Blek kopia av ankan

Han har det inte lätt. Hur han än försöker, blir han bara en blek kopia av sin egen tecknarmöda - Arne Anka. Morsan kan vara helt lugn. För inte skulle Charlie resa sig från bordet, ta några långa kliv ut från Prinsen och vråla ut sin samlade frustration i Stockholmsnatten; jag vill knulla! Sånt gör Arne. Och värre.

Arne Anka föddes som ett fantasifoster, men fick en verklig förebild den dag Charlie lärde känna författaren Rolf Almström. Fantasi och verklighet flöt ihop, även om nämnde Almström, åtminstone delvis, betackar sig för Arne som uttolkare för sina innersta och mest simpla tankar och göranden.

Charlie är fylld av minnen, på gränsen till skrönor. Han berättar villigt om krogorgier i Bellmansk anda parade med tämligen udda bekantskaper, men kräver i samma stund att detta inte får komma i tryck för "morsans skull". Därför kan vi bara avslöja att Krille Krokodil är den bereste filmaren/ författaren Kristian Petri och att Ze kes bar är den lägenhet på Högbergsgatan i Stockholm som Charlie under några år delade med med ännu en skrivkunnig, Johan Günther.

"Och vi hade verkligen en riktig bar där", säger Charlie."Arkitektritad, med sprit till självkostnadspris och förbud mot musik inspelad efter 1958 (hans eget födelseår, vad detta nu har med saken och göra)".

Men vem hans spansktalande vän är, som ser ut som Långben och som på kommando kan kräkas i prick, avslöjar vi inte. Precis som Arne står Charlie själv i ständig opposition med omvärlden. Följaktligen har han surfat på högervågen åt vänster under det svettiga åttio-och nittiotal som varit så fyllt av lyckade rymningar, ubåts- och mördarjakter, skumma affärer och politiskt klantskalleri, att moderna satiriker nästan blivit överflödiga.

Hela denna galenskap har bildat fond i tre album som mellan baksmällorna bottnar moraliskt och blottar ett totalt avståndstagande från den hemmagjorda "falukorvsfascism" diverse rakade ynglingar ger uttryck för. Det speciella favorit-hatobjektet har annars varit Röda Rummet, krogen på Berns som under 70-talet var den unga vänsterns mötesplats i Stockholm. "Där häckade Imperiet och ETC och det var bara dom som brudarna ville ha", säger Charlie bittert. "Det var en stor kulturell välgärning, när stället stängdes."

Lite tillspetsat uppstod Arne som en ren och skär parodi på den vinpimplande "flum-vänstern", han är den ständigt missförstådde bardiskfilosofen på kant med allt och alla. "Det var först 1980 som jag började tänka själv", säger Charlie uppriktigt och precist. "Innan dess var jag bara en sån som hängde med."

Denne halvdansk (modern göteborgska, farsan antikhandlare i Ebeltoft) lystrade i sin ungdom till Hans Allan. Född på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm, uppväxt i förorten Blackeberg och på Kungsholmen och hade, om inte skolledan och tecknandet tagit över, begåvat världen med ännu en halvtaskig ekonom.

Första seriestrippen gjorde han som femåring, den riktiga debuten kom i Svenska Serier nr 3/79 med Häng med på party, vardagsrealism om en ung man i stockholmsmiljö. I Svenska Serier nr 7/80 var det dags för Samlade neuroser. Den eviga symfonin - en serie i F-dur, gick som följetong i Galago (1/84-2/85). Berättelsen om lille Odilou och mänsklighetens ondska i ett Ryssland efter revolutionen nobbades på Tre-NioNio 1983 (gick i Galago 1/86-2/88 i stället), som ville ha något mer ösigt. Charlie gav svar på tal och Arne Anka var född. Sex avsnitt (Nr 2/83, nr 1-2, 3, 4, 6/84, nr 1-2/85 hann det bli innan TreNioNio avsomnade.

Sen dröjde det till hösten 1987 innan det stora genombrottet inleddes genom att ankan slog igenom i Metallarbetaren. Resten är en tecknares dröm, uppnådd utan konstskolor och grundad på ströjobb; som lagerbiträde på PUB, expedit på Arbetarboden, jobb inom hemtjänsten och på sjukhus. Som tecknare på Svenska Dagbladet och Aftonbladet.

Varför tror Charlie att hans anka blivit en sådan succe? I ett land som enligt hans egna ord lider av en påtaglig paranoia för det onormala och där allt och alla alltid måste passa in. "Jahadu", säger han dröjande. "Det är nog för att han är lite tolk för de förbjudna tankarna. Jag tror inte att jag är unik och det mesta som finns hos mig och som Arne ger utlopp för finns hos de flesta andra. Vi är ärliga helt enkelt."

Idag bor och arbetar Charlie, tack vare sitt EG-medborgarskap, i Pamplona. Det var där hann fann kärleken både till sin kvinna och tjurfäktningen. För oavsett om det är på telefon från Spanien eller vid krog-bordet på Prinsen kan Charlie inte undgå sitt numera främsta fritidsintresse. "Öh du. Min store idol Cesar Rincon har blivit stångad i underlivet. Trettio centimeter djupt sår. Dom fick operera pungen på honom. Vad säger du om det?" Ja, vad ska man säga? Otur?

När han numera dyker upp i Stockholm är han ett eftertraktat intervjuobjekt och får svara på mängder av svåra frågor typ: Favoritöl? Åbro. Förr var det Norrlands export, men jag gillar inte bröderna Spendrup. Favoritkäk? Köttbullar och spagetti. Tecknare som influerat dig? Barks, Franquin, Moebius, Munoz/Sampayo. Vem är Sigge Pigg? Det säger jag inte. Har du någon gång velat bli författare? Nog har jag refuserats... osv.

Och för den som vill veta finns Ankan numera utgiven även i Danmark och Norge. Vad han kallas? Arne And, förstås.

GÖRAN WIDERBERG