Därför vinner alltid banken

– Jag är så förbannad på bankerna, säger Margareta Eriksson-Liljedal, tryckare i Helsingborg.
– Vi sätter in pengar i bankerna och de tjänar på våra pengar. Och gör de några misstag är det alltid vi bankkunder som betalar i slutändan.
Nu skakas världen åter av en omfattande finanskris. Bonusprogram lockade chefer för amerikanska banker att ta stora risker. Risktagandet pumpade upp en bubbla som sprack. Återverkningarna känns över hela världen.

Nu drar världens banker i nödbromsen. Lån stoppas och företag som behöver låna pengar får inga pengar. Ekonomin stannar av. Lågkonjunkturen är här och den riskerar att bli mer omfattande än vad som befarats.
Återigen måste samhället rycka ut med gigantiska stödinsatser och rädda det finansiella systemet med skattebetalarnas pengar.
– Vi tycks få räkna med finanskriser då och då. Minnet bland alla aktörer är kort, säger Johan Lybeck, professor i nationalekonomi och författare till böcker om finanskriser.
– Den kris vi ser i dag skiljer sig från tidigare. Den är mer svåröverskådlig och sprids över hela världen.
Nu kommer räkningen. Många får betala notan med både arbetslöshet och högre boendekostnader.
I likhet med tusentals andra industriarbetare förlorar nu Margareta Eriksson-Liljedahl sitt jobb.
Det gör även hennes man Robert Eriksson. Bägge är tryckare på Allers i Helsingborg.
Tryckeriets danske ägare tycker att det är mer lönsamt att trycka tidningarna i Danmark och Norge och lägger därför ner det över hundraåriga tryckeriet.
Men för Margareta och Robert väntar inte bara arbetslöshet med a-kassa. Boendet blir dyrare när räntorna drivs upp på grund av krisen.
Som tvåskiftsarbetare på Allers har var och en av de bägge tjänat cirka 27 000 i månaden före skatt, OB- och skiftformstillägg inräknat.
– En bra lön, vi har kunnat resa med barnen en hel del och ändå fått pengar över till att betala huset.

Nu väntar tuffare tider. Margareta och Robert räknar med att det är slutrest på ett tag. Räntor och amorteringar ska klaras med a-kassa. Skulderna är långt ifrån betalda.
Sedan fjorton år tillbaka bor familjen i ett äldre hus i centrala Helsingborg. Där har de tre barnen Charlie, 13, Nathalie, 10, och William, 3 år, växt upp.
Margareta och Robert köpte villan 1994, i efterdyningarna av den svenska finanskrisen.
– Det var skittufft att få lån, bankerna var inte alls villiga.
Att de bägge sedan många år haft fasta anställningar vid Allers var inget större plus.
Då, åren efter förra finanskrisen, var bankerna försiktiga med att låna ut pengar. Bankerna hade bränt fingrarna efter att ha lånat ut alltför mycket, ofta till spekulanter som inte kunde betala tillbaka. Till slut sprack bubblan och bankerna slog till bromsen.
– Men till slut gick det. Dyrt blev det också. En del av lånet hade en ränta på 13 procent.
Margareta tycker att banken tjänat alldeles för mycket på dem. Höga räntor, men också höga avgifter.
– De senaste åren har vi satt av tusen kronor i månaden i privat pensionssparande. De pengarna bara försvann på grund av alla dyra avgifter. Trots att börsen gick upp kraftigt i början.
De klagade hos banken.
– Men vad hjälper det? Man får en förklaring som man inte begriper och man påminns om att man bara är en vanlig arbetare. De för fram de vanliga argumenten, ett snack som man knappt hänger med i. Och så går man därifrån, arg och besviken.
– Vi har allt i samma bank. Lönekonto, livförsäkring, villalån, pensionsförsäkring, barnens fondsparande. Vi är väl precis de kunder som banken vill ha.

Utan banker stannar samhället. Hushåll, individer och företag måste kunna låna pengar. Utan lån kan knappt någon köpa hus. Utan lån kan inga företag satsa.
Banker måste å sin sida tjäna pengar för att kunna låna ut. Ett av de viktigaste sätten att tjäna pengar för bankerna är räntan.
Inkomster från räntan får banken genom att utlåningsräntan är högre än inlåningsräntan. Till exempel: räntan på ditt bostadslån du tar i banken är betydligt högre än räntan på ditt lönekonto. Mellanskillnaden – räntenettot – är bankens ränteinkomst.
Sedan förra bankkrisen 1991 har de fyra storbankerna SE-Banken, Handelsbanken, Nordea och Swedbank fått in sammanlagt 985 miljarder i ränteinkomster.

En annan viktig inkomstkälla är de provisioner banken får när de exempelvis förvaltar våra fonder och vårt pensionssparande. De fyra bankerna har sedan förra bankkrisen tjänat ytterligare 469 miljarder bara på dessa provisioner.
Totalt 1 453 miljarder kronor till bankerna i ren vinst på bara räntor och provisioner.
Det är lika mycket som statens utgifter för barnbidrag i 62 år.
Eller föräldraförsäkring till alla småbarnsföräldrar i 49 år.
Eller jämförbart med statens kostnader för flyktingmottagning i 248 år.



De svenska bankerna har repat sig efter förra krisen. Banksystemet kom i gungning efter år av vidlyftig utlåning. Mest illa ute var Nordbanken. Staten tvingades gå in med bankstöd som uppgick till 64 miljarder kronor till Nordbanken.
– En helt nödvändig åtgärd, det fanns inget alternativ. Skattebetalarna fick också tillbaka pengarna, helt eller delvis beroende på hur man räknar.
Det säger Mats Larsson, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet med finanshistoria som specialitet.
Bankstödet var viktigt för återhämtningen. Men det berörde alltså bara en bank. Gotabanken och Nordbankens aktieägare förlorade pengar. Men det var skattebetalarna som i slutändan fick städa efter kreditfesten. Samhället ryckte in när risktagarna på bankdirektionerna kört verksamheten i botten med mångmiljardförluster.

Nordbankens dåliga lån samlades och avvecklades i ett särskilt statligt bolag, Securum. Nordbanken fick en nystart och ingår i dag i Nordea som är en bankjätte i de nordis-ka länderna.
– Det hela blev en skonsam väg ut ur bankkrisen. Om staten inte gjort något skulle landet ha drabbats av en omfattande kris med mångdubbelt högre arbetslöshet än vad vi fick, säger Mats Larsson.
Men ännu viktigare för bankernas återhämtning var enligt honom en annan sak. Lyftet kom när den svenska kronan släpptes fri hösten 1992.
Då kunde bankräntorna sänkas.
– Det gjorde att företag och hushåll kunde låna igen. Då började bankerna åter tjäna pengar.

1992 var skillnaden mellan in- och utlåningsränta runt 10 procentenheter. Sedan minskade skillnaden mellan räntorna. Ändå ökade bankernas ränteinkomster.
– Det berodde på att volymerna ökade, mer pengar lånades ut. Utlåningen ökade när räntorna sjönk, det tjänade bankerna på.
Banken tjänar mer på dig om du tar ett miljonlån än om du bara lånar hundratusen kronor. Sedan mitten av 1990-talet har utlåningen ökat explosionsartat. I dag är kreditvolymen – mängden utlånade pengar – fem gånger större än då.
I och med att bankerna lånat ut mer har också ränteinkomsterna stigit och gett klirr i kassan. Ränteinkomsterna för de fyra storbankerna var i fjol mångdubbelt större än femton år tidigare. Ännu större inkomstökning stod provisionerna för – det bankerna tjänar på att förvalta våra fonder, pensionsförsäkringar, aktier med mera.


Så tjänar banken på dig. Klicka för större grafik.


Att bankerna sedan förra bankkrisen tjänat 1 453 miljarder kronor på räntor och provisioner är i dag en oerhörd tillgång när marken skakar.
Småspararnas pengar har stått för återuppbyggandet av de svenska bankerna.
Helena Östman, presschef på Nordea:
– Det som gör svenska banker stabila är att vi har bra balans mellan in- och utlåning.
Riskerna upptäcks tidigare nu och banken är ”mycket stabilare när vi nu går in i en lågkonjunktur jämfört med situationen 1991–92”. Hon tycker inte att skillnaden mellan in- och utlåningsränta är anmärkningsvärt stor. Tvärtom.
– Den är historiskt rekordlåg, och låg i internationell jämförelse.

Svenska banker har stått starka jämfört med andra länders. Enligt ekonomihistorikern Mats Larsson har detta berott på två saker.
För det första: Bankerna lärde sig en läxa efter förra krisen och har inte tagit lika stora risker som exempelvis de amerikanska.
För det andra: De har sett till att tjäna bra med pengar – genom räntor och provisioner.
– Ränteinkomsterna är oerhört viktiga för en bank. Det är räntorna som ger den största inkomsten, säger Mats Larsson.
Räntorna betalas av låntagarna. Det är alltså kunderna som återgett bankerna deras stabilitet. Mats Larsson:
– Javisst, det är alltid kunderna som betalar.
Det vet också Margareta Eriksson-Liljedal i Helsingborg.
– Nog är det vi som har betalat allt. Vi är som en guldtacka för bankerna. Visst vi får låna, men vi får också betala. Dyrt.

Läs också: Privatekonomens råd när ekonomin skakar