”Därför att de är offer i situationen. Ett enkelt svar.”
Kanske har de mer att säga, kanske finns det versioner som kommer bort?
”När det gäller journalistik om arbetslivet är det svårt att få folk att ställa upp. Där det finns stora klubbar är det lättare – men inte heller de är alltid så sugna. Det är något vi diskuterar ofta – det finns ett stort underskott på arbetstagarnas versioner. Problemet blir ofta skildrat ur ägarnas perspektiv. Det blir också lätt så att man vänder sig till samma personer om och om igen, dem man vet ställer upp.”
”Så det är en kombination av bekvämlighet från journalisternas sida, och att många tycker att det är obehagligt att uttala sig. I situationer som stora varsel, då ställer sig journalisterna utanför grindarna och försöker få uttalanden. Men det blir mest korta kommentarer, arbetstagarna reagerar känslomässigt. Det gör de i den situationen.”
Thorbjörn Spängs, chef för ekonomiredaktionen på Dagens Nyheter:
”De är ett slags offer i den bemärkelsen att var och en har väldigt lite makt i den situation de befinner sig.”
”Är det inte lite grann ett sportjournalistsyndrom det där? Sportjournalisterna kastar sig upp efter en match och frågar ’hur känns det?’. Det blir lite samma grej. Man skulle kanske återkomma mer, fördjupa mer.”
Finns det risk för att rapporteringen blir slentrianmässig?
”Ja, som med allting annat vi gör ... Nog kan man sätta ner klacken, belysa på ett mer nyanserat sätt. Samtidigt har jag svårt att se hur det skulle se ut. I alla fall dag ett eller dag två. Folk är inne i någon slags förstämning. Sen åker man tillbaka något år efter och då ’blommar samhället’. Tyvärr är journalistiken upplagd på det sättet. Följer någon sorts mall.”
Niklas Silow, redaktionschef på Aftonbladet:
”Det beror på att de är offer i den situation man beskriver.”
Kommer versioner bort? Arbetsgivare förklarar situationen och arbetstagare förklarar känslor ...
”Jag tycker inte att vi på Aftonbladet låter direktörerna förklara situationen. Vi ställer dem mot väggen. Det finns en som är ansvarig för beslutet. Sen drabbar det här ett antal människor. Kalle Svensson är ett offer när han får kicken och då är det den bilden som kommer fram. Men en annan dag gör han mål i fotbollslaget, eller är världens bästa glasblåsare, och då är det andra bilder. Undersöker du andra delar av verkligheten kommer det att se annorlunda ut. De varslade är offer och då ska de beskrivas så. Och om det finns motbilder, då kommer de fram tror jag. Inte nödvändigtvis hos oss, men jag tror att de kommer fram. Sen skriver vi ju inte så ofta om varsel, men det är en annan historia.”
2004-05-04Journalisterna skapar sina offer
© Dagens Arbete. Citera gärna, men ange källan.
