Domaren som sätter skräck i facket

”Det är rena lotteriet”, lyder en kommentar som anspelar på att ärendena i Arbetsdomstolen lottas mellan domarna. Det gäller att ha tur nämligen, och hamna i rätt rotel, med rätt domare.

Inga Åkerlund heter domaren som sätter skräck i facket. På frågan om AD är en opartisk institution, svarar hon nästan uppbragt:
– Jamen självklart: AD är en domstol! En opartisk domstol med opartiska domare.

Och ändå. Dagens Arbete har granskat domarna i Arbetsdomstolen under de senaste fem åren. Bilden är tydlig:

Med undantag för förra året, förlorar facket i betydligt högre grad när Inga Åkerlund sitter som ordförande i rätten än när någon av de andra tre domarna gör det.

Facket vinner inte ens två mål av tio i Inga Åkerlunds rotel. I Arbetsdomstolens chef Michaël Kochs rotel vinner de dubbelt så ofta. Och så ser det i stort sett ut för de andra domarna också: Inga Åkerlund dömer mer än dubbelt så ofta till förmån för arbetsgivar-sidan som de andra tre fasta domarna. Extremåret 2008 dömde Inga Åkerlund till fackets fördel en gång mot arbetsgivarnas 14:

– Jag sitter inte och räknar på det. Vi är sju domare som dömer tillsammans. Jag har inte sånt inflytande att jag kan diktera vad sex andra domare, med den bakgrunden och den digniteten, ska tycka.

–  Alla har en röst, påpekar Inga Åkerlund. Min väger inte tyngre än andras.

Är du hårdare mot facken än dina domarkolleger?

– Näe, det tycker jag inte. Vi diskuterar domarna inom domstolen. Där är vi ense. Vi ska ju ha en enhetlig praxis och bedömning.

Men hur ser du på att så många mål med dig som ordförande går facken emot?

– Jag har inga problem med mitt dömande. Det kan ha råkat bli så.

Men över så lång tid. Fem år. Ser du det som ett problem?

– Jag ser inget konstigt i det. I 90 procent av alla mål är rätten enhällig.

Men ändå. I just Inga Åkerlunds rotel reserverar sig fackets ledamöter dubbelt så ofta som i andra rotlar. Än en gång: Inga Åkerlunds domar sticker ut. Om målen ens når dit. När Skogs- och Träfacket för några år sedan såg att deras mål hamnade i ”fel” rotel, drog de tillbaka sin klagan. ”Det var ingen idé att gå vidare.”

Den som sa det vill inte skylta med sitt namn. Det gäller många inblandade. Frågan om AD:s domar – och domare – är känslig. Svar ges bara om de tillfrågade garanteras anonymitet.

I rätten sitter Inga Åkerlund som ordförande. Vid sin sida har hon en vice ordförande som också är domare; där sitter en ämbetsman som är expert på arbetsmarknadsfrågor och längst ut, på varsin kant, sitter två representanter för löntagarna och två för arbetsgivarna. Från arbetsmarknadens parter, som inte ska kallas parter, enligt Inga Åkerlund:

– Näe, för det är de inte. De har sin bakgrund i sina organisationer, som har föreslagit dem, och den erfarenheten har de med sig. Men de utses av regeringen och avlägger domared.
Som domare ska de vara, och jag vill påstå att de är det, opartiska.

Skulle vissa av bedömningarna ha sett annorlunda ut med annan domare?

– Jag tror det skulle varit marginell skillnad. Vi är professionella jurister och har en juridisk metod och praxis att följa. Men det finns ett visst spelrum för bedömningar, det gör det. Vad tycker man är skäligt, vad tycker man inte är skäligt? Likartade fall kan ge olika domar. Rätt och fel ryms inom ett spann. Men i det fall det finns utrymme för bedömningar, så har ju övriga som sitter med mig tyckt likadant.

–  Arbetsdomstolen fungerar väldigt bra som domstol, anser Inga Åkerlund. Intresseledamöterna är inte alls som hund och katt i domstolen, om nu någon skulle tro det.

Arbetsdomstolens metoder ger möjlighet för en rättvis bedömning av de arbetsrättsliga mål som anmäls dit. Målen som ska upp i AD lottas automatiskt. Ledamöterna är indelade så att de i praktiken cirkulerar mellan de olika ordförandena. Nytt mål, ny sammansättning på domstolen. Det borde borga för att bedömningarna blir likartade i likartade typer av mål.

Men ändå skiljer Inga Åkerlund ut sig. Och har så gjort sedan hon tillträdde. Redan 2003 gjorde LO-Tidningen en liknande undersökning som den Dagens Arbete har gjort nu. Den kom till samma slutsats: med Inga Åkerlund som rättens ordförande ligger facket illa till.

Inga Åkerlund har suttit som en av fyra ordförande i Arbetsdomstolen sedan 1998. När hon arbetade på arbetsmarknadsdepartementet utsågs hon, som alla domare i AD, av regeringen.

På den tiden satt domarna i tre år och kunde, i princip, bytas ut av en ny regering. Det betraktades som en svaghet för domstolen, enligt Inga Åkerlund.
Numera har domarna fullmaktsanställningar, liknande de som domarna i Högsta domstolen har.

–  Vi är oavsättliga nu. Det anses borga för att vi är opartiska och att vi inte sneglar åt vilken regering vi har. Inte ens misstanken ska finnas.