Honduras

Av Centralamerikas stater är Honduras fattigast och var länge urtypen för en latinamerikansk “bananrepublik”. (Själva namnet Honduras betyder faktiskt på spanska “avgrund”, “botten”.) Två av de stora klassiska bananbolagen, United Fruit, omdöpt till United Brands, och Standard Fruit, dominerade landet långt in på 1970-talet. Orkanen Fifi 1975 skövlade bananplantagerna och påskyndade viss omorientering till kaffeodling.

United Brands-chefen Eli Blacks uppmärksammade självmord 1975, då han hoppade ut från 44:e våningen på huvudkontoret i New York, markerar slutet på bananbolagens dominerande inflytande i Honduras. Då avslöjades att bananbolaget mutat landets militäre president med 2,25 miljoner dollar för att slippa den exportskatt, en dollar på varje låda bananer, som de bananproducerande staterna (“banan-OPEC”) kommit överens om att utkräva av bananexportörerna.

Det anmärkningsvärda var inte mutans storlek utan själva faktum att United Brands tvingats muta en president i detta förut så lydiga land. Under 1970-talet växte sig en katolskt inspirerad facklig rörelse mycket stark på Honduras´landsbygd och ställde krav som också förbättrade bananarbetarnas villkor.

1969 års “fotbollskrig” med grannlandet El Salvador – det utbröt efter en landskamp mellan de båda länderna och varade en knapp vecka – slutade med ett förödande nederlag för Honduras. Samtidigt flydde de 300 000 salvadoraner, som tidigare utvandrat till Honduras, tillbaka till sitt eget överbefolkade land. (Om detta har den polske världsreportern Ryszard Kapuscinski skrivit mycket intressant i sin bok “Fotbollskriget”.) Eftersom unga honduranska män håller sig undan allmän värnplikt har under vissa perioder armén kidnappat sina rekryter på landets biografer, särskilt när 70-talets Kung Fu-filmer visades. Då slog armésoldater en järnring runt biografen och haffade alla unga pojkar i värnpliktig ålder.

Efter sandinisternas seger 1979 infogades Honduras i USA:s långa utnötningskrig mot den nya socialistregeringen i Nicaragua. Hemliga militärbaser och radarstationer upprättades och officerare ur Nicaraguas störtade diktator Somozas fruktade civilgarde fick befäl över den så kallade Contras-gerillan som kunde utnyttja Honduras som bas för att göra räder in i Nicaragua. Dåvarande amerikanske ambassadören i Honduras, John Negroponte, satt som spindel i nätet, när Somoza-regimens gamla mördare och banditer utrustades och finansierades för att "destabilisera" sandinisterna i Nicaragua.

För sin insats i Honduras fick Negroponte stark kritik i amerikanska kongressen. Ambassadören klandrades för usel rapportering om förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna i Honduras (det skulle kunna hävdas att han själv aktivt medverkat till dessa förbrytelser), och när president George W Bush sommaren 2001 ville utnämna Negroponte till USA:s FN-ambassadör, väcktes kritiken till liv på nytt. Men så kom 11 september, och på svallvågorna från Al Qaidas terroristdåd seglade Negroponte in på sin nya post. Senare motsatte sig Negroponte sin svenske FN-kollega Pierre Schoris utnämning till FN-representant i Kosovo, med hänvisning till att Schori på svenska regeringens uppdrag gjort sitt bästa för att stödja sandinisterna i Nicaragua, dem som Negroponte gjort sitt bästa för att störta.

Efter att Nicaraguas sandinister 1990 blivit bortröstade, tappade USA sitt intresse för Nicaraguas fattiga grannland Honduras. Krigsmakten har dock med amerikanskt stöd vuxit sig starkare än förut. Militären kontrollerar i dag Honduras´största telefonbolag och har skaffat sig stort inflytande över utländska firmor som Sony och Coca-Cola. När orkanen Mitch i oktober 1998 drog rakt genom Centralamerika, drabbades Honduras värst och större delen av honduranska huvudstaden Tegucigalpa ödelades. Svenska Sida bistod Honduras med att desarmera huvudstadens väldiga sophögar som genom orkanen övergick i flytande form och blev en påtaglig hälsofara.

År 2006 valdes en ny och mycket annorlunda president i Honduras. Manuel Zelaya lovade Honduras fattigbönder omfattande reformer. Han förde också in Honduras i den latinamerikanska biståndspakten ALBA inom vilken Kuba och Venezuela har stort inflytande. Honduras tog emot kubanska läkare som liksom i Venezuela och på Haiti byggt upp sjukvården. Analfabetismen - i Honduras 40-procentig - skulle utrotas. Under sin valkampanj lovade Zelaya också att försöka få Mara Salvatrucha, fruktade ungdomsgäng med ursprung bland centralamerikanska invandrare i USA, över på samhällets sida, inte minst genom utbildning. Hans medtävlare om presidentposten ville ha hårdare tag och i stället tillämpa dödsstraff mot gängmedlemmarna.

Så orolig blev Honduras härskande elit över Manuel Zelayas utlovade reformer, särskilt när han tycktes vilja ändra grundlagen för att kunna bli omvald (vilket även Colombias förre president Alvaro Uribe eftersträvade för egen del, i Uribes fall för en tredje presidentperiod) att Honduras armé en morgon i slutet av juni 2009 arresterade landets president och deporterade Zelaya, ännu klädd i pyjamas, till grannlandet Nicaragua. Därefter fortsatte en lång kraftmätning mellan den honduranska kuppregimen – som denna gång inte automatiskt stöddes av USA ­– och den avsatte presidenten som fick stöd från hela det demokratiska Latinamerika. I september 2009 återkom Zelaya till Honduras men tvingades ta sin tillflykt till Brasiliens ambassad som omedelbart utsattes för belägring av militären.

Honduras har blivit ett stridsäpple mellan det demokratiska Latinamerika - Brasilien, Argentina, Venezuela, Bolivia – och krigsmakter i olika länder som hoppas på amerikanskt stöd vilket under USA:s president Obama inte levererats lika självklart som tidigare. Zelaya hade redan fått George W Bushs stöd för att göra USA:s moderna flygbas Palmerola i Honduras till ny civil flygplats som skulle ersätta den gamla livsfarliga, Toncontín – men ju mer stöd Zelaya fick från sina latinamerikanska grannar, inte minst Hugo Chavez i Venezuela, desto mer svalnade det amerikanska stödet. Palmerola hade varit särskilt viktigt under 1980-talet då USA bekämpade sandinisterna i Nicaragua och det tidvis fanns 5 000 amerikanska soldater där.

I maj 2011 undertecknade den avsatte president Zelaya ett avtal med sin efterträdare Porfirio Lobo, vilket gjorde det möjligt för Zelaya att återvända till Honduras. Genom avtalet återfick Honduras sitt medlemskap i den latinamerikanska samarbetsorganisationen OAS som faktiskt kastat ut Honduras efter att Zelaya blivit avsatt. Avtalet ingicks efter påtryckningar från Hugo Chávez i Venezuela och Colombias nyvalde president Juan Manuel Santos, som inte precis varit såta vänner men under år 2011 börjat förhandla. Bland annat utbyttes en venezolansk narkotikahandlare mot svenske medborgaren Joaquín Pérez Becerra som av Colombias regering anklagades för att vara en av ledarna för den colombianska FARC-gerillan.