte, och kunde göra blev centralt. Hur de skulle handskas med konsekvenserna av en massiv arbetslöshet likaså. Arbetsgivarna hänvisade i stort sett till varslen som resultat av ekonomi. Mycket mer än så förklarade de inte situationen. De enda riktigt auktoritära källor som återstod tycks ha varit politikerna. Dessa fick, hårddraget, ta över rollen som motpart till arbetsgivarna från facket. Bilden av att fackföreningarna är svaga i bemärkelsen att de har svårt att agera i en sådan här situation framstår som rätt tydlig.

I slutändan blev det också tydligt att politikerna, hur mycket de än fördömer, kritiserar och går på, inte kan göra mycket för att förändra det inträffade - de heller. Slutresultatet av varslen vet vi ju. Däcktillverkaren i Gislaved ligger nere, Flextronics i Katrineholm likaså. Ericsson gjorde sig av med 1 200 tjänster i Kumla, vilket är en förödande mängd arbetslösa människor.

I den globala ekonomin framstår den enskildes röst som väldigt svag. Om inte Sveriges näringsminister kan agera, hur troligt är det då att en maskinoperatör i Kumla får göra sin röst hörd, hur troligt är det att hans röst betyder något?

Sett ur det perspektivet skulle man kunna argumentera att arbetstagarna framställs som de förtjänar. Om de är offer för en yttre ordning är de väl så de ska visas?

En journalist och vän sa om resultatet av vår studie: "Vadå, det är väl naturligt att arbetarna är ledsna, hur ska de annars framställas?" "Och", tillade han om arbetsgivarna, "det är väl rätt att de som sitter inne med informationen ska föra fram den".

Han har en poäng. Förmodligen blir den som blir av med sitt jobb ledsen, och arbetsgivaren ska självklart svara på varför beslutet om nedskärningen har fattats. Men det är bara två av otaliga versioner som kan göras på detta tema. Ska tidningarnas verklighet vekligen begränsas till dessa enkla faktum?

Det hade varit mycket intressant att komplettera denna studie med intervjuer av de journalister som arbetat fram de artiklar vi har gått igenom. Då hade vi kunna få en bild av om de resonerat precis som vår vän journalisten ovan. Den journalist som åker till Gislaved med uppdraget att leta upp en ledsen arbetare, en informerande chef och ett stridslystet fackombud kommer förmodligen hem med just dessa gestalter i sitt block. Vad hade hänt om han sökt efter andra karaktärer? Eller ställt fler, och annorlunda, frågor?

Tillbaks till frågan: om arbetare är offer för en yttre ordning är de väl så de ska visas? Visst. Men det är inte bara så de ska visas. Det är just i en värld där den enskildes röst är svag som journalistiken borde anstränga sig för att inte hemfalla åt schablonartade beskrivningar som gör denna röst ännu svagare. Och det är just i en sån värld som det är viktigt att de svagares versioner av det som hänt får en rimlig chans att komma fram.

9. Litteratur
Albåge, Lars-Gunnar & Egerö, Anne-Marie (red, 2003): Tretton perspektiv på lönebildningen Stockholm: Medlingsinstitutet.

Ekström, Mats & Larsson, Larsåke (2000): Metoder i kommunikationsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Ehrenreich, Barbara (1995): Why the Average Person Has Disappeared From American Media Culture. I: Dines, Gail & Humez, Jean M. (red, 1995): Gender, Race and Class in Media – a Text Reader. Thousand Oaks: Sage Publication Inc.

Fairlcough, Norman (1995): Media Discourse. London: Edward Arnold.

Foltin, Hans Friedrich (1983): Presentation of the Working World in the Mass Media in the Federal Republic of Germany. I: Mosco, Vincent & Wasko, Janet: The Critical Communications Review. Norwood, New Jersey: Alex Publishing Corporation.

Ghersetti, Marina & Hvitfelt, Håkan (2000): Slutet på sagan – prinsessan Dianas död i press, radio och TV. Stockholm: Styresen för psykologiskt försvar.

Glasgow University Media Group (1976): Bad News. London: Routledge & Kegan.

Hall, Stuart et al (1978): Policing the Crisis – Mugging, the State, and Law and Order. London: Macmillan.

Hjarvard, Stig (red, 2001): News in a Globalized Society. Göterborg: Nordicom univ.

Hvitfelt, Håkan (1985): På första sidan – en studie i nyhetsvärdering. Stockholm: Beredskapsnämnden för psykolgiskt försvar.

Hvitfelt, Håkan & Malmström, Torsten (1990): Ekonomi och arbetsmarknad i förändring. Stockholm: Svensk informations mediecenter.

Kask, Peeter-Jaan: (2003): Lönebildningen och frukten av vårt arbete. Stockholm: Medlingsinstitutet.

Levin, Lena (2003): Massmedial gestaltning och vardagsförståelse – versioner av en arbetsplatsomvandling. Linköping: Tema, Univ.

LO, medlemmar (2003): http://www.lo.se/raw/documents/46095_2003medlemsantaltabell.pdf

McQuail, Denis (2000): Mass Communication Theory. Oxford: The Alden Press.

Martin, Christopher R (2003): The 1997 United Parcel Service Strike: Framing the Story for Popular Consumption. I: Journal of Communication Inquiry 27:2.

Mosco, Vincent & Wasko, Janet (1983): The Critical Communications Review. Norwood, New Jersey: Alex Publishing Corporation.

Olsson, Anders R. (2003): Yttrandefrihet och tryckfrihet – handbok för journalister. Stockholm: Prisma.

Presstödsnämnden (1995): Vårt dagliga blad – stöd till svensk dagspress. Stockholm: SOU 1995:37.

Rollings, Jerry (1983): Media Content and the Working People. I: Mosco, Vincent & Wasko, Janet: The Critical Communications Review. Norwood, New Jersey: Alex Publishing Corporation.

Sahlstrand, Anders (2000): De synliga – nyhetskällor i svensk storstadsmorgonpress. Stockholm: Institutionen för journalistik, medier och kommunikation.

Schlesinger, Philip & Tumber, Howard (1999): Reporting Crime. I: Tumber, Howard (red, 1999): News a Reader. New York: Oxford University Press Inc.

Tumber, Howard (red, 1999): News a Reader. New York: Oxford University Press.

Wiklund, Anders (2003): Ett kritiskt perspektiv. Stockholm: Medlingsinstitutet. I: Albåge, Lars-Gunnar & Egerö, Anne-Marie (red, 2003): Tretton perspektiv på lönebildningen Stockholm: Medlingsinstitutet.

Winston, Brian (1983): On Counting the Wrong Things. I: Mosco, Vincent & Wasko, Janet: The Critical Communications Review. Norwood, New Jersey: Alex Publishing Corporation.
Bilaga 1.0: Kodschema

Industrivarsel – Kodschema tidningar

Urval tidningar: Samtliga artiklar som faller in under sökorden … och publicerats på nyhetsplats i Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Katrineholms-Kuriren, Nerikes Allehanda eller Värnamo Nyheter som under perioderna …

1. Kodnummer ______________

2. Datum ______________

3. Industri 1. Ericsson
2. Continental
3. Scania

4. Media 1. Dagens Nyheter
2. Svenska Dagbladet
3. Aftonbladet
4. Expressen
5. Katrineholms-Kuriren
6. Nerikes Allehanda
7. Värnamo Nyheter

5. Artikeltyp 1. Nyhetsartikel
2. Reportage
3. Notis
4. Intervju
5. Enkät

6. Placering i tidningen 1. Allmänna nyhetssidor
2. Ekonomi
3. Kultur

7. Antal citerade källor? ______________

8. Vem är artikelns dominerande källa? 1. Arbetsgivare
2. Arbetstagare
3. Fackligt ombud
4. Politisk representant
5. Myndighet
6. Utomstående expert
7. Övriga

9. Förekommer arbetstagare som källa? 1. Ja, ger i huvudsak uttryck för känslor
2. Ja, ger i huvudsak fakta och analys
3. Oklart vilket
4. Nej

10. Hur gestaltas källan? 1. Som en privat person
2. Som en yrkesmässig person
3. Oklart vilket
4. Nej

11. Förekommer arbetsgivare som källa? 1. Ja, ger i huvudsak uttryck för känslor
2. Ja, ger i huvudsak fakta och analys
3. Oklart vilket
4. Nej

12. Hur gestaltas källan? 1. Som en privat person
2. Som en yrkesmässig person
3. Oklart vilket
4. Nej

13. Förekommer arbetsgivare som källa? 1. Ja, ger i huvudsak uttryck för känslor
2. Ja, ger i huvudsak fakta och analys
3. Oklart vilket
4. Nej

14. Hur gestaltas källan? 1. Som en privat person
2. Som en yrkesmässig person
3. Oklart
4. Nej

15. Förekommer politisk representant som källa? 1. Ja, ger i huvudsak uttryck för känslor
2. Ja, ger i huvudsak fakta och analys
3. Oklart vilket
4. Nej

16. Hur gestaltas källan? 1. Som en privat person
2. Som en yrkesmässig person
3. Oklart
4. Nej


17. Förekommer myndigheter som källa? 1. Ja, ger i huvudsak uttryck för känslor
2. Ja, ger i huvudsak fakta och analys
3. Oklart vilket
4. Nej

18. Hur gestaltas källan? 1. Som en privat person
2. Som en yrkesmässig person
3. Oklart
4. Nej

19. Förekommer utomstående expert som källa? 1. Ja, ger i huvudsak uttryck för känslor
2. Ja, ger i huvudsak fakta och analys
3. Oklart vilket
4. Nej

20. Hur gestaltas källan? 1. Som en privat person
2. Som en yrkesmässig person
3. Oklart
4. Nej

21. Förekommer övrig källa? 1. Ja
2. Nej
Bilaga 1.1: Kodinstruktioner

Industrivarsel - Kodinstruktioner

Urval tidningar: Samtliga artiklar publicerade på nyhetsplats i Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Expressen som är införda i nyhetsarkiven presstext eller mediearkivet och som träffas av de valda sökorden under vald tidsperiod avses.
* Sökord för Ericsson i Kumla:
* Sökord för Flextronics i Katrineholm:
* Sökord för Continental, däckfabriken i Gislaved:
* Tidsperioderna är …
Vidare lokaltidningar …

1. Kodnummer
Varje artikel ges ett unikt kodnummer, löpande enligt följande systematik:
100-- Dagens Nyheter
200-- Svenska Dagbladet
300-- Aftonbladet
400-- Expressen
500-- Katrineholms-Kuriren
600-- Nerikes Allehanda
700-- Värnamo Nyheter

2. Datum
Det datum då artikeln publicerades.

3. Industri
Avser vilket industrivarsel som berörs. Kodas Ericsson 1, Scania 2 eller Continental 3.

4. Media
Varje artikel kodas utifrån vilket medium artikeln är publicerad i enligt kodschemat.

5. Artikeltyp
Delas in i kategorierna nyhetsartikel, reportage, notis, intervju och enkät.

6. Placering i tidningen
Kodas utifrån var i tidningen en artikel är publicerad.

7. Antal citerade källor
Med frågan avses det antal källor som får komma till tals i form av talstreck eller hela meningar inom citationstecken. Även indirekta citat som: "Anna Greta Leijon understryker också att …" Endast individer kan räknas som källor.

8. Vem är artikelns huvudkälla?
Frågan kan besvaras med 1 arbetsgivare, här räknas hela arbetsgivarsidan in. 2 arbetstagare här räknas arbetstagare som bara representerar sig själva, eller som uttalar sig om sin egen grupp. 3 facklig representant, 4 politisk representant, 5 myndighet, 6 utomstående expert eller 7 övriga. Med huvudkälla menas den röst som får mest utrymme i artikeln. Om två källor har ungefär lika mycket utrymme räknas den som kommer till tals först.
Utomstående expert är någon som inte har någon direkt koppling till det aktuella varslet men som förekommer i egenskap av expert. Exempelvis en "professor i psykologi på arbetslivsinstitutet".

9. Förekommer arbetstagare som källa?
Frågan kan besvaras:
1. Ja, ger i huvudsak uttryck för känslor
2. Ja, ger i huvudsak fakta och analys
3. Oklart vilket
4. Nej

Levin upptäckte tydliga skillnader i hur tidningstexternas olika aktörer framställdes. De ur personalstyrkan som saknade chefsbefattning fick roller som “de drabbade”. De förknippades med känslor och upplevelser och framställdes med något Levin kallar för litet “handlingsutrymme”. Detta uttrycks i termer av oro, att de inte vet vad som kommer att hända med deras arbetsplats, eller om de kommer att ha något arbete kvar efter omvandlingen (Levin 2003, s 140).

I den grupp som företrädelsevis bestod av vad vi kan kalla för elitkällor (såsom experter, politiker, chefer och fackliga företrädare) fann Levin beskrivningen av handlingsutrymme vara större. Elitkällorna var aktiva i texterna. De uttryckte ingen oro, de hade idéer om framtiden och fick uttrycka faktamässig information eller följa ett logikt resonemang (ibid).

Vi har valt att sammanfatta detta resonemang med ”uttryck för känslor” alternativt ”uttryck för fakta och analys”

När frågan kan besvaras: 1. Ja, ger i huvudsak uttryck för känslor, 2. Ja, ger i huvudsak fakta och analys, 3. Oklart vilket eller 4. Nej, vill vi söka få reda på om källorna i det material vi undersöker tilldelas roller liknande de Levin beskriver ovan.

10. Om ja, hur gestaltas källan?
1. Som en privat person
2. Som en yrkesmässig person
3. Oklart vilket
4. Nej

Levin har också tittat på hur källorna framställts. Chefer, experter och andra elitkällor presenterades på ett sätt som antydde kunskap och ansvar. Deras titlar och arbetsuppgifter var alltid med. De blev inte omtalade som något annat än sina yrkesroller. Läsaren fick inget veta om dessa personers ålder, civilstånd eller bostadsförhållanden. Dessa källors privatliv lämnades utanför (ibid, s 122 ff).

När det gäller de som Levin med medias terminologi kallar för ”drabbade” tillfördes ingen kunskap om dessas specifika yrkeskunskap eller kompetens. Däremot fick läsaren om dessa källor ofta information om ålder, familjebild, bostadsförhållanden och privata intressen (ibid).

Med frågan ”hur gestaltas källan?” avser vi att ta reda på om också denna bild får genomslag i vår undersökning. Vi har valt att sammanfatta detta resonemang som att källan får uttrycka sig ”privat” eller ”yrkesmässigt”.

11. Förekommer arbetsgivare som källa?
1. Ja, ger i huvudsak uttryck för känslor
2. Ja, ger i huvudsak fakta och analys
3. Oklart vilket
4. Nej

12. Om ja, hur gestaltas källan?
1. Som en privat person
2. Som en yrkesmässig person
3. Oklart vilket
4. Nej

13. Förekommer fackliga representanter som källa?
1. Ja, ger i huvudsak uttryck för känslor
2. Ja, ger i huvudsak fakta och analys
3. Oklart vilket
4. Nej

14. Om ja, hur gestaltas källan?
1. Som en privat person
2. Som en yrkesmässig person
3. Oklart vilket
4. Nej

15. Förekommer politiker som källa?
1. Ja, ger i huvudsak uttryck för känslor
2. Ja, ger i huvudsak fakta och analys
3. Oklart vilket
4. Nej

16. Om ja, hur gestaltas källan?
1. Som en privat person
2. Som en yrkesmässig person
3. Oklart vilket
4. Nej

17. Förekommer myndigheter som källa?
1. Ja, ger i huvudsak uttryck för känslor
2. Ja, ger i huvudsak fakta och analys
3. Oklart vilket
4. Nej

18. Om ja, hur gestaltas källan?
1. Som en privat person
2. Som en yrkesmässig person
3. Oklart vilket
4. Nej

19. Förekommer utomstående experter som källa?
1. Ja, ger i huvudsak uttryck för känslor
2. Ja, ger i huvudsak fakta och analys
3. Oklart vilket
4. Nej

20. Om ja, hur gestaltas källan?
1. Som en privat person
2. Som en yrkesmässig person
3. Oklart vilket
4. Nej

21. Förekommer övrig källa?
1. Ja
2. Nej

Bilaga 2.0: Slumpvis utvalt exempel på kodad artikel
Kodnummer: 311
Datum: 2001-12-11
Industri: Continental
Media: Aftonbladet
Artikeltyp: Nyhetsartikel
Placering: Allmänna nyhetssidor

En dödsstöt mot Gislaved
– Meeri och hennes 773 arbetskamrater måste söka nya jobb

GISLAVED. Det är spöklikt tyst i Sveriges längsta fabrikslokal. Nattskiftet
kommer - och får veta att nedläggningen är beslutad. Meeri Kantola (1), 47, sjunker ner på en stol och börjar gråta. Hon säger att däckfabriken har varit som ett andra hem för henne (2). I 25 år.
Och det är inte bara Meeri som känner en stor tomhet och vilsenhet den här kvällen i Gislaved. Att julglädjen är borta orkar ingen ens tala om. Det är så mycket annat på lång sikt.
- Vi är ju inte alls vana vid nedläggningar här i trakten, jag har aldrig varit inne på en arbetsförmedling, säger Meeri (2).
"Jag sticker så fort jag kan"
Ska man söka jobb direkt? Sälja huset? Planera för flytt? Frågorna tränger på.
- Jag är singel och tänker sticka så fort jag kan (2), säger Tomas Haraala (1), 31 (4).
För Meeri och många, många andra är det inte lika enkelt.
Med hus och familj och ungar i skolan är man bunden till Gislaved (4).
- Att nästan 800 jobb försvinner i ett enda slag blir mycket kännbart även om vi har förhållandevis låg arbetslöshet, just nu 1,5 procent (9), säger kommunalrådet (10) Agne Sahlin (1) (s) .
Redan i går var kommunledningen i kontakt med näringsdepartementet och regeringen. I nästa vecka börjar en samrådsgrupp arbeta. Vad som upprört mest i Gislaved är tyskägda Continentals bryska metod att informera.
- I torsdags ett slarvigt rykte ur en tysk tidning, samma dag en halvhjärtad dementi - och nu pang, bom, nedläggning, jag saknar nästan ord för hur dåligt dom skött sig, dundrar Kaarle Heino (1)(7), fackklubbens ordförande (8).
Fabriken anses vara för liten
Han går runt och försöker svara på frågor så gott han kan. Försöker förklara ekvationen som föregått beslutet: att fabriken i Gislaved med sina 4 miljoner däck årligen och hyggliga lönsamhet anses för liten (7). Att minst 50 procent av Continentals produktion ska förläggas till låglöneländer som Tjeckien, Rumänien och Portugal.
- Det bedrövliga är att man inte tagit tillvara kompetensen i Gislaved (7), säger Kaarle Heino.
Mbl-förhandlingar påbörjas direkt - till sommaren ska Sveriges längsta fabrik, 640 meter, stå tom.
Men varumärket Gislaved som har anor från 1839 när den första gummifabriken startade i Gislaved kommer inte att dö.
- Nej, nej, produkten är mycket stark och ska leva vidare, säger platschefen (6) Gerhard Janotta (1) (5).
• Så var ska Gislavedsdäcken tillverkas ?
- Troligtvis i något västeuropiskt land, men var vet jag inte.
Alf Sjögren (1), 52, med 30 år på Gislaved Däck AB skakar på huvudet och utbrister:
- Aldrig att jag kör på såna däck, nä, nu får det bli finska sulor från Nokia (2).
10 000 bor i Gislaved
Det bor 10 000 personer i tätorten Gislaved. I hela kommunen 30 000.
Tyska Continentalkoncernen med cirka 60 000 anställda övertog däckfabriken i Gislaved av KF 1992. Företaget är den största privata arbetsplatsen i länsdelen.
774 anställda väntar nu på sina varsel.
Emily von Sydow

Förklaring till kodningen:
Antalet citerade källor (1): I den här artikeln har totalt sex olika källor citerats.
Vem är artikelns huvudkälla? (2): I det här fallet är det kategorin arbetstagare som är artikelns huvudkälla. Informationen i ingressen kommer från dem, liksom informationen som inleder och utgör stommen i brödtexten. Av de sex citerade källorna är tre arbetstagare.
Förekommer arbetstagare som källa? (3): Ja, ger i huvudsak uttryck för känslor. Artikeln ger tämligen tydliga exempel på information som i första hand är känslosam. “Meeri Kantola, 47, sjunker ner på en stol och börjar gråta. Hon säger att fabriken varit som ett andra hem för henne”, etcetera.
Hur gestaltas källan? (4): Arbetstagarna gestaltas som privata personer. Läsaren får information om deras ålder, deras civilstånd, deras hemförhållandenoch deras privatekonomiska situation. Däremot får han eller hon i stort sett inget veta om deras yrkeskompetens.
Förekommer arbetsgivare som källa? (5): Ja, ger i huvudsak fakta och analys. Gerhard Janotta informerar om att produkten är stark, kommer att leva vidare och förmodligen fortsätta tillverkas i västeuropa.
Hur gestaltas källan? (6): Som en yrkesmässig person. Det görs ingen överdrivet tydlig gestaltning av Gerhard Janotta, men det är ändå uppenbart att han uttalar sig i egenskap av sitt yrke som platschef på Continental.
Förekommer fackliga ombud som källa? (7): Det svåraste momentet i kodningen av den här artikeln. Att fackklubbens ordförande Kaarle Heino är citerad är uppenbart, men vilken typ av information lämnar han? Å ena sidan “dundrar” han, å den andra “försöker han förklara ekvationen så gott det går” och ger analysen att kompetensen som finns inom bygden inte tas tillvara, För att ha tort på fötterna har vi valt att här koda som “Ja, oklart vilket”.
Hur gestaltas källan (8): Tydligare. Precis som fallet var med arbetsgivaren är det tydligt att Heino uttalar sig som “fackklubbens ordförande”, inget annat.
Förekommer politisk representant som källa? (9): Ja, ger i huvudsak fakta och analys.
Hur gestaltas källan (10): Som en yrkesmässig person. Det vi får veta om Agne Sahlin är att han är socialdemokratiskt kommunalråd.
Förekommer myndighet som källa/hur gestaltas källan? Nej.
Förekommer utomstående expert som källa/hur gestaltas källan? Nej.
Förekommer övrig källa? Nej.

Bilaga 2.1: Slumpvis utvalt exempel på kodad artikel
Kodnummer: 509
Datum: 2001-08-14
Industri: Flextronics
Media: Katrineholms-Kuriren
Artikeltyp: Nyhetsartikel
Placering: Allmänna nyhetssidor

"Vi kan inte driva en fabrik med utdöende produkter"

Utdöende, gamla produkter som ingen längre efterfrågar. Dessutom inga nya kunder.
Det är orsakerna till att 508 personer blir utsparkade och de två Flextronicsfabrikerna läggs ner i Katrineholm.

Det säger Flextronics Europachef (3) Ronny Nilsson (1).
Ingenting flyttas
Att den amerikanska kontraktstillverkaren har byggt en ny jätteanläggning i lågkostnadslandet Polen har inget sammanhang med att Flextronics nu tvingas lägga ner hela verksamheten i Katrineholm.
- Inga produkter ska flyttas från Katrineholm, varken till Polen eller någon annanstans. Däremot är det en allmän debatt som finns att vi måste ha bättre priser och därför måste söka kostnadseffektivare lösningar (2). Det är också allmänt känt att har vi ingen efterfrågan på produkterna eller några nya
kunder kan vi inte låta folk sitta och sticka, säger Ronny Nilsson.
KK: Vad gör ni för att ta ert samhällsansvar, främst hjälpa de drabbade och orterna?
Anpassad hjälp
- Vi följer svensk arbetslag och tillsammans med fack och olika grupperingar hjälper vi de drabbade.
KK: Mer konkret, hur ser den hjälpen ut?
- Den är individuellt anpassad för de olika orterna som vi lagt varsel på.
KK: Har ni fått hjälp från kommunen med lokaler och ombyggnader i Katrineholm?
- Vad jag vet har vi inte fått någon finansiell support av någon kommun. Om så är fallet i Katrineholm känner jag inte till detta, säger Ronny Nilsson.
KK: Varför kallades fackrepresentanterna till Karlskrona för information? Hade det inte varit mer OK att du som Europachef kommit och informerat de anställda på orten som drabbas så hårt, särskilt med hänsyn till de enskilda människorna?
Orättvist
- Vi valde Karlskrona för att samla samtliga fackrepresentanter. Det kunde varit var som helst. Men jag tycker det är jävligt orättvist det som figurerat i medier att vi inte tar vårt ansvar. Det är ett hårt slag och en tragedi att varsla människor, det är vi väl medvetna om och det var väl därför vi väntade alldeles för länge med att vidta åtgärder.
Satsat miljarder
Han tillägger att Flextronics hittills satsat mellan tre och fem miljarder i svensk industri och att företaget i dagsläget sysselsätter 4 500 personer.
– Är vi inte välkomna i Sverige finns det andra länder. Någon människohandel bedriver vi inte. Det kan nog de anställda intyga. Men som sagt, vi kan inte driva en fabrik med olönsamma och utdöende produkter.
Av Elisabet Andersson

Förklaring till kodningen:
Antal citerade källor (1): 1. Därför blir naturligtvis även den citerade, ur kategorin arbetsgivare, även artikelns huvudkälla.
Förekommer arbetsgivare som källa? (2): Ja, ger i huvudsak uttryck för fakta och analys. Visserligen säger den tillfrågade saker som att det är “jävligt orättvist det som figurerat i medier att vi inte tar vårt ansvar”, men generellt sett råder det inget tvivel om att han ger fakta och analys i högre utsträckning än han uttrycker känslor.
Hur gestaltas källan? (3): Som en yrkesmässig person. Källan refereras till som “Flextronics Europachef Ronny Nilsson”.
Eftersom enbart en källa citerades blir svaret “nej” på samtliga övriga variabler.