Nauru
Om drivhuseffekten fortsätter, kommer det inom ett antal årtionden inte längre att finnas något Nauru. Denna lilla atoll, något mindre än Visingsö med knappa 10 000 invånare, består av en stor platå som är 60 meter hög och framför allt utgörs av fosfat i form av korall och guano, alltså fågelskit. Fosfat har brutits sedan 1900-talets början. Naurus fåtaliga men mycket välbärgade invånare bor på den smala strandremsan runt guanoplatån i mitten av ön. Invandrare från grann-öarna Kiribati och Tuvalu jobbar med fosfatbrytningen.
Under första världskriget ockuperades Nauru, som då var tyskkontrollerat, av Australien, varefter Nationernas förbund uppdrog åt Australien, Nya Zeeland och Storbritannien att bli, som det uttrycktes, "ansvariga mandatmyndigheter", vilket betydde att de ostört kunde överta exploateringen av fosfatfyndigheterna. Under andra världskriget ockuperades Nauru av Japan som deporterade l200 människor till ön Chuuk i Mikronesien där närmare hälften av dem dog. Efter andra världskriget blev Australien återigen mandatmakt över Nauru, nu på FN:s uppdrag. 1968 fick Nauru sin självständighet. 1989 stämde dess regering Australien inför internationella domstolen i Haag och krävde skadestånd för den förstörelse som drabbat den lilla ö-nationen på grund av fosfatbrytningen.
Man hävdar att 80 procent av Naurus ytterst begränsade landyta numera är obeboelig. 1993 gick Australien med på att betala 100 miljoner USA-dollar till Naurus fåtaliga invånare, om deras regering drog tillbaka stämningen. Naurierna är följaktligen ganska välbeställda och betalar i stort sett ingen skatt men har fri skolgång och sjukvård. Sådan behöver de, för Naurus invånare har under loppet av någon generation börjat äta som om de vore glupska amerikaner, och Nauru har numera världsrekord i diabetiker i förhållande till folkmängden. Var tredje invånare sägs lida av åldersdiabetes. Om fågelspillningen på sikt inte kan upprätthålla levnadsstandarden på Nauru, har på senare tid en ny inkomstkälla tillkommit. Nauru har helt enkelt blivit ett bankcentrum, där den ryska maffian erbjuds chansen att tvätta sina olagligt erhållna pengar och undvika skatt. Det betyder inte att pengarna över huvud taget når denna lilla ö i Indiska oceanen. Genom Internet slussas pengar via Naurus banker till andra konton i Västeuropa och USA där ryska ekobrottslingar spenderar dem. Republiken Nauru håller t o m hårdare på banksekretessen än Schweiz och Luxemburg. Amerikanska finansdepartementet kallar Naurus banksystem en öppen inbjudan till ekonomiska brott och penningtvätt.
Björn Kumm
© Dagens Arbete. Citera gärna, men ange källan.